måndag 9 september 2013

Hösten kom av sig

Vidar fyller sex år i mitten av september men det passade bättre att vi kom helgen tidigare. Visst passade det jättebra. Riktigt sommarväder har det varit.

Lite tradition har det blivit att vi har med oss krabbor så här års och då inbjuds också Oskars föräldrar. Turligt nog hade "farfar" tid att vara med. Den här tiden är det annars full rulle där uppe. Det är både skörd och sådd på gång.

Tidigare har Oskar varit hemma med barnen på fredagar men nu när Vidar har börjat i förskoleklass är det skoldag för båda barnen även på fredagar. Eftersom Enköping är "Sveriges närmaste stad" finns det massor att göra för Lars och mig på egen hand. Denna gången for vi till Sala.


 
 
Naturligtvis var det silvergruvan som vi besökte. För att gå ner i gruvan var vi tvungna att klä oss i hjälmar. Vi åkte ner 155 meter och fick en fantastiskt fin guidning i nästan två timmar. Kallt var där förstås - två grader! Är ni i närheten kan vi varmt rekommendera ett besök i denna gamla gruva.
 
På lördagen var det Trädgårdsdag i Enköping med massor av utställare, barnteater ........ Vi åkte in tillsammans med Sara och barnen. Oskar var hemma och målade på huset som de renoverar. Riktigt trevligt var det och massor av folk. Och varmt var det, + 25 grader!
 
På kvällen blev det grillmiddag hos "farföräldrarna". Så varm så att vi satt ute på gården var det och vi kom förstås att tala om hur det var det året Sara o Oskar gifte sig. Då satt vi så här nästan varje kväll och åt.
 

 
 
Vidar hade bråttom hem för att fortsätta bygga. Födelsedagspresent skulle förstås sex-åringen ha av oss och det blev en brandstation med massor att bygga ihop. Inte ens lördagsgodiset kunde intressera honom så som att bygga lego.
 


 
 
Roligt är det att han har blivit så duktig att "läsa ritningarna".
 
 
På söndagsmorgonen tog vi med oss frukost och kikare och åkte iväg ett par mil till Hjälstaviken för att titta på fåglar.
 

 
 
Här har man förstått att dagens barn är morgondagens fågelskådare. Här provar Vidar lyckan på Lyckodjuret.
 

 
 
Längs vägen till fågeltornet finns hokar uppsatta med information för barnen.
 

 
 
Två och en halv meter är det mellan havsörnens vingspetsar och det är långt det.
 

 
 
Eftersom det var en bra bit att gå från parkeringsplatsen till fågeltornet hade fiffiga mamman tagit med barnens cyklar.

 
 
Undrar någon vad Vidar ser i kikaren? Massor av gäss, grågäss och vitkindade, storlom, tranor.....
Kanske var det inte så lätt att upptäcka dem i kikaren men vi hörde dem. Vilket liv där var!
 
 
Några timmar senare for Lars och jag likt fåglarna söderut. Denna gången passade vi på att ta en titt på den trevliga staden Vadstena som är så full av historia.