Vid den här tiden

 Julen är utkörd och januari är nästan slut. De flesta dagarna är grå, riktigt grå men så kommer det en och annan ljusglimt som häromdagen när solen sken hela långa dan.

Sån här fantastisk solnedgång hade vi då. 

Till vintertid hör att göra apelsinmarmelad. Den är gjord och snart uppäten. Två burkar har gått åt i alla fall.

Så här års lägger vi pussel. I julklapp fick vi ett trevligt vinkartpussel över Champagne.

Nu är det dags för nästa.

Ett par saker till hör ihop med den här tiden.

Tulpaner förstås!

Och så fastlagsbullar.

I övrigt är det ju skidåkning och skidskytte som roar oss vid den här tiden.

En alldeles underbar dag

 Som vi har längtat efter solen. Idag har vi haft finbesök. Långt fram på eftermiddagen sken den. Jag blev genomsvett på min lilla promenad. Om det beror på solen eller dålig kondition kan man ju undra över. Väl hemma var jag tvungen att ta en titt i trädgården. Julrosorna lyser fortfarande vita men nu var jag mer nyfiken på snödropparna. Fick förra veckan veta att de har stora knoppar på Öland. Men det är på Öland det. Här har de bara kommit upp ur jorden. 

I helgen har vi varit på resa med tåg. Från Halmstad till Enköping. Från Göteborg åkte vi regionaltåg och då fick man se mycket och åka genom många orter som jag inte tidigare hade kunnat placera på kartan. Töreboda t ex. Flera andra också. Vi åkte genom Halland, Västergötland, Närke, Västmanland och Uppland. Tror jag fick med alla nu. Vad som var gemensamt för dessa landskap var att nederbörden i form av regn den senaste tiden bildat små sjöar och utvidgat redan befintliga vattendrag något otroligt. Åkrar som var var i det närmaste vattentäckta var en sorglig syn. 

Anledningen till vår resa tillbaka till Enköping var att Sara fyllt 50!!! år. Helt otroligt. Inte var det väl så längesedan jag själv var där, eller? Kalas på Skörby gård var det i lördags. Släkten där är stor och vännerna har genom åren blivit många. 

Nog syntes det att det varit stor födelsedag. Hela huset var fullt av underbara vårbuketter. 

Organisatören i Sara gjorde upp schema. Alla skulle vara delaktiga och fick sina ansvarsområden. Jag fick bl a förrätten på min lott och Lars fick göra sallad. 

Redan halv två dök första gästerna upp. Då var det kaffe och tårta. (Vetebrödet som jag bakade i stora mängder till jul kom också fram ur frysen) Sen droppade de in, små och stora, unga och gamla. Roligt var det att träffa Saras nära vänner och grannar som vi tidigare bara träffat som hastigast. 

Middag på kvällen med god mat och goda drycker. Och hög stämning. 

Väl hemma igen blev det dags att köra ut vår lilla jul som varat extra länge i år. Men nu ser vi fram mot ljusare tider. Redan har dagarna blivit lite längre. Och som en av Saras kompisar sa: Jag har redan sått en del. Jag blev så sugen......

Kååv

 Jo ni har läst rätt i rubriken. Det handlar om korv.

Vår lilla Icaaffär har genomgått en omfattande renovering under hösten. Fortfarande blir det något av en motionsrunda när vi ska leta rätt de olika varorna som står på vår lista men vi ska väl lära oss. Bacon tillhör inte de varor vi köper dagligen så jag var tvungen att fråga. Längst ner till vänster, blev svaret på min fråga. Döm om min förvåning när jag såg skylten ovanför hyllorna:

Just den här typen av dialektala ord roar våra barnbarn otroligt. Dit hör också "hååtååk, tååjet, för att lite tala om guöka och buök. Glumslöven har varit på besök och och ser numera Ica som en turistattraktion!!

Julkorv brukar vi göra före jul förstås men i fjol! satte covid p för det. I går blev det istället korvstoppning, två sorter, viltkorv och ostkorv. Korvtillverkningen sker alltid hos Inga-Lena och Johan. För att vi skulle orka med jobbet blev det en skinkmacka som inledning, eller? Lite konstigt dukat tyckte jag nog. Tre tallrikar med härliga mackor och så en tom tallrik, Allt fick sin förklaring. Medan vi mottogs i hallen passade yngsta bushunden på att smaska i sig en godbit.....

20 korvar som ska bli lika många middagar ligger nu i vår frys.

Ett påtagligt bevis på att barnbarnen växer, inte bara deras fötter som jag skrivit om tidigare, är skylten bak på Susannes bil. Om tre månader fyller Astrid 18 år. 

Två väggar är fulla av bilder på "de små" i varierande åldrar. Dagligen tittar vi på dem och nog går tankarna ofta tillbaka i tiden. Visst är de gulliga och roliga som små men väldigt trevliga även som halvvuxna.

Nu är vi ensamma och roar oss på egen hand i regnet. Vi lägger bl a pussel.