Julafton och Urd

Julen är slut och Urd har bedarrat.

Kan tänka mig att julafton ser likadan ut år efter år i många familjer, så också hos oss. Lagom till barngudstjänsten kommer vi till Glumslöv.

Soligt men lite blåsigt var det när vi kom fram till den typiskt skånska kyrkan.

Väl hemkomna tar det ju lite tid att göra i ordning maten. En del är då jättehungriga. Men så småningom är jansson värmd, kålen likaså, köttbullar och prinskorvar finns med och så skinkan förstås och de goda sillarna................

Bordet är dukat med bl a sånghäften. Hur skulle man annars kunna ta sig en snaps??

 

När sen alla är lite övermätta och diskmaskinen är packad är det dags för Kalle. Denna tid utnyttjas på olika sätt. I början är alla med och skrattar åt tokerierna.

Då har man också börjar nafsa på stora godisfatet.

Men det dröjer inte länge förrän det är riktigt tyst i tv-soffan. Inte beror det på att det är särskilt spännande nej

det är precis lagom tid för en liten middagsslummer.

Snart är det emellertid liv i luckan igen. Någon ska köpa tidning och någon annan har något att sköta utomhus.

Det välbekanta bultandet på dörren förkunnar att man nu har kommit till väsentligheterna. Gammeltomten har nu blivit gammal och trött så en lillnisse är med för att gå i lära.

När barnen öppnar sina julklappar hörs -o, så fin eller precis en sån som jag önskade mig. Det är riktigt roligt att vara givare.

Efter ris a la maltan och kaffe är det dags för Lars och mig att styra kosan norrut. Förutseende har vi varit och tagit med en cd med julsånger.

Redan på julafton började man tala om vad som komma skulle, nämligen Urd. Men först på annandagen skulle kulmen nås. Jo, det blåste så det knakade i huset. Lars hade slagit ett snöre runt växthuset, vis av tidigare skador.

När vi vaknade i morse och tittade ut såg allt ut som vanligt, nästan. Fönstren såg ut som råglas precis som de brukar göra när det har blåst ordentligt.

Vi tog en promenad på "leden". Vi kunde konstatera att vattnet hade stigit en hel del. På sina ställen var det lite svårt att ta sig fram för tång och vass hade lagt sig över vägen. Nissans vatten lär ha stigit 178 cm.

Att ta sig tid

Vi har hunnit vänja oss vid livet som pensionärer. Så skönt att allt får ta sin tid, i lite långsamt tempo. Idag fick vi sätta klockan så vi säkert skulle komma upp i tid för att hämta skinkan mm i Mostorp. Där brukar man få vänta sådär en timma på sin tur. Idag tog det knapp en halv timma. Men vi hade ju hela dagen på oss invänder någon. Nej inte idag, för idag var det dags för sista träffen i bokcirkeln, här hos mig och innan dess skulle jag baka en brun pepparkaka......

De fina julrosorna som annars trivs bäst i uterummet fick komma in och visa upp sig. Visst är det ändå härligt att man kan ta sig tid att i lugna och ro sitta ner ett par timmar och prata om böcker och annat också. G ska tidigt i morgon åka till Norge för att fira jul men tar sig ändå tid. Jo, vi har trevligt på våra träffar. Till idag hade vi läst Selma Lagerlöfs Kejsaren av Portugallien. Jag lyssnade också på den, inläst på värmländska, så härligt. Nu ska vi läsa Ensam i Berlin av Hans Fallada till nästa träff.

Igår hade vi besök av Agneta och Bosse. Det var mörkt ute när A kom cyklade från arbetet men vi hade tänt många ljus så det blev ett varmt sken som mötte dem.
Att ta sig tid så här någon av de allra sista dagarna före jul för att dricka kaffe och smaka på julkakorna är riktigt stämningsfullt. Vi träffas inte så ofta numera så vi har en del att gå igenom gällande bl a barn och barnbarn.

Fler dofter

December har kommit en god bit mot julhelgen.... Idag vaknade vi till en alldeles klar himmel. Ett par grader kallt och solen hade ännu inte stigit upp över grannens tak. Vi har haft en alldeles underbar dag. Mörka december och så sol en hel dag. Så är det ju inte alltid. Igår hamnade  vi i en regnskur på vår promenad.

Lite julstök varje dag så att vi inte blir jultrötta!! Idag var det dags för brunkålen. Jag har aldrig i mitt 68-åriga liv gjort egen brunkål. Jag äter inte så mycket av den men Lars älskar brunkål. Jag har tidigare köpt färdiglagad kål som varit god men i fjol kastade vi den. Den smakade inte bra hur vi än försökte "hotta" upp den. Häromåret när jag köpte den där färdiglagade träffade jag på min gamla skolkamrat A som inte kunde förstå varför jag inte gjorde den själv - så nu.

Två sådana stekgrytor med vitkål brynte jag och sen in i ugnen på långpanna. Den blev faktiskt riktigt bra.

Lars tog på sig att putsa det som behöver blankas upp lite. Så öppnades dörren till köket och Lars talade om att det hänt en olycka. Det var flaskan med möbelpolityr som åkt i golvet när den lilla flaskan med kopparputs skulle ut ur städskåpet. Lite av vätska hade åkt ut. Jo, det kändes på doften. Så -  det luktade kål och möbelpolityr. Absolut ingen god kombination. Hoppas att jag kunnat vädra ut den till torsdag, Bitte!

Trädgårdsentusiaster brukar framhålla att vintern är till för att planera trädgården. Jag tycker nog att man behöver komma på andra sidan av jul för att tänka så. Men, häromdagen när vi köpt dörrkrans inför julen och jag med den i handen skulle vittja brevlådan så dök bladet från Tomatodlarnas förening upp!!!! Ja, det ska alltså bli tomater 2017 också.