Midsommar, och som det blommar.....

 I år är det sen midsommar. Svärsonen som fyller år den 22:a kan ha sin dag på självaste midsommarafton men i år blev det en helt vanlig tisdag. 

Juni har varit och är så här långt en fantastisk månad. Mycket sol och värme. Det märks i trädgården.

I år har luktärterna fått ny plats och deras gamla, på växthusets kortsida har fått bli en gul, orange rabatt. Jag har alltså förgrott och fått fina plantor, Men - min tanke var att de skulle blomma lite senare. Just nu blommar de helt galet. Till och med solrosorna har börjat blomma,

Här har jag dessvärre halshuggit den blommande solrosen. Tyvärr vänder den blomman inåt, mot morgonsolen. 

Blåregnen lär blomma rikligt i år. Jo då, fyra klasar blev det sent om sider på vårt.

Men rosorna levererar! Honungsrosen har börjat, röda, vita gula rosa rosor. Min favorit är Madame Alfred Carrière. Hon var också först ut. Placerad i början av infarten och välkomnar oss när vi kommer hem.

I midsommartid blommar flädern. I går när vi varit på shoppingtur på landet hittade vi en välplacerad buske, en bit från vägen. Om det ska fortsätta att vara varma dagar i sommar går det åt lite saft. 

Med detta önskas ni en:

Glad Midsommar 

Sofiero

 Sofiero tillhör ett av våra favoritställen. Efter besök på kyrkogården i Helsingborg och ett  konstaterade att rhododendron fortfarande blommar fint beslöt vi oss för att fortsätta dagens utflykt till Sofiero.  En del av buskarna var överblommade men förvånansvärt många  av de stora  buskarna stod fortfarande i blom. 

Nere i ravinen är det lite skuggigt och där blommade det. 

I slottsparken finns så mycket annat att njuta av.

Primulasänkan

På en annan bänk med blåregn satt ett par i vår ålder och njöt och läste var sin bok.

En labyrint för barnen att springa i. Ganska många barnfamiljer var på besök. 

Den här rabatten blev min favorit. Men där fanns pioner, rosorna hade börjat blomma, borstnejlikor i en läcker mörkröd färg.....

Och så odlar man grönsaker. Frodiga och fina. Här har man piffat upp purjolökslandet.

Naturligtvis kräver allt detta vatten. Förutom dammar och små bäckar fick allt vattenslangen fram.

Vad vore ett besök i dessa krokar utan ett besök i någon liten hamn, säger åtminstone Lars. Denna gången blev det Domsten. Det blåste nästan småspik. Men där var så småtrevligt. Mammor med sina barn fiskade krabbor från en brygga och några gick runt hörnet för att bada - i blåsten. 

Det var mycket båttrafik på sundet.

Och på andra sidan ligger ju Danmark. Så nära men ändå så långt borta just nu.

2x70

 Att fira jämna födelsedagar har varit svårt i dessa coronatider. Men med stigande temperatur och lite lättnader i restriktioner kunde det bli av. Lisbeth fyllde 70 år i höstas och Agneta alldeles nyligen. 

Båda har barn och barnbarn söderöver så det fick bli en utflykt norrut. Utflykten var densamma men med en veckas mellanrum.

Vi har själva varit i Ästad vingård och blev så förtjusta.

Med Lisbeth och Agneta fick vi komma in i det allra heligaste, kanske beroende på att vi var ensamma där just då. In i det svala "vinförrådet", källare är det faktiskt inte.

Utomhus hade det hänt en hel del på bara en vecka. En del av rhododendron var överblommade. 

 

Här poserar Agneta och Margareta framför en av dem.

  

 Flera andra var utslagna en vecka senare. Ästad har också en fin spa anläggning och igår var det många som utnyttjade den.

Allting kring Ästad är så välskött och vackert. Men det var mest för att få en god lunch som vi for dit. En trerätters som var alldeles utmärkt.

I går var det dessutom så varmt att vi kunde sitta ute. 

Mätta och belåtna åkte vi söderut igen. Kustvägen från Falkenberg söderöver är så vacker. Ett ställe som jag särskilt tycker om är Grimsholmen. Där blev det kafferast.

Så härligt med lugnet och den pastorala vyn bland fågelsång, kor och får. 

Två lyckade utflykter.

Rhododendron

 Nationaldagen bjöd på fantastiskt sommarväder. Vi tog kaffekorgen med till Rhododendronparken i Tjuvahålan. I fjol var där nästan ingen blomning alls beroende på att knopparna frusit. Men i år - massor.

Vi var många som njöt av blomsterprakten. Unga och gamla. Det var så fint att se hela familjer med säkert tre generationer som mitt i härligheten också njöt av sin "kaffekorg".

Det finns många gångar att springa i för en liten pojke.

De violetta dominerar men några vita och röda hittade vi. 

När vi flyttade hit satte vi tre rhododendronbuskar. Jag hade gärna haft olika färger på dem men Rosa på Andreassons plantskola förordade de violett. De är tåligare och det kan man ju förstå när man går runt i parken.

Kaffepausen tog vi nere vid vattnet. För många blev det nog årets första baddag. Så härligt. Nej, Lars och jag badade inte.

Från vårt sovrumsfönster har vi en underbar syn så här års. Grannens stora fina rhododendron.

Det växer och det doftar

 Alice har en mycket fin trädgård och vi är alla tre trädgårdsintresserade. Nu är pionerna på g och det är inte en eller två blommor som på våra plantor utan mängder. Grönsakerna växer förstås också med en fart. Allra värst är sparris. 

Kan man tänka sig. De här stjälkarna är jättegoda men man får bryta bort en tredjedel. Traditionsenligt blev det smördegsinlindad sparris i ugn.

Vi har varit på Öland så många gånger men alltid är det något nytt ställe att besöka. Denna gången blev det Knisa mosse. Det blev en bit att köra men det var det värt.

Nu är det så att det finns massor av olika sorters orkidéer. Kanske är dessa Jungfru Marie nycklar kanske något annat. Fullt så blåa är de inte utan mer rödlila. Aldrig under våra försommarbesök har vi sett så mycket orkidéer. Hela fält. Fullständigt magiskt. 

Krutbrännare vet jag att dessa med mörk topp heter.

Humleblomster, en favorit.

Mandelblom likaså. Den fanns också på stora fält som vi så från bilen.

Den här lilla söta majvivan visade Lars mig första gången vi var på Öland tillsammans. 

Kaffe, te och smörgås - och - jordgubbar till ackompanjemang av gök och näktergal.

Det finns också de ställen vi "måste" besöka varje år. Ett sådant är  Stora Alvaret. Där tittar vi på Adam och Eva. Ingen vet väl vem som är vem. 

Kattfot hittar vi där.

Ölandssolvändan, också den i massor.

Något som också fanns i massor längs husen  vid vägarna var syrener. Allra mest de ljuslila, syrenfärgade. Vi kunde faktiskt känna doften in i bilen, via fläkten?

För underhållningen denna gången stod framför allt göken, morgon, middag, kväll. Har aldrig hör så mycket koko förut. Näktergalen förstås. Denna fågel som också har ett mycket speciellt läte. Allt detta ligger nu inte bara på min blogg utan i mitt hjärta.

Ölandsbesök med glaskonst

 Äntligen dubbelvaccinerade alla tre! Så vågade vi oss till Öland och Alice igen. När vi kommer dit känns det som om vi aldrig varit därifrån. Jo, lite nytt. Lillstugan har fått en sprillans ny veranda som jag glömde fota. Pratet sätter igång där vi slutade. Alice hade sparat DNs korsordsbilaga till Lars.....

Hur skulle vi nu utnyttja dessa dagar bäst? Blommorna förstås. Kanske prio ett. Alice syster Kerstin är fena på att hitta "nya" utflyktsmål. Men, första dagen blev lite grå och tidvis duggregnig. Det blev en tur till Sollidens slott. I parken har Bertil Vallien en utställning, Gatekeeper. En verklig upplevelse.

I början av parken möttes vi av en tulpanäng. Även om de sjöng på sista versen var det en bedårande syn. 

Glasbåten är intimt förknippad med Bertil Vallien. Den fanns i flera upplagor. 

Dessa figurer var de största och mäktigaste. 

På närbilden kan man se en trappa upp till varje gubbe och så är en del av dem allt lite ekivoka.

Nu lämnar vi Öland en liten stund. Blommorna måste få ett eget inlägg.