En droppe vatten

Ingen har väl missat informationen att vi har lågt grundvatten och bevattningsförbud. I vår har det inte regnat många mm. Våra vattentunnor på 80 liter är sorgligt tomma.

Vi odlar lite grönsaker och har också blommor som behöver vatten men allt är ju prioriteringar. Vi uppmanas att spara på vattnet...... Det första kalla vattnet i duschen hamnar i en spann, Monicas tips. Det blir vatten till pelargonerna i balkonglådan. I köket blir det också en del "spillvatten" när man sköljer grönsaker och frukt..... Alices tips. Det vattnet hamnar så länge i en spann det också. Men om det nu skulle komma lite regn behöver man vara förberedd. En lite större tunna är inhandlad. Helt utan skönhetsvärde. Den rymmer 200 liter. Lite "meck" med utkastningsanordning från stupröret blev det. Här är det vatten från taket som ska tas tillvara.

Och så måste man testa så att den funkar. Lars föreslog slangen men nej, det fick bli att ta med vattenkannan upp för stegen.

Jo då det funkar. Så nu får vi se om det blir något regn.

Vi är nog en familj med projekt. Sus senaste är att flytta det gamla växthuset från ens sidan av trädgården till den andra. Nej, hon har ingen större tomt till sitt lilla radhus!!

Gott att ha ett par extra händer och en ganska lång far när takrutorna ska sättas fast.

I lördags var vi på Bolmsö och tvåårskalas. Släktens yngste på Lars sida. Vi tog en tur ner till sjön och där var så vackert men mer än fotbad blev det inte.

I denna ljuva sommartid

Johan fyllde 70 i början av mars och firade på Öland - med massor av snö. Nu, i slutet av maj ville vi fira honom med en nordvästskånsk utflykt. Fint väder och nästan helt stilla.

Tunneberga gästis i Jonstorp är ett av våra favoritställen och det kändes bra att få äta lunch där. Dagens var helstekt skäldervikenspätta. Också det starkt förknippat med trakten.

På småvägar tog vi oss till Krapperup för en promenad i parken.

Ett vackert blåregn täckte delar av Gyllenstiernas stjärnprydda fasad.
Men så kände vi alla det var något som luktade - lök. Mycket riktigt massor av ramslök hittade vi på flera ställen.

Rhododendron börjar också blomma. Här i parken i flera färger.

Avslutning på vår utflykt blev hos "Skärbönorna", Flickorna Lundgren på skäret. Där hade vi minsann tur. En skylt visade att man stänger klockan fyra och våra klockor visade just fyra. - Men man väntade en busslast en halvtimme senare så stängningstiden var framskjuten och vi var så välkomna.

Vaniljhjärtan, priset okänt Agneta, och toscabitar hamnade på kakfatet. Det där med priset på vaniljhjärtan blev en liten ploj bland några arbetskamrater på sin tid.  Det var ju så att priset steg för varje år och någon tyckte att det var hutlöst. Men som far Hakon brukade säga. - Man får betala för den vackra miljön.

Slutligen en utsiktsbild innan vi körde hemåt, också nu på mindre vägar, Via Sinarpsdalen på Bjärehalvön.

Ps Omvända världen. Har just hört den lokala väderprognosen: "Passa på att njuta av regnet för i em spricker det upp och det blir sol." Nej, det har inte ens blivit vått på våra stenplattor..... men det får bli ett annat inlägg.

Öland i försommartid

Näktergalen, skärfläckan, gullvivor och orkidéer är försommaröland för mig. Och vi fick dem alla och mycket mer.

Det numera årliga försommarbesöket på Öland har ägt rum och som alltid blir vi så väl mottagna av Alice och Job. På onsdagen när vi kom var det lite småregnigt och vi körde till Borgholm för att "gå i affärer". Jo då det blev allt ett och annat. Bl a var vi på väg att passera en härlig tygaffär men där blev det halt och besök. Nya gardiner till köket och till sovrummet ska det bli. Medan vi, jag, shoppade loss hade solen kommit fram och det blev riktigt varmt.

På onsdagen hade vi en alldeles underbar dag då vi höll oss på sydvästra sidan. Skärfläcka, små ällingar och annat smått och gott hittade vi i Bejers hamn. Att fotografera fåglar är som regel alldeles för svårt för mig eftersom de sällan sitter stilla. Då är det lättare med blommor. Jag gör som Alice gjort på sin blogg. Massor av bilder får det bli.

Ett av Lars absoluta favoritställen där det finns massor av Vårdonis, Arontorps ros. Lite kul var det att kunna visa stället för en ölänning som aldrig varit där.....

Förutom all våradonis fanns där massor av gullvivor

.......nästan så att man tappar andan.

Mandelblom tillhör också favoriterna

Vår medhavda matsäck intog vi på ett fantastiskt vackert ställ där vi förutom blommor också kunde njuta av en vidunderlig utsikt.

Vem är det  som säger att gult är fult? En ny bekantskap var den lilla blå bergsskrabban. Sötare än namnet.

Alices och min vänskap är så gammal att vi kände våra respektive föräldrar. Alices mamma Elin kallade de stora smultronblommorna för jordknappar, ett lokalt namn som inte finns med i floran. Med en liten suck konstaterade Alice - Det blir inga smultron, de kommer att torka bort. Med torkan har man levt ett tag på Öland. Det som nu också är en verklighet för oss.

En "kusin" till backsippan är fältsippan som vi bara sett på Öland.

Ett ställe som vi gärna besöker på våra Ölandsresor är Capellagården. Så här års är det full aktivitet i trädgården. Eleverna som går trädgårdsutbildning var i färd med att ställa i ordning sina olika avdelningar. Vi träffade bl a på två flickor som berättade om sitt projekt med kål.

En vacker ritning med kålromantik.

Planteringarna kräver säkert mänger av vatten, från vattenkanna, och fiberduk. På Capellagården köper vi också deras egna kryddor. Har man väl fått smak för deras örtsalt har man svårt att leva utan det.

Jag har säkert skrivit tidigare att Alice och Job bor med utsikt över Östersjön men mellan dem och vattnet finns kohagar och speciellt i en av dem finns mängder av gullvivor och orkidéer och för tillfället inga kor.

Sankt Pers nycklar och gullvivor hör ihop läste jag så vi får väl tro att det är dessa orkidéer. Många är så lika varandra att de är svårt att skilja dem åt.

Så lämnar vi Solens och vindarnas ö för denna gången. Mer sol än vind hade vi. Näktergalen fortsätter med sitt speciella läte och gökens koko hörs nästan hela tiden......

8-åringen

Helt otroligt men nu har Signe-snäckan blivit åtta år! Vi susade upp över helgen för att ta del av festligheterna.

På lördagen var det kalas för kusin Johan så då blev vi medbjudna dit och på kvällen var det Eurovision!!

Efter kusinkalas blir man ganska trött så det var inte länge barnen orkade med och på söndagen var det dagen F som i födelsedag.

Med många paket och sång uppvaktade vi på morgonen.

Dagens bok från mormor stack ut lite i år. 

Vidar fick också en bok. Han kastade sig över Skattkammarön.

 

 

 

I år blev det förutom tårta förstås, även jordgubbsinbakade chokladbollar.

Att vara i centrum passar Signe som handsken och vad Vidar tyckte om det hela talar väl bilden om.

Tulpaner tulpaner

I fjol så här års var vi i Amsterdam. Vi kunde inte låta bli att köpa med oss några lökar hem och petade ner dem i rabatterna trots att det ju var helt fel tid. Några blommar nu, tre eller så.... men jag har gått runt och räknat blommande tulpaner idag -  289 stycken!! Var kommer alla ifrån? Jag har planerat mörklila och lite ljusare med strimmor i och så vita. De kommer snällt varje år. Samtidigt har jag försökt hålla borta röda och gula som jag tycker inte passar in. I år har vi massor av röda och gula tulpaner på en mängd ställen i trädgården. De är ättlingar från far Hakons odlingar. Nu får de blomma och vara fina den korta tid som är deras men jag begriper ändå inte var alla kommer ifrån.

Ofta är det ju så att de sorter som trivs förökar sig men någon mångfald vill man ju ändå ha. Förutom tulpaner har vi också trädgårdsgullvivior i mängder. Jag får bli mer noga med att ta bort fröställningarna när de har blommat över. Lite tråkigt att behöva behandla dem som ogräs.

Idag har körsbärsträdet börjat blomma och igår plommonträdet.

Om nu bara insekterna gör sitt och det inte blir för kallt så ska det väl kunna bli lite plommon i år. De två senaste åren har det varit lite dåligt med skörden.

Häromdagen var vi på shoppingtur med vännerna Larsen. Första stoppet blev i Kvibille. På Gästis säljs ost i långa banor.

Vi köpte bl a en mycket god ädelost som heter Hav. Fantastiskt god. Den saluförs än så länge bara där.

Nästa stopp blev Gödastorps frukt och grönt utanför Falkenberg. Ett härligt ställe! Ingen av oss hade varit där förut men Bitte hade hört talas om det. Stort sortiment och bra priser. Tro det eller ej men nog hittade jag en tomatplanta som jag måste ha. Och så blev det en citronlantana som jag letat så långe efter, ramslök.....

Lite hungrig blir man allt när man är på utflykt så här. Nästa stopp blev Gudmundsgården. En härlig macka med fem sorters egenproducerat pålägg och så var butiken öppen för inköp.

Glada skuttade grisarna utanför helt ovetande om sin framtid.

Sista anhalten blev Sia glass.

.....till rabarberpaj och annat. Slutligen också något för ögat och själen. Hemvägen över Steninge bjöd på nyutspruckna bokar. Tack kära Bitte och Pelle för en fin utflykt.

Välkommen sköna maj

Nu äntligen har väl Vintern rasat ut och vi ska få lite vårvärme: Det började bra igår med en tvåsiffrig temperatur och det blev förstås trädgårdering. Idag ska vi sätta potatis och mer som vi hinner med. Enligt expertisen ska det ju fortsätta med vårväder en tid framöver. Visst är det ljuvligt!!

Medan jag lyssnar på skivan med Lunds studentsångare som sjunger in våren är Lars och hämtar bilen i Frösakull där vi var på trevlig och fin valborgsfest. De boende runt omkring fick ihop en stor hög med brännbart till en fin brasa.

Min födelsedag firade jag i Glumslöv hos Susanne. Sedan flera år tillbaka har vi pratat om ett besök på hemslöjden i Landskrona. Nu blev det av. Och vilken pärla!!

Man har specialiserat sig på yllebroderier och av dem fanns det mängder.

Jag tycker att de är så härliga men det är inget för mig som heller broderar korsstygn och liknande. Eller broderade får jag väl säga. Roligt var det att se att de gamla julbonader, som kom ut en för varje år, låg i en liten hög i en hylla  - och fortfarande görs mönster för varje år t o m  2016. Små dukar med korstygnsbroderier hittade vi också. Som Sus sa - Jag skulle visst kunna tänka mig att brodera en sån men frågan är vad man ska ha den till!!!

Den här garnväggen blev jag så förtjust i. Nej, det blev inga större affärer. Som så många gånger tidigare köpte jag några kort.

Lars och jag deltar i en kurs där man läser om Värmland och om Selma förstås. Hon bodde några år i Landskrona och skrev bl a Gösta Berlings saga där. Det blev lite sightseeing i stan och vi såg huset där hon bodde, en gata som fått hennes namn och en restaurang som heter Nils Holgersson. En bok har givits ut om hennes år i Landskrona så nu ska jag läsa den.

 

 

Vi var eniga om att Landskrona är en stad med mycket gammal fin bebyggelse och att staden har fått ett oförtjänt dåligt rykte.