Eftersom Sara alltså ska ut i förvärvslivet krävs lite nya kläder. Av någon anledning tyckte hon att det var så mycket bättre att handla i Halmstad än i Enköping och Uppsala. Själv köper jag gärna kläder när jag är i Enköping!
Vidar tycker det är roligt att åka buss så vi tog den lokala in till stan. Lite svårt att uppfatta namnen på hållplatserna var det så vid varje blev det: Mormor vad sa han? Så blev det att jag upprepade varje hållplats namn. Ingen passagerare i bussen undgick detta. Inte heller när Vidar artigt sa "Hej då" och vinkade när vi gick av. Säkert tyckte de som jag att det var en jättegullig pojke.
Det har förstås varit jätteroligt att ha dem här och allt går bara lättare och lättare nu när barnen har några år på nacken. Signe är liksom sin mamma väldigt glad för att sjunga. Hon har en otrolig visskatt inom sig och kan fantastiskt många sångtexter.
Vidar har alltid varit intresserad av mangeln, en av de få lite tekniska saker jag har att erbjuda. Lite undrande är han över att vi över huvud taget manglar. Dock tycker han att det blir platt och fint. Att man först måste dänka är ju självklart - och roligt.
Lite otäckt smäller det när man fäller ner handtaget och sätter igång.
Så här fint blir det! Onödigt? Tja.....
Vädret under de här dagarna har inte varit det bästa så vi har mest underhållit oss inomhus. Julklappspusslen skulle läggas och spelen spelas.
Nu har Signe också blivit duktig på att pussla. Här är det favoriterna Laban och Labolina i pusselform.
GOTT NYTT ÅR TILL ER!
Så härligt att nästkommande generation får både visskatt och mangelkunskap med sig ut i livet. Vad som är viktigast kan vi ju alltid diskutera........ nymanglade lakan är underbart och utan sång blir livet bra tråkigt.
SvaraRadera