Årets vinresa

I år gick resan med Vincirkeln till Pfaltz. Jag måste tillstå att jag hade lite dålig koll på var Pfaltz ligger men nu vet jag. Där finns en Weinstrasse på ca åtta mil som är trevlig att följa. Liksom på den franska sidan ligger det små söta byar längs vägen - och det odlas vin, massor av vin. I år gick vår resa lite tidigare i september så man hade knappt mer än börjat skörda.

Vindruvorna hänger som juver på rankorna och bara väntar på att skördas. Ofta skördas för hand men på flera håll använder man maskiner. Har man gott om tid och väderleken är tjänlig kan man ta tid på sig att plocka för hand men skulle ett lågtryck dra in tar man till maskinerna.

Druvor finns i flera färger men man producerar mest vita viner.

 

Här bad vinmakaren oss smaka på muscatdruvan för att sedan känna samma smak i vinet. Det gick sådär, kan jag säga. Vindruvorna var söta och goda och gott var vinet också. Mest provade vi Riesling som är områdets flaggskepp och de allra flesta vinerna var torra.

Grauer burgunder är vi mer intresserade av. Den är inte så full av den syra som gärna sätter sina spår i en känslig mage.

Det hände t o m  att jag var tvungen att spotta!!

De här resorna heter Vin och kultur resor ( precis som om vin inte skulle vara kultur )
En dag ägnade vi åt Heidelberg som ligger ganska nära Neuburg, där vi bodde.
Vi har varit där tidigare men inte varit uppe i slottet som ligger högt över staden.

Därifrån hade man också en fantastisk utsikt även om vi just den dagen hade lite disigt väder.

 

Här är Den gamla bron över floden Neckar där man också kan ta del av trafiken på floden i form av pråmar. Heidelberg lär vara en av de vackraste städerna i Tyskland

Det som också var så härligt var all övrig grönska förutom vinrankorna. Här har vi ätit lunch i Deidesheim.

Det händer så mycket

Mycket händer när vi kommer till Skörby. Som denna helgen då vi passat på att gratulera en 9-åring.
Vi har knappt kommit ur bilen förrän en alldeles ny, åtta månader gammal valp blir presenterad för oss. NEJ, hunden är inte en födelsedagspresent till Vidar.

Valpen, Zelda, ska bo granne med barnen, hos Oskars morbror. Helt ljuvlig. Valpen alltså.

Vidar har nu börjat i trean och då får man också spela instrument. Vidar har valt saxofon, enda nybörjareleven på skolan. Vi fick ta del av de tre toner han har i läxa till nästa lektion.

På lördagar dansar Signe, Vidar och farfar skulle så, vet inte vad, så Sara, Lars och jag tog en tur till Uppsala. Vädret var som så ofta denna sensommar fantastiskt så jag måste ha med en bild på den vackra domkyrkan.

När Vidar berättar om vad som händer på gården talar han i "vi-form". - Där går våra kor, där har vi skördat raps osv. När vi pratar med farfar Lars-Erik, för övrigt Vidars stora idol, ser han Vidar och också kusinen Ivar som nästa generation till att ta över gården.

Men jag är inte helt säker. Vidar har också andra strängar på sin lyra..... Vår vän Pelle som arbetat inom flygvapnet gav mig en bok med massor av stridsflygplan, tror jag, och undrade om jag trodde att Vidar skulle gilla den. Han förhörde sig också om jag trodde att mamma Sara skulle godkänna en sådan bok. Jo det gjorde  hon. Av oss fick Vidar ett mekano, som han önskat sig och en bok som han gjorde tummen upp för. Men - när Lars tog fram flygplansboken existerade inget annat!!!

Han tittar inte bara på bilderna utan läser också faktarutorna med stort intresse.

När arbetet var slut för dagen var det fortfarande varmt och soligt och då kom Saras svåger Magnus med förslaget om en båttur. Helt ljuvligt. Mälaren i seneftermiddagsljus. Bara att njuta.

På söndagen blev det en vandringstur på Upplandsleden.

Med god matsäck i ryggan kan man gå en tur på ca fem km.

......och där var en kungsfågel.

Det blir också tillfälle för samtal.

När vi kom hem tog Vidar en tur med en omgjord åkgräsklippare och Signe och jag gjorde äppelrosor. Ganska enkelt och ett riktigt fint resultat.

 

Ganska tidigt, måndag morgon, styrde vi kosan söderut medan älvorna dansade över åkrarna.

Monet till Cezanne

Sedan sent i våras har vi haft en utställning i Halmstad med de franska impressionisterna. Visst skulle vi gå och se den! Men inte trängas med turisterna.... Så blev det nu, ett par dagar innan sista datum men vi är glada att det blev av för det var en fascinerande  upplevelse. Utställningen var digital, ett modernt sätt att gå på konstutställning. Man tog en pall och satte sig och blev helt omsluten av konsten. Fransk musik bidrog till den härliga stämningen.

Lars åter på gröna bron i "Målarens trädgård". För många år sedan var vi där "live".

 

 

 

Visst är det väl ganska lätt att ta till sig och gilla denna konst.
Flera skolklasser var också där och fick ta del av utställningen. "Häftigt" var ett återkommande ord.

Linnea i målarens trädgård, en barnbok av Lena Andersson är fortfarande en av mina favoriter. Jag minns att Astrid, nu 11 år, kunde se filmatiseringen av den om och om igen som liten. Och hon har ju så rätt, Linnea när hon konstaterar att det är märkligt med det där "kluddet" som inte är mer än just kludd på nära håll men som på lite längre avstånd kan bli t ex näckrosor.