Regn, skörd och kusinträff

I morse vid sjutiden vaknade jag av ett obekant ljud. Jo mycket riktigt, det var regnet som hade kommit. I flera veckor har vi läst väderappar som lovat regn, men nej. Medan det var översvämning i Båstad kom inte en regndroppe i Söndrum. På förmiddagen tog vi en tur till Falkenberg där jag köpte mig en bra regnkappa. På hemvägen blev det besök i Slöinge, både på Sia så fika på Solhaga. 

 I förra inlägget skrev jag om torra Öland. Nu har vi nästan varit där. Bruna gräsmattor, blomknoppar som inte slår ut, bara torkar. Då förstår man vilken otrolig betydelse regnet har. För oss som bara har lite trädgård att bry oss om är det bara alldeles urtråkigt men så är det ju inte för bönderna. För dem är det katastrof.

Jag har också skrivit tidigare om att vi får gott om äpplen och det stämmer bra - men de är så dåliga och så ramlar de ner i förtid. Det blir många spannar till tippen.

Nä, man får vara glad över annat som finns att skörda i trädgården.

Äntligen har tomaterna kommit igång. Väldigt sent.

Paprikor och gurkor har vi haft hela sommaren.

Hallonen är små och torra men med regnets hjälp blir de kanske bättre. Björnbären börjar också mogna och i uterummet mognar vindruvorna. Inte så många klasar men lika goda som vanligt.

I torsdags var vi på kusinträff i Falsterbo. Fyra kusiner blev det bara för en av oss arbetar fortfarande. Ett kusinbarn kompenserade.

Fokus blev på foton på barn och barnbarn. Eftersom vi inte ses så ofta och nästan aldrig har sett varandras barnbarn så lät det: jo men titta där på ögonen så likt eller munnen..... 

Sara släktforskade för många år sedan så det blev också prat om generationerna bakåt. 

Kanske var det 17 år sedan vi sågs så nu togs ett beslut om att vi ska försöka ses en gång om året. 

Torra Öland

 Det låter ju inte så trevligt kanske men det är fruktansvärt torrt på Öland, allra helst norra delen.

Vi har varit på vårt årliga sommarbesök hos Inga - Lena och Johan. Till lunch fick vi ölandska kroppkakor. En rätt som jag lärt mig att uppskatta mer och mer. 

Medan Johan och Lars lade ut nät åkte Inga - Lena och jag till Solliden. Där var det riktigt skönt i skuggan under de jättestora träden. Årets konstutställning i Engelska parken stod Susanne Demåne för. 

De här tre damerna är framtagna ur torra trädstammar. Hondjävlarna är gjorda i stål. Allt inspirerat av tankar kring ursprung och framtid. 

Fyra växthus finns numera också och är idéträdgårdar som ska inspirera oss besökare. 

Att Ernst stod för detta växthus var lätt att se. Takkronan med levande ljus och rundstav förstås.

Pau Svenssons takkrona bestod av vitlök och i bakgrunden massor av örter.

Johan är jägare och vi brukar alltid få något grillat viltkött. Nu blev det innanlår av vildsvin men innan dess serverades smålandskräftor. 

Det fanns inte mycket fisk i näten när de vittjades morgonen därpå.  Kanske berodde det på värmen? En tur på Kalmarsund gjorde i alla fall herrarna gott. 

Vi besökte en stor privat trädgård, Edins lustgård. Allt var förtorkat. Inte en blomma fick vi se. Där fanns t o m träd som verkade ha dött av torka. 

På kvällen besökte vi en lokal sommarrestaurang. Fantastisk god mat fick vi och en makalös utsikt över Kalmarsund där solen gick ner.

Som om detta inte var nog fick vi också se månen stiga upp men den blev inte så bra på bild.

Efter vårt besök på västra sidan av ön åkte vi till Alice på östra sidan. Det besöket var inte planerat med övernattning men när nu "lillstugan" var ledig så. Vi fick se ängshökens ungar, eller åtminstone en, som tränade för den långa flykten till Afrika. Det projektet har vi följt sedan vårt besök i våras. I övrigt satt vi i skuggan och småpratade. Pratet tar ju aldrig slut.

Följande morgon tog jag en promenad före frukost. Stagneliusrundan  är nästan ett måste. 

Längs stigen har det alltid funnits blommor att njuta av men ack så torrt det var.

När jag kommit upp på byvägen fick jag ytterligare ett bevis på värme och torka. Men den låg faktiskt i skugga.

Alices gräsklippare har förstås semester så på flera ställen sticker små blå cikoriablommor upp. De måste vara torktåliga.

Mormors bageri i Stora Rör lär ha Ölands godaste bullar. Vi tog en sväng dit på hemvägen. En alldeles underbar plats och bullarna var jättegoda. Under högsäsong bakar man 2000. Det säger väl en del. 

Förstorar man bilden finns ölandsbron i bakgrunden.

Vi bugar och tacka för besöket och är så lyckliga över våra båda ölandskontakter.

Augusti

 

Vädret varierar. I veckan har vi haft drygt trettio grader. Då tycker jag att det t o m är för varmt i skuggan. Vi stänger dörrar och fönster och ägnar oss åt inomhussysslor. Möjligen tittar vi ut fram emot kvällningen. 

Så blåser det väldeliga någon dag. Då rasar äpplen som fortfarande mest är kart. Äpplen ser det ut att bli mycket av. 

Jag vet, vi är dåliga på att gallra..... men ibland sker det med automatik.

Den enda vädertyp vi haft mycket lite av är regn men det lär väl komma så småningom.

Idag var vädret sådär, ganska mulet och inte så varmt. Vi tog en utflykt. Första besöket var Patriks prylar. Ett ställe vi hört talas om. De öppnade kl 12 och vi var där fem över. Redan då var det lite parkeringsproblem. Det var inte bara vi som hade Patrik som utflyktsmål. Stundtals var det obehagligt trångt inne i butiken. Jodå munskydd hade åkt på hos en del. Ska det bli så igen?

Hur mycket grejer som helst. Ingen loppis utan nästan allt var nytt.

En del gammalt fanns förstås ute på gården.

Sen klickade vi in oss på A Day in Halland, historieavdelningen och hittade Tolarpsgraven, Gånggrift som är 5000 år gammal. 

I ganska dåligt skick.

Hemma igen tyckte jag att det var dags att "sköda gukor". För första gången odlar vi västeråsgurkor och dem vill jag förstås ta hand om.

Förutom äpplen får vi havtorn, lite mer än jag först trodde.

De får sitta kvar ett tag till. Vi har också aronia men över dem ligger ett nät så de blir inte så fina på bild.

När vi var ute på riktiga landet såg vi en del sädesfält som ännu inte är skördade. Visst är det fint med bl a vetefält.