Men Läjna

Kontaken med nära och kära såg lite annorlunda ut för bara några år sedan. Man parkerade sig vid den väggfasta luren för olika långa samtal beroende på vem det var. Handskrivna brev var inte alltför ovanliga. Nu har jag EN "brevvän" kvar och vi skriver två brev var om året. Hennes julbrev kom häromdagen!!!

Numera kan man ju få kontakt med sina nära och kära på många olika sätt. Visst smsar man i tid och otid men det är trevligt när det plingar till i mobilen och man får ett meddelande. "Mailvänner" har jag ett par stycken och det är trevligt. Lite mer uttömmande än sms kan jag tycka. 

Igår pratade vi i telefon med Elliot som varit sjuk i flera omgångar och som firade tillfrisknandet med sitt livs biopremiär. Först pratade han med moffa men meddelade att han även ville prata lite med Läjna. Efter lite prat hit och dit blev det så bion som samtalet rörde sig kring. Och så skulle han förklara för den icke insatte:"Men Läjna det var många Alfons på den TVn."  Fyra filmer om Alfons var det enligt mamman. Alfons stackaren fick tydligen stor konkurrens med påsarna med lördaggodis.

Men roligast av allt är nog webbkameran som vi fick i julklapp. Jodå installation ingick. Igår ringde Sara och undrade om vi ville "koppla upp" oss för nu ville barnen prat med mommo o Laas. Det tar lite tid för vår dator är ganska långsam och jag hörde hur otåligheten stegrades i bakgrunden. Så - ett stort leende på skärmen och jag kunde koppla ifrån den vanliga telefonen. Fnissigt blev det förstås och inte så mycket sades till att börja med. Mest lite svar på mammans frågor för att få igång samtalet. Man ser ju sin egen bild och det är ju spännande. För att inte tala om alla knappar på datorn. Vidar meddelade bl a att det luktade bajs och höll för näsan och Signe kunde med ett leende tala om att hon såg mommo och var ögon, näsa, mun och öron sitter och att hon slagit sig. Aj, sa hon och slog sig i huvudet..

Visst känns det väldigt långt till barnbarnen ibland men så här får vi en riktigt rolig stund med de små.

Så vackert

Laholmsbukten

Västra stranden

Äntligen har fnuddret utanför fönstret, dimman, dragit sig tillbaka och vi har haft en såå vacker dag. Allt är vitmålat. Säkert beroende på fnuddret. Vi tog en promenad på "stigen" som fortfarande är en isgata och trots dubbar på fötterna var det urjobbit att ta sig fram. Men vi kände båda att vi ville gå en bit längs havet. Det är ganska länge sen nu. Talgoxen höll en liten konsert och det känns att "det har vänt".

För att kunna ta vår promenad mitt på dagen, spelade vi in skidskyttstafetten. Vilken härlig underhållning vi fick till em-kaffet. Vilka flickor!



Vardag

Så har vardagen kommit ifatt oss.Vi har kommit igång med kursen i vinkunskap och det är förstås både roligt och gott. Men aningen överkurs tyckte vi nog att det var när Leif ville få oss att känna skillnad på "ekat och oekat vitt vin. Planerna på en vinresa till norra Italien framåt höstkanten verkar ju intressant.
Lars har börjat sin"gubbjympa" och det betyder att hans rygg är mycket bättre.
Första Mat-o-prat hade vi här igår och det är alltid trevligt. Timmarna går bara så fort. Vips var klockan halv elva och Kent plingade på dörren för att hämta hem sina Vilshäradsdamer, ja de övriga två fick visst också lite lift.
Här hemma har vävstolen börjat dunka och slå igen. Det känns som riktigt vintergöra och roligt är det också. Två gubbatäcken till har jag att väva så nu nu funderar jag på vad det ska bli efter det. När jag räknat efter kommer jag fram till att med de två som bara är varp än så länge så blir det bortåt tjugo gubbatäcken som jag vävt. Det är roligt men nu kan jag inte hitta avsättning för fler.

Elsa Beskows sagor som gubbatäcke

Idag har vi vi en efterlängtad solig vinterdag. I tre dagar har dimman legat tät och då är det lätt att bara kura inomhus. Efter lunch tog vi oss en promenad och upptäckte att det fanns flera ställen att gå på med barmark. Vi har minusgrader igen efter några dagars töväder men fortfarande är det svårt att "ta ut stegen" när man är ute och går - med dubbar.



Nu är julen slut

Ja, nu är julen slut hos oss också. Vi har sett hur grannarna släckt ner sina elektriska ljusstakar en efter en men vi har försökt hålla ut till Knut. Annat var det så länge Sara bodde hemma och det skulle vara helt julsanerat innan den 10:e.  Igår körde Lars ut granen medan jag hjälpte till att köra ut julen på Ekbacken . Idag fick stora dammtrasan fram innan tomtar och annat förpassades till sina lådor. Julgardinerna som går under namnet vintergardiner är helt tomtfria så de får sitta uppe ett par veckor till. Lite julkänsla har vi dock kvar i alla julkakor som är kvar. "Inget problem", säger Lars,"de äter jag upp." Tom lite julgodis kvar. Hur kan det bli så? Kanske för att Vidar tyckte det var för kladdigt med mormors chokladgodis. Nä, det går nog samma väg som kakorna, fast jag kan tänka mig att hjälpa till med vissa sorter.

Amaryllisarna som blommat hela julen är nu inne på stängel två och fortsätter alltså att blomma. Sista skalken på sista vörtlimpan, den nionde, åt vi upp idag och det har blivit andra frukostbullar. Ljukronan som vi stöpt har brunnit ner.  Nu får den vänta på att återvinnas nästa år.

De fina vårtulpanerna får ersätta ljuskronan.

Sista julkalaset för i år

Vårt försenade julkalas kom att äga rum i lördags - och då spöregnade det verkligen periodvis. Smålänningarna kom till middag och Hasslöven till kaffet. Allt enl traditionen. Traditionsenligt får barnen också alltid en Yourstonetomte och en bok. Jo, de verkar vara glada för att läsa och det är något som bör uppmuntras tycker jag. Roligt också att föräldrarna läser högt trots att största brodern hunnit bli nästan 14 år. Det är ju en annan upplevelse än att läsa själv.

Lilla Isabella blev också så glad för sin bok och gick från famn till famn för att få den läst många gånger. Naturligtvis ställde alla upp och läsberättade om Nicke Nyfiken.

Mellankusinen lägger för en stund undan sin egen bok.

Lars får också möjligheten

Äldsta och yngsta kusinen tillsammans med faster.

Jag själv fick naturligtvis också chansen.

Snögubbar

Snögubbar 2011

Idag skiner solen och det är så vitt och fint överallt, utom i stan förstås. På vår promenad fick vi syn på "årets snögubbar". Visst drog de uppskattande blickar och kommentarer till sig. Jag har varit i bildarkivet och letat fran fjolårets snögubbar och upptäckte då att vi hade mycket mer snö i februari fjol. Ja, vintern har väl knappt börjat men Lars läste högt från textTV att vintern nu ska återgå till det normala, d v s snö i norr och slask i söder!!!

Snögubbar februari 2010

Snön vräker ner

"Snön vräker ner, tiddelipom, alltmer och mer tiddelipom" för att citera Nalle Puh. Ja, de senaste dagarna har vi verkligen fått mer. I morse snöade det på tvären igen. Lars ringde släkten i Småland och  det beslutades att ställa in släktkalaset. Om några dagar kanske det blivit lite trafiksäkrare.
Jag har nu varit ute och tagit första snöskottarpasset. Lars har fortfarande problem med ryggen och dessutom en liten förkylning. För ett par minutersedan var jag ute för att skotta mig in till garagets baksida för att ha möjlighet att komma åt extrafrysen. Då skuttade ett rådjur fram. Precis som i fjol har vi ett par som gärna kommer fram och vill smaka på de frön småfåglarna sprätt ner från fågelbordet.

Ingrid hade en sådan fin bild på en mängd amaryllisar. Nu blommar vår vita så fint.

och så kom familjen Bergström

Tredjedag jul kom Sara med sin familj efter att ha åkt bil i nio timmar. Barnen var inte glada för den långa bilresan. Vidar sägs ha sett mormors hus bakom skogen redan i Grillby, efter drygt en mils resa. Men alla var vi så glada när de väl kom fram och barnen fick röra lite på de springsugna benen. Det var första besöket efter flytten men allt var sig nog likt. Vidar påminde mig om vad som gäller med spolmaskinen. ”Nix pix”, sa han med glimten i ögat och Signe inledde med att trycka in böckerna i bokhyllan som hon brukat göra när hon kom på besök så länge de bodde här. Det blev julklappsutdelning med Vidar och Signe också innan de efter maten somnade bums. Vi bor ju så nära Icabacken man nästan kan, så Vidar var inte sen att utnyttja den lånade snowracern.

Pippiförklädet en klar favorit

Vidar åker snowracer

Så ska bokhyllan se ut enligt Signe

Diskhjälp



Julen med familjen Duval

Lite annorlunda jul har det allt blivit i år. Nu tänker jag inte bara på den vita jul som jag inte kan minnas att vi någonsin haft. Så kallt på julafton att vi tog bilen till kyrkan. Och med våra mått mätt – massor av snö. Turligt nog har vi också haft en hel del sol som lyst upp årets annars mörkaste dagar. Nej jag tänker närmast på att Lars och jag firade julafton på tu man hand. Det har vi aldrig gjort förut. Visst hade det varit roligt om någon av våra flickor med familj firat med oss men så blev det inte i år. Och nu gjorde vi precis som vi ville: åt när det passade oss, såg lite på TV och julklappsutdelningen tog nog en kvart om vi segade lite på den. Vi var inte ledsna för vi visste att på juldagen kom hela familjen Duval från Glumslöv och då blev det jul med klappar och fest. Roligt också att barnen var såå nöjda med sina julklappar, t o m för hemstickade knästrumpor.

Sus och Elliot julfikar

Astrid vill sååå gärna lära sig att sticka.

 Julspel