Teaterbesök i coronatider

 Ett tips från våra frösakullsvänner fick oss på teaterbesök i går kväll. Föreställningen streamades. Vi var på Malmöoperan men följde föreställningen från TV stolarna. Femtio personer som fysiskt var i salongen och så alla vi andra....

Det var Funny Girl med Sanna Nielsen som gavs. Lite extra guldkant på vår fredagskväll. Jag uppskattade att det var tillåtet att sticka under föreställningen och inte behövde man stänga av mobilen. Dessutom fick vi tips om hur man kunde utnyttja pausen. Hos oss serverades ost och vin.

Tidigare på kvällen fick vi "bus eller godis" besök av vår grannfamilj. Men - i dessa tider blev det tvärtom! Lars och jag fick en godispåse. Perfekt som teatergodis. (Ingen gav oss onda ögat för att vi prasslade med pappret.)

Nu, lördag, har vi varit ute på en promenad i lätt duggregn men 12 grader varmt. 

Gräsmattan är full av löv från våra fruktträd men så länge det kommer fler väntar vi med att samla upp dem.

Att utbyta svampställen

 Det där med svampställen är ju väldigt hemligt och privat. Därför blev vi så glada när Agneta kontaktade oss och undrade om vi ville följa med på svamppromenad i skogen. Vilken generositet och vilken vänskap.

Visst är det sent på säsongen men något skulle vi väl hitta.

Nä det var inte lätt att hitta något och pyttesmå var de. När vi travat runt och letat en stund utan större resultat föreslog Agneta att det var fikadags. 

Bakluckefika med härliga bullar och äppelmuffins smakade smaskens.

Lite roligt i sammanhanget är att "vårt" svamptället ligger ett par hundra meter bort. Vi beslöt att prova lyckan där. 

Lite fler svampar kanske men det var lätt att se att någon varit före oss. 

Lars hittade ett litet ställe.

Och något mer ställe värt att att böja sig för kunde vi hitta.

Bosse som gärna går sina egna vägar hittar förstås ett och annat och om man är utan korg duger kepsen.

Så blev det sammanslagning av det vi plockat och alltihop gick till Lindbergs! Tack för svampen och för en härlig förmiddag med skogsluft, prat och fika.

Ett yvig valnötsträd.

 Första gångerna vi var hos Alice på Öland hade hon en valnötsbuske som väl var ganska stor men utan valnötter. Så häromåret kom den första och året efter några till och nu, massor.

Busken har blivit ett ordentligt stort träd och ägarinnan har mer nötter än hon maktar med. Plocka allt vad ni vill, sa hon till oss och vi plockade så till slut hade vi en halv bärkasse full.

När de är mogna faller de till marken och då gäller det att vara före skatorna som också gillar nötterna.

När vi kom hem tvättade vi dem och torkade dem.

Vi välsignar vår frukt, svamp och nu även nöttork. Det tog inte många timmar så nu är det bara att knäcka.

Det var busväder den dagen vi körde till Öland. Klass 1 varning för starka vindar så vi funderade lite hur det skulle vara över bron. Om inte annat skulle vi kunnat stanna en stund i Kalmar. - Där finns ju en bra garnaffär, som Sara sa. Men nej, bron var öppen och inte ens någon hastighetsinskränkning. Men visst var kalmarsund oroligt.

Mycket prat, god mat och dryck blev det på Målarhorvan, som Alices hus heter. Men några utflykter fick det också bli. Det blåste verkligen kraftigt och kallt när vi kom till Gettlinge gravfält, ett av de största på Öland. Skeppssättningen var verkligen imponerande. 

Men så märkligt; Vår och sommarblommor som omblommare.

Bland annat fältsippa och brudbröd. Ur led är tiden, eller.....

Det blev också en promenad i Slottsskogen. Där har vi aldrig gått förut. Och så fick vi se Slottsruinen i annat perspektiv.

Den morgonen vi körde hem sken solen och det glittrade av dagg i gräset. Vyerna var i det närmaste pastorala.

Det är alltid vackert på Öland.

Plan B med bonus

 Plan B skulle genomföras och i måndags var det utmärkt väder för det.

Kyrkogårdsplantering och Glumslövsbesök. Och som en bonus när vi ändå var i trakterna, ett besök på Sofieros Dahliakvarter. Efter tips från Sus.

Det var inte bara Dahliorna som blommade. Fräscha krasseblommor 

Fantastiska blå blommor med en blå gubbe på Kronprinsessan Margaretas blomstergång.

Men Dahliorna var ju vårt mål. 

Sofiero i verklig höstskrud. Men man ser framåt.

Sticklingar av Rhododendron hittade vi på ett ställe och så förbereddes för vårens lökväxter.

Plan A, nej B nej C

 Plan A var att vi skulle åkt till Bolmsö i lördags som planerat. Jag bakade äppelkaka för att ta med till Lars syster. Vi ringde innan vi skulle köra -som tur var. Nej Marianne hade blivit bjuden på barnbarnskalas. 

Plan B var att ta med kakan till Glumslöv eftersom vi ändå kunde ta kyrkogården i samma svep. Men nej, Susanne var hos sin man i Torna Hällestad.

Plan C? Jo, det fick bli Haverdalsreservatet. Vi valde naturstigen.

Längs stigen finns då och då upplysningsskyltar, lärorika sådana.

Stigen förde oss genom skogen längs Skintan eller Skitan som den också har kallats. Efter en stund kom vi fram till bord och bänkar. Perfekt för vår fikastund. Så förde stigen oss vidare längs klitterna.

Så småningom leddes vi in i skogen igen. Många nedfallna träd, men så ska det väl vara i ett reservat.

Svamp har vi inte sett mycket av den här hösten. Men visst finns det.

Visst är de väl vackra även om de inte hamnar på matbordet.

Om tallöglorna kunde vi också läsa och extra roligt blev det att Fråga Lund tog upp detta igår. Man drog alltså människor genom öglan för att man trodde att det hade en helande kraft.

De runda, slipade stenarna var tecken på att hit åtminstone hade havet nått.

Man kan följa många olika spår i Haverdalsreservatet. Vi blev varnade för korsande ridväg och så denna skylten som kanske uppmanade folk att ta det lite lugnt.

Restaurangmiddag i coronatider

Mat och prat har i dagarna hållit på i 26!! år. Vi är fem damer som träffas ca en gång i månaden och äter en god middag med tillhörande recept. Vi träffas hemma hos varandra. Under en så lång tid utvecklas naturligtvis traditioner som Mat och prat med herrar, en gång om året, ljusstöp...... När någon "nollar" bjuds man på fin middag på restaurang. Under rådande omständigheter blir det avbrott i traditionerna. Ett avbrott skedde den 1 juli då det blev blöta trädgårdsräkor.

Nu har Lisbeth fyllt 70 år och den dagen fick inte regna inne. Efter en del klurande kom vi fram till att det fick bli catering och festen fick gå av stapeln i vårt uterum.

Efter att ha coronaanpassat riggade vi upp med stearinljus och extra värme. Drinken kunde avnjutas utomhus men det blev riktigt kallt efter bara några minuter. 

 Tre stora boxar, en för förrätt, en för huvudrätt och en för dessert, var vi och hämtade. Hade de varit en cm större hade de inte gått in i vår lilla Polo.

I varje box fanns sex tallrikar så det var i stort sett bara att servera.

När vi började vår middag var det fortfarande ljust ute men till huvudrätten var det lite mörkare.

Och till desserten var det riktigt mörkt men en fin måne lyste på himlen.

Det blev en riktigt lyckad kväll och eftersom vi inte kunnat träffas så ofta det senaste halvåret blev det mycket prat.

Lars och jag älskar vårt uterum och envisas med att fortfarande sitta  och äta alla våra måltider där. Med hjälp av lite extra värme. I morse när jag öppnade dörren ut, doftade det som i en blomsteraffär. Fyra passionsblommor hade slagit ut och stod för den härliga doften..