Fint i trädgården

Den första röda klängrosen har slagit ut. Inte är det särskilt tidigt inte men den är så välkommen. Ser framför mig väggen av röda rosor som ska pryda altanen - så småningom. Sympati heter den.

En fördel med den kyliga sommaren är ju att blommorna varar så länge..... Cottagerosen har också slagit ut ett par blommor.

Pipörten är så frodig. Den måste jag klippa ner lite på så att den inte stör vårt nya blåregn.

Den vita pipörten har klarat två vintrar nu men är inte så härdig som den rosa. Nu hoppas jag på att den ska växa till sig ännu mer - och fröa av sig.

Den vita pionen med ett litet inslag av rött är väl annars drottningen av den rabatten just nu. En favorit som är så tacksam i den "upphöjda rabatten" är grekisk vägg. Den blommar hela sommaren. Den har jag fått av Sara som fått den av svärmor, tror jag.

Den där humlan tror jag inte är så snäll..... och jag som tyckte humlor var gulliga i förra blogginlägget! Tidigare i eftermiddags skulle Lars och jag ta en cykeltur och jag skulle bara kolla luften i bakdäcket, iförd hjälm naturligtvis. Då, under hakremmen stack det till ordentligt. Jo, det var den "gulliga" humlan. Och sen cyklade jag faktiskt iväg utan hjälm.

På förmiddagen var vi i Haverdal och köpte nya sparrisplantor. De gamla håller på att ta slut! Efter att ha googlat på dem förstår vi att anledningen kan vara att de inte får maximalt med sol och kanske för vått om fötterna. Regntunnan står intill dem och det händer ju att den svämmar över. Vi gör i alla fall ett nytt försök på nytt ställe.

Jordgubbarna bär rikligt trots avsaknad av sol och vi frossar så mycket vi kan. Ärterna har precis börjar blomma så snart ska vi kunna njuta av dem också. Potatisen har vi också testat. Många men lite väl små. De får allt stå ett tag till.

Tur att vi har växthus! Både tomater och gurkor mår så bra.

Avlutningsvis vill jag meddela att inga fåglar vågat sig på vårt körsbärsträd.

Midsommar

Glad Midsommar önskar vi!

 

 

 



Nytt i uterummet

Nu var det hög tid! Uterummet såg sjaskigt ut och har faktiskt gjort det en tid. Inte växterna och inte målningen men dynorna till stolarna var såå hemska och "café-gardinerna" som vi hängde upp för 10 år sedan hade fläckar som inte gick bort i tvätten och dessutom såg vi att det var hål i dem. Solens påverkan. Jo, Agneta det är så längesen vi var i Kinna och handlade just det tyget. Så här kunde vi inte ha det. Det är ju nästan vår sommarstuga.

Vi skulle till Varberg i helgen och tog vägen om Kinna. Skroten är ju ett paradis när man behöver ganska mycket tyg och inte vill lägga ut en förmögenhet på det. Det randiga till dynorna hade jag sen tidigare men det blev drygt 10 m gardintyg med diskret marint motiv.

I fredags var det sommar. Så roligt bl a för alla studenter. I lördags var det också varmt. Vi tog en tur med varbergsvännerna på stan. O, vilken sommarstad! Massor av folk i centrum, klädda i högsommarkläder; shorts, t-shirts, sandaler och sommarklänningar. Det trevliga med Varberg är också att man har havet mitt i stan med badstrand, hamn....

 

 

På hemvägen passade vi på att köpa med oss lunch. Det blev härliga smörrebröd. Precis så läckra som de ser ut.

 

 

I trädgården frodas det trots det svala vädret, för så är det ju mest även om man kan få en och annan dag som nästan verkar värmebölja. Idag har vi ätit de första jordgubbarna, förutom några smakprov för ett par dagar sedan. Tänk att det kan vara så otroligt gott med jordgubbar!

 

De allra första rosorna, pimpinellarosor säger Gugge, har nästan blommat över. Men de har varit så fina i år. De blommar så rikligt att jag gärna plockar in av dem även om de bara håller sig någon dag.

Häromdagen när Lars skulle rensa lite ogräs ropade han på mig. Då berättade han att trodde det var nån maskin i grannskapet som lät, men det visade sig vara massor av humlor som surrade runt i gullregnet som förresten har blommat ovanligt rikligt i år.



Tänk, jag tycker att humlor är riktigt gulliga.

Ps. Inte en pippi i körsbärsträdet.

O, vicket vackårt väder SOLEN skinår idau

Ja, så eller rättare "O, vilken underbar morgon! O, vilken strålande dag!", skulle jag skrivit i fredags då Lars och jag tog den härliga morgonturen på "stigen". Men då krånglade bloggeriet och jag kunde inte skriva något nytt inlägg. Som tur var kom familjen Duval i går och Fred hjälpte mig med det pyttelilla felet. Men så irriterande det är och så fort inspirationen försvinner.

Klarblå himmel och vindstilla. Det är man inte bortskämd med. Svanarna simmade så fridfullt i viken tillsammans med en ensam ejderhanne. Det blev också en fantastisk dag med temperatur en bit, liten, över 20 grader. Vi kunde äta lunch och dricka vårt kaffe ute på altanen.

Innan dess har det varit en kall och blåsig vecka. Alla undrar vi förstås när värmen ska komma. Badvattenstemperaturen ligger visst på 12 -13 grader.

Några plommon blir det inte i år. Två, tre kart har vi sett. Så, Pelle, några plommon till likör kan vi inte erbjuda.

Däremot ser det ut att bli gott om körsbär. Men häromkvällen hörde vi det där tråkiga kurrandet av duvor. Jo, det är så, jag gillar dem inte. Nu satt de nämligen i körsbärsträdet och knaprade i sig de pyttesmå karten. Det var bara att lämna TV-stolarna, ut i garaget och rota fram de blå  näten. Detta var en av de där riktigt blåsiga kvällarna så resultatet blev inget vidare. Jag googlade, som man gör numera när problem uppstår, på fågelskrämmare men fick inte något bra resultat. Vi funderade och funderade och kom så fram till att Lantmännen måste väl vara det optimala stället för skrämmor. Men nej, trots att många tydligen hade frågat efter något sådant.

Så kom Lars på det: Har vi inte några gamla cd-skivor? Två gamla ljudböcker hänger numera i vårt körsbärsträd. Och inte en duva eller svartfågel har vi sett till.

Några dagar på Rygen

Att packa har blivit en "baggis" för oss numera. Då tänker jag förstås på de småresor som har duggat tätt under den senaste tiden. Det har blivit hem och tvätta och så packa om.

Tanken var att vi skulle cykla på ön tillsammans med paret Larsen. Därav blev intet. Smala vägar där det enligt vår mening inte fanns utrymme för cyklister. Jovisst finns cykelvägar men vi tyckte nog att man blev väldigt begränsad om man bara skulle utnyttja dem

Vi bodde i Sellin, bl a berömt för sitt Brygghus, med restauranger och längst ut en dykarklocka
om man är intresserad av livet nere i vattnet.

Det var så mysigt att åka runt med bil på småvägarna som i många fall gav oss vyer över de många och stora rapsfälten som just stod i blom.

Här är vi ute vid Arkona, Tysklands nordligaste punkt.

Visst känner man igen det namnet från gamla hederliga väderleksrapporter. I förgrunden ser man havtorn som för övrigt växer vilt på många ställen. Det har tydligen blivit en specialitet för Rygen.  På flera ställen sålde man produkter gjorda på bären och visst köpte vi med oss en flaska "Sanddornsdricka".

En alldeles förskräcklig upplevelse fick vi också. Det var den tänkta semesteranläggningen i Prora som Hitler lät börja bygga 1936 och det var meningen att 20000 arbetare från Rhurområdet skulle få komma hit och vila upp sig -samtidigt. Byggnaderna färdigställdes aldrig eftersom kriget bröt ut. Idag står de kvar , åtta byggnader, 500 m långa vardera. Mer än fyra kilometer alltså. Så fruktansvärt fula! 

Många små söta byar och städer? finns på Rygen. Binz är en riktig liten pärla med strandpromenad, restauranger och en härlig sandstrand.

Nej ingen av de här solstolarna var uthyrd när vi var där men det fanns en hel del folk på stranden. Ingen badade men många lekte, spelade bollspel, grävde.........

Bebyggelsen är säkert mest avsedd för sommargäster, alla vita och många med mycket snickarglädje.
Det är lätt att tycka om Rygen så vi åker gärna tillbaka.