Pingst

Pingst, en alldeles underbar tid. Nu har vi dessutom en otrolig tur med vädret. Värmen som vi så längtat efter är här åtminstone för några dagar. Allt är så grönt, blommande och inte minst kvittrande. Men det där med hänryckningens tid infinner sig inte riktigt. För en vecka sedan fick vi sorgebud från Öland. Job som varit sjuk i flera omgångar de senaste månaderna orkade inte mer. Nu går våra tankar framför allt till Alice.....

Om någon tror att det blir långsamt i karantänen så är det fel. I veckan talade jag med en äldre, ensam dam i telefon. - Vet du, jag tycker att dagarna går så fort, sa hon. Vi, Lars och jag har varandra, trädgård och är bilburna.....

I veckan har vi varit på utflykt med Agneta och Bosse. Vi var i Vesslunda naturreservat. Det var nytt för oss, nej Bosse som är orienterare långt in i själen, hade förstås varit där förut. 

Notera att Bosse självklart har karta med sig. Våra attiraljer på utflykt är snarare kikare.

Men det var bra både med Bosse och kartan för han tog täten och det var bara för oss andra att hänga på.

Agneta är en mycket duktig fotograf och har därför alltid mobilen redo.

Visst var det bra att ha kikaren med. Kaffekorgar hade vi förstås också med oss och hittade två bänkar där vi på behörigt håll kunde njuta av det medhavda.

Det märks på Lars och min frisyr att vi inte besökt vår frissa på några månader. Visserligen har hon erbjudit sig att klippa oss i trädgården men, nej ännu känns det inte riktigt bra.

Riktigt så illa var det inte när det väl blev klart. Ganska bra om jag får säga det själv.

Pianostämning blev det i fredags. Förste man som var inne i huset sen vi hamnat i karantän var Joakim Lövin. Men alla dörrar var öppna så det var luftigt och fint.

I fredags hade vi också vinprovning vid lunchtid. En förutsättning var att den kunde äga rum i trädgården och så att vädret var ok. Och det var det.

 Räkmackor från fiskbilen blev bra till bubblet.