Det växer och det doftar

 Alice har en mycket fin trädgård och vi är alla tre trädgårdsintresserade. Nu är pionerna på g och det är inte en eller två blommor som på våra plantor utan mängder. Grönsakerna växer förstås också med en fart. Allra värst är sparris. 

Kan man tänka sig. De här stjälkarna är jättegoda men man får bryta bort en tredjedel. Traditionsenligt blev det smördegsinlindad sparris i ugn.

Vi har varit på Öland så många gånger men alltid är det något nytt ställe att besöka. Denna gången blev det Knisa mosse. Det blev en bit att köra men det var det värt.

Nu är det så att det finns massor av olika sorters orkidéer. Kanske är dessa Jungfru Marie nycklar kanske något annat. Fullt så blåa är de inte utan mer rödlila. Aldrig under våra försommarbesök har vi sett så mycket orkidéer. Hela fält. Fullständigt magiskt. 

Krutbrännare vet jag att dessa med mörk topp heter.

Humleblomster, en favorit.

Mandelblom likaså. Den fanns också på stora fält som vi så från bilen.

Den här lilla söta majvivan visade Lars mig första gången vi var på Öland tillsammans. 

Kaffe, te och smörgås - och - jordgubbar till ackompanjemang av gök och näktergal.

Det finns också de ställen vi "måste" besöka varje år. Ett sådant är  Stora Alvaret. Där tittar vi på Adam och Eva. Ingen vet väl vem som är vem. 

Kattfot hittar vi där.

Ölandssolvändan, också den i massor.

Något som också fanns i massor längs husen  vid vägarna var syrener. Allra mest de ljuslila, syrenfärgade. Vi kunde faktiskt känna doften in i bilen, via fläkten?

För underhållningen denna gången stod framför allt göken, morgon, middag, kväll. Har aldrig hör så mycket koko förut. Näktergalen förstås. Denna fågel som också har ett mycket speciellt läte. Allt detta ligger nu inte bara på min blogg utan i mitt hjärta.