sommaröland

Så har vi åter varit på Ölandsbesök. Denna gången tillsammans med många andra turister. På Öland pratar man om östra sidan och västra sidan. Kort kan man väl säga att västra sidan är den turistiska och som Lars uttrycker det: Den östra är den genuina - men också den har en hel del turister.

Alice och Job bor på Öland året om, på östra delen. Alldeles nytt hos dem är ett hönshus med fyra rara hönor, eller pyttor som min farmor sa om sina.

De äter pellets, havregryn och annat som blir över i matväg från köket. Men hallon....... det måste väl ända vara synonymt med lördagsgodis. Undrar just vad min Signe skulle sagt. Med så mycket god mat måste man ju ge igen, och det gör hönorna. Varje dag fyra små söta ägg.

De smakade bara sååå gott. Vi fick med oss ett paket hem som vi njuter till lunch.

Trots torka blommar det så fint på Öland. En av mina absoluta favoriter är cikoria. Den blå färgen är väl ljuvlig. Så fort man kommer av Ölandsbron möts man av cikorian i dikesrenarna.

Aldrig har jag sett så mycket ölandstok. Den växer vild på väg mot Södra Sandby dit vi for med kaffekorgen.

Backtimjan är så vacker mot de grå stenarna.

Medan vi satt och njöt av vårt kaffe kom kossorna i en lååång rad ner till vattnet för att stilla törsten.
När de var nöjda vandrade de tillbaka till sina betesmarker men så fick de syn på några bilar... Någon sa att de är intresserade av gummi, förutom däcken, vindruttorkarna, och så backspeglarna. Lars fick agera cowboy och tala om för dem vad som gällde.

Det är så tyst på Öland så här års och då menar jag i luften. Fåglarna har tystnat. Förutom pilfinkar hörde vi några tranor som väl nöjt sig med att stanna på Öland. Men så plötsligt blev det ett väldigt kackel bland gässen och man kunde ana oro bland fåglarna.

Havsörnen var på jakt.

Efter några dagar hos Alice for vi norrut mot Djupvik till Inga-Lena och Johan. De hade planerat en cykeltur till brottet norr om Jordhamn. Men med tanke på att det var så varmt blev det en biltur dit i stället och glada var vi för vi vill inte cykla utan hjälmar numera......

Här kan man avläsa för hur länge sedan de olika lagren bildades. En riktig historielektion.

Nästa morgon tog Johan och Lars upp näten som lagts föregående kväll. Detta "fiske" är ett måste när vi är i Djupvik. Inga-Lena och jag åkte till Sandvik på morgonmöte. Ja, det heter så. Det är kulturella möten i form av föredrag eller av mera underhållande karaktär. Denna morgon var det Finn Zetterholm som stod för underhållningen. Han har blivit betydligt mer rumsren med åren och ägnar sig bl a åt att skriva barnböcker. Det blev många visor blandat med berättande.

Mer kultur skulle det bli. På Himmelsberga hembygdsgård finns också konstutställningar. I år var det
Peter Nilsson som visade sina underbara målningar av fåglar.

Man kan väl bara gissa vad det blev till middag när vi var tillbaka i Djupvik.

Krabbfiske

Att fiska krabbor tillhör de där "att göra på sommaren i Halmstad" måstena. Det blåste på söndagförmiddagen men vi gjorde ett försök. Redan nu kan jag avslöja att fångsten inte blev god.....
Signe som är glad i skaldjur hade hoppats på några stora som vi kunde koka och få till kvällsmat..... De som fastnade på räkorna vi agnat med var inte stora och släppte nästan genast.

Här kommer en stilstudie i krabbfiske i Grötvik:

 

 

- Men var är de?

 

 

Oskar var den med bäst fiskelycka men där ute var det halt på stenarna, ni kan ju bara ana......

 

 

 

Lars följde gärna med ner till Grötvik. - Det är ju alltid roligt med båtarna som ska in och ut ur hamnen. Men det blåste nog för mycket. Den enda båt i aktion som vi såg var Sjöräddaren och den drog upp ordentligt med svall.  Efter att ha lyft på lite stenar i syfte att hitta krabbor, placerade Lars sig på ett soligt ställe i väntan på kaffet. Själv hade jag fullt sjå att hålla balansen på de stenar där jag för några år sedan skuttade fram lätt som en plätt!!

Det fick bli räkor till kvällsmat.........  och nu, lagom till att sommaren gör återbesök har familjen B åkt tillbaka hem men de hann med ytterligare ett besök på Brottet. Signe är ett blötdjur och var efter den pärsen såååå trött. Första sommaren som de inte badat i havet.

Igår hade vi en riktig sommardag och dagen till ära slog nykomlingarna ut:

 

Trädgårdshibiscusen

 

 



Uertersen

Födelsedagskalas mm

Flexibilitet är ordet för tillfället på Dalabergsvägen. Återkommer till det.

Redan när Signe packade in sina grejer, för att flytta in hos oss några dagar, sa hon: Det är faktiskt som att bo på hotell, när vi kommer hit!! Alltså Hotell Dalaberg. Hotellrum har ju nummer så det fixade hon snabbt.

Hon själv och mamma Sara bor förstås i rum nr 1. Bästa rummet, byrå på rummet, nära till frukostmatsalen..... Vidar och pappa Oskar bor i tvåan. Ganska ok det också men utan byrå förstås men med dator och ny skrivare som intresserar Vidar. Sämst är faktiskt nr tre, vårt sovrum. Där finns ju ingenting mer än två sängar!! Men å andra sidan; om man gläntar på dörren ser det rummet mest ut som ett hotellrum, fint bäddad säng med överkast och allt. Så ser det inte ut i ettan och tvåan!! Allt enligt Signe.

Medan Signe fortsätter att leka, för tillfället ekorre som bor i hundaboet, hur det nu går ihop, läser Vidar begagnade Kalle Anka pocket, Sara har snöat in på virkning och Oskar har fått sig en korsordstidning. Det känns verkligen att familjen Bergström har semester.

Vidar är helt omöjlig att få kontakt med i sådana här lägen. Han varken hör eller ser sin omgivning.

Inte helt lätt för en ovan virkare. Men Sara ger sig inte och vill precis som barnen försöka själv.

Här kommer lite av flexibiliteten in. Planen var att vi skulle meta krabbor..........

Sara vill förstås att barnen ska få del av det som hon tycker är Halmstadsommar. Kvällsplanen skulle bli att äta mat på uteservering i stan. Några timmar senare presenterades en annan idé. "Vi åker till Göstas i Steninge och äter", sa dottern.

Det blåste lite mycket så vi satt inomhus!! Både gott och trevligt var det och andelen barn var stor.
Lars och jag "hänger" bara med och försöker vara flexibla.

"Kusinerna" i Glumslöv har varit i Kanada, ensamma, dvs de åkte ensamma för att hälsa på. Verkligen duktigt. Under tiden fyllde Elliot nio år så igår, när de var nyss hemkomna,blev det kalas. Vi skulle vara där redan halv tre för att kalaset inte skulle bli så sent, tidsomställningen ställde till det för barnen. Men den planen sprack. Släkten från Halmstad satt i sina bilar utanför Ängelholm i en timma och tjugo minuter. Vägarbete.

Med tanke på att barnen Duval sov till klockan tolv! blev väntan för dem ändå inte så lång.

Signe och Vidar hade gjort ett paket till Elliot av en gammal leksakskartong vilket gladde givarna otrolig. Mycket fniss när presenten packades upp.

Alla var eniga om att tårtan var superdupergod.

 

 

 

Medan barnen Duval var i Kanada var det dragning i en tävling som Astrid deltagit i. Hon vann först pris, tror jag, så strax innan stängningsdags for alla barnen iväg till affären för att hämta ut vinsten.

 



Två kilo mjölkchoklad!

Nu har vi lite barnbarnspaus för familjen stannade kvar i Skåne och vi ska gå på "vuxenkalas".

Nu är de här

Familjen Bergström är på semester i södra Sverige. De har inte haft den torrperioden i början av sommaren som vi haft i Halmstad. Därför har de kunnat plocka sommarkantareller - och tagit med sig några till oss.

Det är kärt besvär att rensa dem. I Halmstad är det förstås baden som lockar men denna veckan är vattentemperaturen ganska låg och det blåser en del. Signe som verkligen älskar att bada tog med sig mamma Sara till Simstadion nästan omedelbart efter incheckningen på Dalabergsvägen.

De har alltid cyklar med sig och i år också kickbikes?. Det är så mycket bättre att ta sig fram på hjul på asfalterade leder än på grusvägarna hemma i Skörby.

Här är vi på väg till en lekplats. Av dem finns det gott om i våra kvarter.

Vad de gör nu? Badar förstås!

Skagen

Efter midsommar gjorde vi en liten tur till Skagen. Lars och jag har varit där förut men då var det november och vi fick inte ta del av det berömda "skagenljuset".  Denna gången hade vi också sällskap av paret Larsen.

Först åkte vi med Sandormen ut till "Grenen" där Skagerack möter Kattegatt. Fascinerande. Här utanför lär många båtar gått på grund och många sjömän fått släppa till livet.

En liten bit därifrån finner man den gamla vippefyren med korgen som fylldes med brännbart material, hissades upp igen och kunde ses på långt håll.

I Skagen finner man också muséet med massor av Skagenmålarnas fantastiska konstverk.

Tre rum "smockfulla" med målningar.

Denna tavlan känns väl extra aktuell i dessa dagar fast på annan breddgrad.

Danska smörrebröd tyckte vi alla fyra att vi måste ha till lunch och vi hittade slutligen vad vi sökte.

Den "tillsandade" kyrkan ligger en liten bit utanför Skagen och har förstås också sin egen historia.
På grund av sandflykt fick menigheten gräva sig in för att hålla gudstjänst......

Ett annat sandfenomen är Råbjerg Mile, som påminner om en öken. det är en sanddyn som är ca 4 km lång och som flyttar sig upp mot 30 meter varje år. Också detta fascinerande.

Ett hus från Skagen måste jag ha med. De är ofta gula, måste ha tegeltak och takpannorna murade fast och pyntade med vita kanter.

Vi bodde några mil söderut och på vägen till Frederikshamn, varifrån vår färja skulle avgå, hittade vi den lilla staden Saeby. En riktig pärla. Dit åker jag gärna igen. Kanske jag då ska kosta på mig en saebydam. Också hon har en särskild historia.

Stockrosor i mängder fanns utanför många av de gamla fina husen. Kanske kan Matador ha spelats in här. ( Min egen reflektion )