Öland på hösten

Vi har varit på Öland igen. Tredje gången i år! Den här gången var det inte för att titta på blommor eller fåglar utanför att fira Alices man, Jobs högtidsdag. Det blev en verkligt gemytlig kväll i den vackra Stagneliusgården. God mat och dryck förstås. Mycket roligt var det också att träffa Alices vuxna flickor och så barnbarnen förstås. Men mest försvånad blev jag nog över Janne, Alices lillebror som jag senast såg 1969. En stilig man i sina bästa år, hemflugen från Nigeria där han för tillfället arbetar.

Vi stannade en extra dag för under själva firandet hann ju Alice och jag inte prata så mycket. Lars och jag fick också tillfälle att ta en liten tur på ön och uppleva den under hösten. Naturen ser ju så annorlunda ut när det är avlövat.

Stengärdsgårdarna såg man på ett helt annat vis.

Borgholm var så öde. Inte ens Karin Fransson hade sin restaurang öppen. Men i en park hittade vi dessa fina rosor.

Inga fritidsbåtar utan en mycket tog hamn. Men i en hamnbassäng fanns massor av svartvita simfåglar. Knipor?

Vi hade en trevlig söndagkväll tillsammans med Elin som kommit hem från Kanada och hon hade så roligt åt allt som hade med vår "semistid" att göra. Ibland kan man inte undgå att prata om den där tiden för ganska länge sen.

Detta är utsikten från vår fönster på måndagsmorgonen. Här har allt morgonrodnadens gudinna, Aurora

   varit framme.

Bakfickan

Vår fågelrestaurang är fullbokad dan i ändå så vi har måst öppna en Bakficka. Aldrig någonsin har vi haft så många småfåglar i vår trädgård som nu. Och så många olika arter. Nötväckor har vi tre stycken. Mest aggressiva är grönfinkarna. Häromdagen fick vi besök av större Hacke Hackspett och idag en bergfink. Det är verkligen underhållande att titta på dem. Men som de äter - som hästar! Ganska märkligt ändå med denna anstormning av fåglar kring fröna. Det sägs ju vara ovanligt milt för årstiden.

Den här fröautomaten hittade vi till Allahelgon när gravlyktan skulle fram. Säg vad som inte ryms i ett garage.

I växthuset är nu det sista skördat. Två krukor med physalis. De är jättegoda och lättodlade. Säkert något för ett nytt uterum också!

I trädgården har det börjat blomma - igen. Det är förstås julrosen som lyser upp rabatten. Den är alltid tidig så för att ha en lite senare också har vi en på annat ställe. Det är allt en fantastisk blomma.

Ljusstöpning X 2

Någon gåsmiddag blev det inte i år. På Mårtensafton ägnade vi oss åt julförberedelser istället. Lite tidigt kanske men vi kunde smaka årets första glögg trots att vi ännu knapp klarat av halva november. Kunde någon läsa in vad jag tycker om november? Men i år händer en massa roligtheter under denna trista månad.

I går var det alltså dags för det traditionsenliga doppet av vekar i ljusmassa. Med vårt rutinerade gäng går det verkligen galant. I år var det nog herrarna som var flitigast i köket och de verkade ha trevligt värre. Och som de pratade. Kunde de bero på att HBK några timmar tidigare vunnit näst sista kvalmatchen. A kom dessutom nästa direkt från matchen.

Lars sköter alltid smältningen av ljusmassa.

Inläggets rubrik säger X 2 och vi har faktiskt haft ytterligare ett ljusstöp i år. Det var våra vinprovarvänner som tyckte att det lät så mysigt när vi berättade om förra årets stöp så.... De hade aldrig stöpt ljus förut. Jo P hade stöp i slöjden i åk 4 och i E:s hem gjöt man ljus. Intressant! Alla var så nöjda och gick hem och tände ljus för att få stumpar till nästa års stöp!

Före och efter - sådär 26 dopp.

kl

Hantverkare på besök

I helgen hade vi besök av Sus och barnen. Precis innanför dörren släppte de all sin byring och Elliot rotade fram en liten nyckel. -Moffar, kan vi göra ett skåp till den här? För Lars är det mesta möjligt så de begav sig raskt ut i "snickarboden". Till saken hör att ursprungsidén var att göra en garderob till nyckeln.....

Många timmar höll de på där ute och moffar fick en mycket kort kafferast. Slutligen kom de ut med ett sött litet skåp! Och visst passade nyckeln.

Astrid hade också planer. Hon hade med sig en bok med beskrivningar på amigurimis. För den oinvigde kan meddelas att amigurimis är små, ofta virkade gosedjur. Jag har ett helt skåp fullt med garner så det var bara att botanisera bland dem eller? På mitt uttryck - men var katten är nu...... säger Astrid mycket förstående - Mamma blir så trött på mig när jag inte hittar vad jag ska ha. Också jag kunde nicka förstående. Till saken hör att jag, med viss fördröjning, oftast hittar vad jag ska ha. Så också denna gången. Astrid bestämde sig för att göra en mus. Bra val eftersom den såg ganska lätt ut. Medan jag körde igång ett gult mushuvud och sedan favoritlunchen satte sig Astrid vid köksbordet och virkade.

Så småningom blev det en grön kropp, lila öron och blå ben. För första gången på mycket länge bröt den sjuåriga tösen ihop när det visade sig att de skull åka hem ganska tidigt på söndagen! En mycket nöjd bonusmormor konstaterade att hantverkets tid inte är förbi.
Favoritlunchen? Omelett med stekt prinskorv!