Ett år sedan sist.

 Nu är det ett år sedan vi var på besök i Skörby hos familjen Bergström. Då med anledning av Vidars 12 -årsfirande och nu förstås med anledning av att pojken blivit  tonåring.

På väg att bli lika lång som sin pappa. Redan i somras ordnade Sara det så att vi kunde bo hos goda vänner till dem, som har en stuga för uthyrning. Mitt emot prästgården, där vi bodde, ligger en annan mycket viktig gård. Faktiskt Signes andra hem. 

Gården har 14 hästar. Signe mockar, utfodrar dem, rider förstås och får ta del av allt möjligt som har med hästskötsel att göra. Ibland är Sara, som också blivit hästtokig, med. Naturligtvis måste jag ha med en bild på Signes favorit.

Den stora!!! vita, som jag skam till sägandes inte minns namnet på, rider hon.

Medan Signe skötte om hästarna förberedde Vidar och Oskar kalaset. Sara, Lars och jag åkte på utflykt till Salnecke slottskafé. Lunchmacka blev det och ostar och te att ta med hem.

Välkomna på födelsedagsfika! De bakglada barnen hade bakat kakor.

Så blev det tipspromenad med för oss omöjliga frågor; vilken musik Vidar gillar, hur många klaffar det finns på en saxofon...... Tre rätt men ändå inte sämst.

Då gick det bättre i tävlingen där man skulle uppskatta hur långt 100m på åkervägen var.

Enligt planen skulle det därefter bli grillning men med tanke på hur torrt det är i markerna flyttades grillfesten några hundra meter bort, till Helgesta, där farmor och farfar bor. 

Chokladtårta till en chokladälskare. "Köpe".

Föräldrarna kunde känna sig riktigt nöjda med kalas utomhus för 17 personer i strålande sol och coronaanpassat.

På söndagen satte Signe klockan för att vara med och släppa ut hästarna - För det är så roligt! Klockan 12 var det dags för samling inför fotbollsmatch som gick av stapeln klockan ett. 

För Sara, Lars och mig blev det ett par skogspromenader och så tittade vi förstås på en fin fotbollsmatch. Vidar klippte gräs på prästgården.... Så gick söndagen.

Ännu en underbar dag

 Det är svårt att veta vad som är bäst när man ska jämför två helt underbara dagar. Dag två med Alice blev en sån där dag som man kan ta fram en ruggig novemberdag. Vet inte hur många gånger vi talade om för varandra hur underbart det var. Så sa också människor vi mötte.

Vi började vid Tjuvahålan. Det var disigt men ändå helt underbart. Minsann om det inte kom en dam som tog sig ut på bryggan för ett snabbt dopp.

Vackrare vy får man leta efter. Imponerar även på en ölandsbo.

Vet inte riktigt vad det är Lars mäter upp!

Förmiddagste och kaffe med ljuvlig utsikt.

Några som försöker sig på ytterligare en blomning.

Visst är det väl fantastiskt, klippor på ena sidan udden och sandstrand på andra sidan.

Dagens lunch!!

Två helt underbara dagar

I söndags eftermiddag kom Alice från Öland. Hon är numera ensam, testad positiv för covid, men sedan länge helt frisk. Det kändes så tryggt att kunna ha henne boende hos oss. Förutom massor av prat, god mat och dryck blev det några utflykter.

Måndagens utflykt gick till Träslövs trädgård, ett alldeles underbart ställe. Trots att man kan tycka att det är slut på trädgårdssäsongen märktes det inte här. 

GPS:en kunde inte leda oss rätt p g a att man bygger så otroligt mycket i Varberg så vägen dit var blockerad. Men ett telefonsamtal till Gugge kunde leda oss rätt. Och tack Gugge för detta strålande tips.

En sån här vill jag ha, säger Lars minsann.  Inte helt vanligt. Och jag hittade riktiga gammaldags pingsliljor. Fanns inte fler annars tänkte jag på dig Bitte.

Och här blir det vegetariskt,sa Lars när man dukat med bl a blomsterkål!

Det här neriumen var så vacker men vi vågade inte nypa ett skott!

Med en kasse plantor som skulle till Öland åkte vi mycket nöjda vidare. Resan tillbaka söderut gick via småvägar längs vår vackra kust.

Björkelund

Igår fick vi en fin skogspromenad. Naturskyddsföreningens Björkelund. Den har stått på "listan" och igår passade det så bra.

 Det blev en vandring som lärde oss om Vattnets värden. Vattnet i detta fallet är Fylleån. 

Inte visst jag att Fylleån på sina ställen är så bred. Och så vacker. 

En ordentlig rotvälta. 

Längs vägen fanns skyltar med information som förstås mestadels gällde vattnet.  Men vi hade också möjlighet att testa våra trädkunskaper. 16 träd var markerade. Många kunde vi känna igen med inte alla.

Skalbaggar, sniglar en groda...... 

Platser för grillning, bara pausa eller inta den medtagna matsäcken. I vårt fall kaffepaus.

....med utsikt över en vacker stenmur.

När vi kom tillbaka till parkeringsplatsen och byggnaderna gick vi runt och fann en fint anlagd trädgård med godsaker för insekter.

Slut på badsäsongen?

 I tisdags började höstmånaden september. Men det var en strålande dag med riktigt fint väder.

Vi tog en promenad i Tylösand. Jo då där fanns några badare. Såg väldigt coronaanpassat ut. Och så kan man jämföra med de varma dagarna i somras när där lär ha funnits upp emot 45000 badgäster. Vi pratade med några damer ( gamla elever till Lars. Tog realen i mitten av -60 talet!) De tyckte att det var uppfriskande. Dock talades inte om någon vattentemperatur.

Det är härliga vyer man erbjuds på en promenad just kring Tylösand.

Sämre med badandet var det i Olofsbo. Lördagens utflykt gick dit. Vi har aldrig varit där förut och var lite nyfikna. Det blåste småspik. Vi var de enda som gick vid stranden. Jag vågade inte ta upp kameran men risk för att få sand i den. Sand mellan  tänderna hade jag hela eftermiddagen.

Vi körde lite söderut och fick Morups fyr i blickfång. Kanske blev bilden lite suddig för det var svårt att hålla kameran stilla i blåsten.

Nu önskar vi oss några fina höstdagar med hög, klar luft, lämpade för utflykter och trädgårdering.