Bokklubb och läsecirkel

Förra onsdagen samlades vi, sex damer, ganska nypensionerade (inte jag förstås) tror jag på biblioteket i Söndrum. Vi ville alla gå med i en läsecirkel och Inger och jag vidtalade två vänner var och så blev det en läsecirkel. Det enda vi egentligen var eniga om var att vi skulle läsa pocketböcker. Nä, vi var inte oeniga i övrigt men ack vad det var svårt att enas om en bok att läsa. Det visade sig att damerna var ganska belästa. Nu är det ju så att när man väljer pocketböcker så har de ju titeln lite tid på nacken och flera av oss läser gärna nyutkomna böcker. Men eftersom vi var på biblioteket fick vi hjälp av Birgitta, bibliotikarie. Att föda ett barn heter en bok som hon föreslog. Den är skriven av Kristina Sandberg. Ännu har jag inte hunnit läsa så mycket i den men återkommer med mitt omdöme lite senare.
Nästa träff blir om ca en månad men då ska vi träffas på ett konditori!! Ett förslag som godkändes enhälligt.

I tisdags var Lars och jag på den årliga bokpresentationen i bokhandeln. Då presenteras 60 nyutkomna böcker. Man betalar ett medlemspris och får sedan låna och läsa precis så många böcker man vill och orkar med och så behåller man den bok man lånat sist. Det var fullsatt i lokalen trots att det var andra omgången man berättade om nyutkomna böcker. Roligt är att så många män hittat till bokhandeln en sådan kväll. Första gången Lars var med var han nog ensam man men så han det blivit fler för varje gång och  nu var det nog tio män av fyrtio - femtio personer.

Det ser ut att finnas många böcker av intresse i höst. En ny Jussi Adler-Olsen som blivit en av Lars favoriter, Dandy som är en fortsättning på Guillous Brobyggare.......  Inte dumt att ha en bra bok när regnet vräker ner som det gjort denna veckan. Regnmätaren kapsejsar gång på gång.

Trattkantarellskogen

Skogens guld fick vi rikliga mängder av i somras när familjen Bergström kom hit. Jag menar gula kantareller. Kanske kan man då kalla trattkantareller för skogens brons. Brons är inte illa det heller. I söndags var vi och hämtade hem lite. Gode värld så mycket svamp där var!! Vi började plocka och vart vi vände oss dök det upp fler svampar. Det regnade mycket under fredag och lördag så svampen var ganska blöt. Min frukt och svamptork svalde förstås inte så mycket så hela grovköket var belamrat med provisariska torkställningar. Men nu, tisdag middag är all svamp torr. Det har verkligen gått undan. Av all svamp vi hade med oss hem blev det bara två, visserligen ganska stora, glasskartonger i torkat skick.

Tänk vad det smakade gott med kaffe efter drygt en timmas plockande. Det blir Ullas trattkantarellsoppa någon av de närmaste dagarna.

Vi har ju haft det inte så lite dramatiskt under veckoslutet. Någon gång kring tresnåret natten till lördagen vaknade jag av att det small. Jag såg att det rök från hamnen men det gör det då och då så jag somnade om - ovetandes om vilken katastrof som faktiskt drabbat Halmstad. På morgonen såg jag hur röken låg över stan och hörde via radio hur folk varnades att gå ut men turligt nog vände vinden så röken drev ut mot havet. Flera affärer stängde i alla fall tidigare och personal från hemtjänst fick inte ge sig ut vid något tillfälle.

Nu när branden är släckt är den stora frågan hur havsmiljön kommer att må att detta. Bl a sex ton kemikalier har brunnit upp men vad för slag har vi inte fått reda på. Och hur kan det komma sig att man inte vet hur en sådan här brand ska bekämpas?

Konstrunda

Ibland är det extra roligt att arbeta.... som idag. Jag fick följa med våra 5-åringar till stan för att leta efter en igenkott som försvunnit.

Här fick vi se spåren efter Kotten som helt sonika blev trött på att sitta inom glas och ram och gav sig ut på stan. Sagan om Kotten var invävd i en berättelse som inkluderade en del av stans offentliga konst. Med tanke på Halmstads storlek kan jag ändå tycka att den delen av konst är sparsamt representerad. Men vi har ju några som är riktigt berömda.

Här berättade duktiga Sofia om Europa......

Inte är det alltid så lätt att fånga barnens intresse men eftersom hon hade förmågan att höra vad skulpturerna sa kunde vi få reda på att Kotten kanske gått förbi här och barnen var med på noterna.

Så fick vi höja blicken och fråga Hertig Knut om han sett någon liten igelkott.... Här fick barnen reda på att de var just han som bestämt att Halmstad skulle heta så. Kotten? Nej.

Nya konstverk som jag faktiskt inte sett förut..... Sovande stenar kallade Sofia dem och barnen försökte förstås att väcka dem för att få besked om Kotten.

91:an hade inte heller något besked om Kotten.....

Flickan i balja är också ett nytt konstverk, placerat i Norre katts park, som jag inte sett förut. Hon berättade att Kotten gett sig av och vill träffa andra igelkottar och kanske kan finnas i någons trädgård. Ja, så slutade berättelsen om Kotten och vi gick tillbaka till biblioteket. Sofia talade om att hon hade en present till barnen. Genast blev det lite lättare gå tillbaka. Vår konstrunda blev ju en ganska lång promenad. Presenten var en bok som handlade om det som vi just varit med om. - En fantastiskt trevlig förmiddag. Och ett trevligt sätt att presentera konst på.
Så var det ju lite roligt att jag fick uppleva lite nytt jag också. Kanske ändå inte så dåligt med offentlig konst i Halmstad.

Kalasdagar i Skörby

Jovisst är det en tårta i form av en traktor som "gammelmoster" (hoppas att hon inte läser det ) M bakat till vidar som fyllt 5 år. En sån fin tårta bakar hon numera till alla sina syskonbarnbarn.

Eftersom Vidar fyllde år i söndags har vi varit i Skörby. Vi blev faktiskt inbjudna i somras så det är nog något särskilt med 5-årsdagen.

Vad kan nu detta vara? Jo, nya Findus och Pettsonboken hade vi bl a med från Halmstad.

Lite svårt var det att inte fylla år så Signe blev så glad äver den fina presenten som glumslöven skickat med.

Vi körde upp i torsdags i härligt höstväder och kunde, efter bara några mil inåt landet, konstatera att hösten hade fått lite mer färg och lönnarna runt om Skörby och Helgesta ( farmor och farfars gård ) lyste vackert röda mot den blå himmeln.

Hos Sara och Oskar hittade vi ett härligt äppelträd. Det är alltså där uppe de fina äpplena finns. De är inte färdiga ännu och Sara var lite tveksam till smaken. Men vackra är de.

På lördagen åkte Sara, Signe, Lars och jag till Uppsala. Fredagens regnväder var som bortblåst men blåsten fanns kvar. Vidar var kvar hemma för det var ju en hel del som skulle tröskas. Fredagens regn kom olämpligt. Ja, Vidar såg vi inte så mycket för han tar gärna plats i traktorn tillsammans med farfar. Lätt att se honom som nästa generations bonde på gården men det skulle ju behövas någon mellan honom och farfar....

Uppsaladomen som fick lite stympade torn syns på långt håll när man närmar sig stan och viss är den vacker här vid Fyrisån. Det blev inte så mycket sightseeing för det var en shoppingtur vi var ute på. Ja, kanske inte så mycket Signe och Lars. De avvek efter fikat, till en närbelägen lekplats. Sara och jag kämpade på, in och ut i affärer av olika slag. Sara som började sitt nya arbete i måndags tyckte att hon behövde förnya sin garderob. I Uppsala blev det väl mest barnkläder, ett par stövlar till Sara och ett par läckra skor till mig, lilarosa !!! Ska kanske ha dem på ett kalas jag är bjuden på i november. Nåja vi var i Enköping och handlade också och där hittade Sara två klänningar. Som jag väl nämnt för någon är Enköping en utmärkt stad att handla kläder i.

Väl hemma i Skörby blev det till att svida om. 2x65 skulle firas. Det var Oskars morbror och moster, tvillingar som fyllde år. Jag fick assosiationer till gamla tiders släktkalas. Vi vuxna satt på nedre plan och åt, drack och pratade förstås. Och barnen hade jätteroligt. Åtta stycken mellan tio och ett och ett halvt. Mycket spring och många glada skratt. Tyvärr levererades inte den ena födelsepresenten förrän i måndags och men tur var väl det för det var en åtta veckor gammal valp.

Kalasade på krabbor ( det är tid nu, Alice ) gjorde vi redan på fredagkvällen. Vi var då elva stycken men de fyra barnen åt korv. Men det är fantastisk hur tyst det kan bli rätt vad det är på ett sådant där krabbkalas. Att äta krabba, rensa den, kräver viss koncentration.

En halv krabba räcker faktiskt  och har man dessutom västerbottenpaj "upptill" så är det väl bara en kopp kaffe när man är mätt och belåten, som behövs. När alla barn och barnbarn lämnat bordet för att koja hade vi, den äldre generationen, en skön stund och kunde prata utan att bli avbrutna hela tiden. Oskars mamma föreslår alltid att vi ska ha en barnfri kväll. Motsvarighet till föräldrafritt!!

Denna gången bodde vi dessutom på Helgesta, i deras flygel som vi fick reda på är från.... ja det vet man visst inte men nuvarande huvudbyggnad är bygg ca 1840 och flygeln var bostad dessförinnan. Anledningen till vår flytt är den att Sara och Oskar nu har inlett ombyggnaden av huset vi tidigare kunde bo i när vi var på besök. Så långt har de inte kommit men en kabel el? var avsliten.

"Ska ni inte gå upp i skogen och se om där är några kantareller", sa farmor Ingrid. Det var förstås ett erbjudande vi inte kunde motstå. Men det var för sent för sommarkantareller. Visst hittade vi men de var alldeles hopskrumpna. Istället såg det ut så här på en del ställen.

Tidigare år som vi varit i skogen har alltid husets gårdvar Saga följt med oss och så blev det nu också. Särskilt glad blir hon när Lars leker med henne.

Förhöst eller....

Idag är den första dagen på länge som jag småfryser. Dags att ta på sig lite mer? Jag får väl inse att sommaren är över för denna gången. Tycker nog ändå inte att sommaren varit så usel som många påstår. Jo, visst var det lite kallt inledningsvis och det tog tid innan trädgården kom igång men bor man som vi så har man ju möjlighet att ta vara på de stunder de fina vädret med sol visar sig.

I lördags var det Söndrumsdagen. I det fina vädret var det många som hade hörsammat inbjudan till vårt lilla centrum. Mycket barn var där. De bjöds på en liten godispåse, fick möjlighet att sitta i polisbil, kunde få ansiktsmålning och titta på "ballongtrick". För vuxet folk var det väl mest att gå runt lite och visst hittade man några att prata med men det är tydligt att Söndrum har vuxit på senare år eller så har det skett ett generationsskifte. Med tanke på att jag bott här sedan 1975 skulle det varit lite fler som jag kände. Tanken med en sådan här dag är väl annars att visa på vilka affärer och andra inrättningar som finns. Ett alternativ till Flygstaden.

I tisdags började Gunilla och jag på gympa. Det är ett program som är avsett för 60+, träning utan maskiner  stod det nog i annonsen. Vi använder oss av jättebollar och "gummiband". Inga hopp och inget spring och ändå var jag genomsvett när vi var färdiga. Och träningsverk båda här och där hade jag dagen efter.

I tisdags var vi också bjudna på lunch på Tylöhus. En gammal födelsedagspresent som var god att utnyttja nu. Men där var en årlig jättekonferens för motormännen? så halv ett när vi kom för att äta vällde det in massor av hungriga människor. Men det löste sig galant. Vad sägs om att sitta i Akvarells uterum? Riktigt härligt. Tack Gunilla och Arne.

Idag har jag varit hos Lisbeth med min fot och tänkte passa på att köpa några liter lingon på torget. Där fanns inte ett lingon men fortfarande jordgubbar - svenska. Hur långt in på hösten ska jordgubbar saluföras måntro? Och vad är det för sorter som finns så här års? Nä, jag skär och skär i våra dåliga äpplen och förssöker få ihop till lite äppeldricka och några torkade äppelklyftor. Känns mer höstrelaterat.

Jo, Alice jag ger mig, Hösten har kommit, eller åtminstone förhösten som Gunnel Carlson sa häromdagen.