Lägg in en broms

Nu blommar äppelträden, så bedövande vackert! Så rätt hon har Agneta. Visst skulle maj vara dubbelt så lång. Lägg in en broms säger jag.
Vi far och flyger, Lars och jag. I slutet av veckan var vi i Varberg ett par dagar. Då besökte vi  Åkulla bokskogar. Där har jag inte varit på de senaste 43 åren..... Som ny lärare arbetade jag på Apelskolan i Ullared minsann och då vet jag att jag var i Åkulla med en skolklass men minns absolut inte något av det. Så många bokar var där nu inte men de som fanns var fortfarande så där skirt ljusgröna.

Men på marken såg vi något märkligt som kanske kan vara blåbärsris. Alldeles rostbrunt var det. Gunvor, du är ju en skogsmänniska. Är det blåbärsris och i så fall varför är det så brunt? Sen frost? Du skrev att det inte blir så mycket blåbär i år.

Eftersom kameran var med... så här såg det ut. Tacksam för svar!!!

För att återgå till trädgården. Körsbärsträdet och plommonträdet är överblommade. Bara att hoppas på god pollinering. Det växer så man ser skillnad för var dag. Ogräset inte minst. Vi har alltid jättemycket ogräs så här års. Kanske för att vi sprider ut kompostjorden. Glädjande är det att sparrisen har satt fart och den växer så att man nästan ser det.

Gott varje dag!

Födelsedagsutflykt

Nu händer det mycket. Därför duggar det tätt med blogginläggen. Som Agneta sa"maj månad skulle vara två".

Vi, tre fd kollegor har varit på utflykt idag för att fira en födelsedag. Ganska kyligt var det på morgonen när vi gav oss iväg söderut. Vid Östra Karup tog vi av mot Båstad och i Boarp blev stopp för fm-kaffe. Caféet heter På kanelen!

Det är lite sedan vi träffades så det blev en hel del att avhandla. Att det kom en regnskur gjorde inte så mycket. Det blev tid till påtår. Vi hann också ta en runda på Stockholm Designhouse som ligger i närheten. Riktigt bra outlet fanns där bland alla de vackra och ganska dyra tingen. Ett fynd gjorde jag. En stor bag för weekendresor. 375 kr stod det på prislappen. Man skulle nästan tro att det fattades en etta före. Värre blev det för Agneta som trodde att hon gjorde ett kap men i det kapet ingick bara benen till ett bord. Brickan som hörde till var det minsann inget outletpris på.

Vi körde vidare upp över åsen och termometern sjönk till 6,5 grader..... Och det fortsatte regna. "Får jag stänga ac`n", frågade Agneta lite försynt. På småvägar åkte vi mot Höganäs som nästa mål. Susanne hade berättat om Saluhallen som nyligen öppnat där och som också serverade lunch. Ett sådant härligt ställe!

Saluhallen var inhyst i en av lokalerna som varit stenkärlsfabrik. På andra våningen severardes dagens lunch och alternativ till dagens.

"Mm" säger Margareta när vi blir serverade kalvrygg med goda tillbehör. Det är ett ställe som vi gärna rekommenderar.

Efter regn kommer solsken och så också idag. Himlen hade dessutom hunnit bli riktigt blå när vi körde vidare. En kopp kaffe är ju aldrig fel så vi styrde kosan mot Flickorna på Skäret - eller Skärbönorna som en gammal bekant kallade dem. Nu finns de ju inte längre men GustavVI Adolfs vanniljhjärtan saluförs fortfarande.

Vi valde en annan godbit och fick gott kaffe till. Lyxigt kändes det att kunna sitta utomhus i solen. En dag utan så mycken planering blev en riktigt trevlig dag.

Djur och natur på Öland

Så är det vardag igen. Här på västkusten är det kallt och nu i kväll regnar det. Vi visste att det vädret var på väg så det blev trädgårdering på förmiddagen. Bönorna är satta fast inte Beda har namnsdag än på några dagar men....

Jag har tittat genom våra bilder från dagarna på Öland och det är svårt att välja. Jag har 11 på min lista men det är nog lite mycket. Sammanfattningsvis kan man nog säga att vi sett ovanligt mycket fågel ( jo man uttrycker sig så har jag lärt mig ) och blommorna hade inte kommit så långt på grund av tidig Kristi him och en ovanligt sen vår.

Sen är det ju så mycket lättare att fotografera blomster än fåglar. Men denna gången satt åtminstone en del fåglar ganska still. Förutom att vi sett näktergalen fick vi också se göken. Dock inte fotade.

Skärfläckan är en favorit som vi såg många av i år. Den förknippar jag med Öland.

Bofinken finns ju överallt men jag är ganska nöjd med bilden......

Ladusvalor finns också överallt och denna var så otroligt orädd.

Ett fantastiskt fält med nyutslagna gullvivor. Massor!

Fältsippor är detta lärde oss Johans syster som plötsligt dök upp när vi körde på stenkusten.

Orkidéerna Adam och Eva är också Öland för oss. De växer bl a på Stora Alvaret. I år var de mycket små.

Mycket små är också de söta majvivorna. Säkert är de också rara.

På lördagen gjorde vi en utflykt lite söderöver med Alice. Här gol göken så den blev hes, vipor hörde vi, storspoven....

När vi ätit middag på kvällen tog vi en promenad ner mot sjömarkerna?? och hälsade på de, för året, nyutsläppta ungdjuren. Jo de pussades faktiskt - nästan.

ÅK TILL ÖLAND!



Visst är han galen

Näktergalen alltså! Fyra på morgonen ser han till att man vaknar och sen är han tyst en stund för att sätta igång igen när han väl vet att man precis har somnat om. Men det är verkligen Öland. I morse vid frukost såg vi honom också - i närmsta träd.

Ja, vi har varit på Öland igen. Denna gången var det Sara som blev presentad med en Ölandsresa. Sin man Oskar hade hon förstås med. Barnen fick vara hemma hos farmor och farfar.
Sara har varit på Öland någon gång förut men det är längesedan och Oskar har inte varit där alls. Fåglar, blommor, Paradisverkstan, slottsruinen..... Det är svårt att få in allt på en och en halv dag. Och inte vill man sitta i bilen mer än nödvändigt när det är så fint solsken. Vi har bott i Gärdslösa som vanligt. Sara och Oskar i Prästgården och Lars och jag i Lillstugan hos Alice och Jobb. Eftersom Alice och jag "alltid" har känt varandra har Alice förstås träffat Sara som liten flicka , ja, t o m  som baby och så nu så många år senare träffas de igen. Visst är det fantastiskt.

Keramik tycker Sara om så det var nödvändigt med ett besök i Paradisverkstan. Alice hade berättat det det fanns en andrasorteringsförsäljning och där var det inte så svårt att handla. Själv blev jag mycket förtjust i ett stort fat för 3800 kr. Men nej, med eller utan pension blev det lite väl häftigt.

Andra dagen körde vi norrut längs stenkusten men så blev det önskemål om stopp och Sara ville åtminstone doppa fötterna i Kalmarsund. En förbivandrande sommarölänning påstod att det inte var mer än 10 grader och det är jag benägen att tro med tanke på att det inte var så längesedan snön låg här.

I födelsedagspaketet ingick också en middag hos Karin Fransson och det är verkligen en upplevelse både för ögat och gommen.


Gott? Ja jättegott. Glada och nöjda åkte Sara och Oskar hem på lördagen för att förbereda för deras lila tös som fyller fyra år i dagarna.

Också Lars och jag var glada och nöjda men fick tillfälle att stanna ytterligare en dag. Mer om det i nästa inlägg.

Möllegård

Livet som pensionär är härligt! En helt vanlig tisdag kan man bli bjuden på lunch på Tylöhus. Tack för den presenten säger maken och jag till vännerna G och A. Där satt vi med utsikt över Tylön. Salladsbord, soppa varmrätt och så kaffe. Detta är dagens lunch. Kan verkligen rekommenderas. Matsalen var full av hungriga konferensdeltagare? Rätt som det var satt vi där nästan ensamma. De andra skulle förstås jobba vidare!!

Det var lite disigt men ändå så vackert. Det är något visst med öar och fyrar tycker jag.

Vi hade cyklat ut och hade en plan för hemvägen. Måntro att backsipporna möjligen blommar i Möllegård?

Jodå! Och precis i sitt rätta flor. Låter väl poetiskt. Men det är så otroligt vackert och jag tyckte nog att där var fler blommor än i fjol. I sådana lägen blir jag lite gråtmild och orkar inte riktigt lyssna på Lars som förstås berättar hur det var på 60-talet när han arbetade på Praktiska Realskolan och detta ställe var lite hemligt. Så en dag i början av maj gick det en viskning genom kollegiet och man samlades med kaffekorgar för att beundra dessa ludna små sippor. Så var det faktiskt på Örjansskolan också........ Man undrar om lärarna i dagens skola kan få göra sådana spontanutflykter.

När man talar om Möllegård idag tänker väl de flesta på Riccardos underbara glass. Jo då, där var kö idag också men vi var faktiskt för mätta.

Vi gick genom grinden och över den första lilla färistenoch kom in i den delen av Möllegård som inte alls handlar om glass. Fåglarna konserterar och lövsprickningen har börjat och så känner man doften. Tänk vad vitsippor dofter underbart.

Alldeles vitt på marken på sina ställen. Där finns också, åtminstone ibland, en lite bäck. Bäckar är lite i klass med öar och fyrar i min värld. Lite liv i allt det stilla.

Så blanka svalörtens kronblad är. Ingen mer än vi tog den lilla promenaden bland fågelsång och blomster. De andra hade väl fullt upp med den goda glassen och lika bra var väl det. Men - när man själv tycker att något är så fantastiskt vill man ju gärna dela med sig av det. Så åk dit ni som bor i omgivningarna - nu. Snart är det för sent. Passa på att äta god glass också.

Välkommen SKÖNA maj

Vilken dag vi har 1:a maj! Jag har kikat tillbaka på föregående års blogginlägg vid denna tiden och kan konstatera att det verkligen är som alla säger.- Våren är sen!

Trädgårdsarbete fick det bli idag. Jag känner mig som Maja, en favorit från skoltiden. Inte mycket går upp mot en dag i trädgården. Jag hade tänkt så, men hade visst glömt köpa morotsfrö så då blir det spenat och annat imorgon istället. Idag har jag istället satt lök. Schalottenlök, silverlök och rödlök blev det. Lök brukar bli bra här och vi brukar vara självförsörjande med den varan.

Rosorna har jag ju varit orolig för eftersom det varit så kallt i vinter och så mycket barfrost under senvintern. Vi satte riktigt många rosor förra våren och i stort sett alla har klarat sig. Björkarna har inte musöron ännu men jag gör som Gunnel Karlsson, jag klipper rosorna ändå. Sådana dagar som idag ser de ju så tråkiga ut med sina bruna kvistar.

Idag har också Robban kommit ut från sitt vinteride. Han har fått ett "garage" eller bo eller hem....Vet inte riktigt vad det ska kallas. Lars har i alla fall  byggt detta i vinter. Robban var på bettet och mejade ner lite gräsmatta och en del vårblommor under sin framfart.

Igår på valborgsmässoafton hade vi besök av våra Varbergsvänner och vi beslöt att gå ner till Söndrums majbrasa.

En trevlig tradition att skrämma bort vilddjuren på detta sätt, påminde Ulrika Larsson oss om i sitt vårtal.

När vi var på väg till majbrasan flöjtade koltrasten och talade om att han också är glad över vårens ankomst. Jag fick tillfälle att testa min nya kamera, födelsepresent från maken.