Dopp i grytan och lutfisk

Den här lilla familjen får representera den religiösa delen av vårt julfirande. Vi firade julafton tillsammans med familjen Duval i Glumslöv. Söndagens eftermiddag och även kväll bjöd på snöoväder men när vi på julaftons förmiddag kom över åsen sken solen och den snö som var kvar låg på ena dikesrenen. Det hade blåst en hel del. Vi kom ner i lagom tid för att vara med i kyrkan för stunden vid krubban. Kyrkan var full och vår favoritpräst Gisela var på plats. Djuren som tillhörde krubban skulle ställas på plats. Åsnan, oxen, fåret.... Ja, hur låter de? Tänk att Gisela fick församlingen att skria, råma, bräka....

Barnen är nu så stora och ofta är mycket hjälpsamma, som nu när Astrid ska tända ljuskronan så att vi skulle kunna ta oss an julmaten. För att generalisera lite så åt Astrid rökt lax och Elliot löksill!!

Efter all god julmat föll flera av de församlade i "paltkoma". Detta inträffade i samband med Kalle Ankas jul på TV. Det snarkades inte högt men man hörde hur andningen blev djup och långsam hos större delen av de vuxna. Alla måste först konstatera vad som var bortklippt ur Tomteverkstaden.

Så blev det då väntan på vår tomte. Mitt i alltihopa måste Johnny ut och köpa tomtebloss - som om nu det skulle vara så nödvändigt!!

Astrid som "snöat in" på Bellmanhistorier lade sig på golvet för att skriva ner en till tomten. För att roa tomtemor också förmodligen.

Inte helt oväntat knackade det på ett fönster och utanför stod tomten. Barnen hjälpe till att släppa in honom, viskande till varandra - Det är Johnny. Men så roligt det är. Barnen är snart åtta resp fem och ett halvt och de spelar med i detta spel. Berättade om Johnnys ärende och när han väl kom tillbaka med sina tomtebloss berättade att han missat tomten. Kul!

Barnen fick förstås jättemånga paket. Var det så på våra barns tid också?

Här sitter Elliot iklädd julklapp och försökte få ihop något med mekanot.

Vi körde tillbaka till Halmstad på kvällen i regn och dis och förvånades över att vi var så många på vägarna.

Idag har det varit en mycket lugn dag med bl a dopp i grytan. Vi fick ihop ett mycket gott spad. I kväll har vi ätit lutfisk och till den rullade Lars senap med kanonkula.

Efterrätt? Ris á la malta förstås med sommarens hallon.

God jul

Ja, så är den här, nästan i alla fall. Julen. Redan igår tog Lars in granen  från uterummet där den stått och lyst de senaste dagarna. Den är klädd med det sedvanliga pyntet. Förr var det alltid flickorna som klädde granen när de kom hem och alltid dagen före julafton. Men numera gör man som man vill tex gör i ordning skinkan tidigare och redan igår smakade vi av den tillsammans med fyra goda sillar.

Som jag skrev i tidigare inlägg så tycker jag om den här tiden före. Men när jag tänker rätt på saken är det ju faktiskt i. Och vägen till är väl så viktig som själva målet. Nu blev det visst lite för filosofiskt men jag är alldeles säker på att ni vet vad jag menar.Jo, att sätta sig ner tillsammans med en god vän, i det varma ljuset som blir av de levande, med en kopp kaffe och smaka av de nybakade julkakorna är livskvalitet.

Idag, söndag förmiddag, blåser det väldigt, så att det knakar i huset. Senare idag lär det bli snöväder. Tänker på alla som måste ge sig ut på vägarna.

Vi har fått nytt fint besök vid vår fågelrestaurang. Det är ett par steglitser. De har så vacker fjäderskrud. Lite märkliga är de också. Orädda. I säkert en kvart satt denna lilla pippi på marken och åt av skröfset som kompisarna sprätt ner. Måtte grannarnas katter hålla sig på avstånd. Några sidensvansar har vi inte sett ännu. De håller väl till på Öland.

Riktigt färdigt är det inte när jag tänker efter. Pratade med Vidar nyligen. De höll på att klä granen och så skulle de ta fram tomtarna. Det senare har vi inte heller gjort. Och så är det som det varit många gånger......Jag håller på med något handarbetsaktigt som ska bli julklapp. På med fin julmusik och så blir det till att knåpa.

Så önskar Lars och jag er

En riktigt God Jul

Julmys



Adventstiden är en härlig tid tycker jag. Skönt att kunna njuta av och ta vara på den här tiden före

jul. Glöggen är godast före jul.....

 Lars var ordentligt förkyld några dagar förra veckan och fick ställa in redan inplanerade "möten" men är nu nästan helt återställd. Detta till trots känns det inte alls stressigt med julförberedelserna. Ljusen är ju sedan länge klara och i lördags stoppades korven. Sex kilo viltkorv och Granholmskorv blev det. Ännu har vi inte smakat den men det skulle förvåna mig om den inte är lika delikat som alltid. Ingredienserna är förstklassiga, viltkött: älg, kanske rådjur och vildsvinskött, sherry, grädde, creme fraiche.... Tack Johan för att du jagar så flitigt! Vårt bidrag låg mera åt ...fjälsterhållet.

Här gäller också "när var och en sin syssla sköter". Johan, Lars och jag sköter korvstoppandet medan Inga- Lena alltid lagar en jättegod middag. Till förrätt fick vi en god Janssonvariant med ganska mycket jordärtskockor i. Receptet tagit ur DN. Tänkte på dig Alice som har både DN och jordärtskockor. Vad sägs sedan om älgkalv till huvudrätt. En verkligt mysig kväll blev det och med mycket julmusik från spelaren.

Redan på förmiddagen fick vi lite ölandskänning. (Inga-Lena och Johan är ju sommarölänningar) Våra vänner Alice och Job hälsade på oss några timmar. Anledningen till Halmstadbesöket var ett 50-årskalas. Det var såå mysigt att få rå om dem några timmar.

Mysig var också Luciamorgonen då vi som aldrig ser morgonTV tog upp vårt te och våra smörgåsar, tände en brasa, satte oss framför TVn och njöt av skönsång från Uppsala domkyrka. När programmet var slut och det började ljusna dröjde det en liten stund och sedan kom solen och vi fick en fantastisk dag men med många minusgrader. Tur att vädret inte alltid är som det varit över detta veckoslutet. Visst var det onödigt med detta regnet och plusgraderna.

Ännu mer mys hade vi när våra Varbergsvänner besökte oss andra advent. I Varberg finns en bra fiskaffär och vännerna hade med sig två färska humrar. Alldeles fantastiskt gott tillsammans med aioli och ett gott bröd. Visst klär Hans i mitt julförkläde. Jo det blev Mahjongspel också. Tyvärr blev deras hemresa lite tidigare än planerat. Snöovädervarning.

Advent 2012

Traditionsenligt åkte vi till Skörby för att fira advent. Pepparkaksdegen hade vi med i en kastrull. Den var hoprörd i Halmstad för att vara klar för utbakning snarast möjligt. I Skörby hade vintern kommit och de små vägarna från Enköping var glashala så vi valde att inte hämta barnen på förskolan denna gången.

Vackert vinterväder hade verkligen nyhetens behag men först skulle det bli pepparkaksbak.

Detta är tredje gången vi åker upp till barnbarnen så här års för att baka pepparkakor. Signe som första året mest åt degen har nu utvecklats till en bagare med fint handlag. Naturligtvis är Vidar också jätteduktig men tröttnade lite fortare och håller fast vid favoritformarna, däck och hjul! Kanske kommer någon ihåg hans "dubbelmontage" för två år sedan. Det går alltid så fort och lätt att baka pepparkakor i vår familj. "När var och en sin syssla sköter..." som maken säger.

Kan ni känna den härliga doften när Lars öppnar ugnsluckan?

Denna gången hade vi inget eget boende pga renovering av "flygeln" så vi fick sova lite provisoriskt. Jag sov i soffan och det gick så bra. Både bred och lång är den. Varje morgon hördes små snabba fötter i trappan och vips hade vi sällskap i våra sängar.

Första december har Oskar namnsdag men det kom i skymundan för det var också första dagen för adventskalendern. Signe hade fått lotten att ta första paketet.

Sen blev Signe hesare och hesare och fick lite feber. Vi lade oss i soffan och läste Bamsetidning men efter en stund märkte jag att jag sluddrade. Signe hade somnat och även jag lade ihop ögonen.

Inte mycket går upp mot en eftermiddagsslummer.

På lördagen tog vi Vidar med oss och åkte in till Enköping. Där var det julmarknad på torget. Först blev det fika hos Fabian, ett förstklassigt konditori och sen gick vi runt och tittade i de olika stånden, Hälften bestod av skolbarn som bakat lussekatter och annat. Försäljningen skulle förstås gå till någon klassresa. Vi tyckte att det skulle vara roligt med något att ta med hem så det blev en dörrkrans med en domherre bland barren. Den ingick inte men Vidar charmade försäljaren så han tryckte fast den lilla pippin

Enköping är en liten stad med nära till allt. Även till biblioteket. Sara arbetade några timmar och ville gärna ha besök. Vid hennes disk fanns en skylt: "Jag har tappat rösten och kan inte prata alls" Ja så var det.

Tråkigt nog innebar detta också att det inte blev den sedvanliga adventssången i kyrkan. Men barnens julförberedelser i sockenstugan fungerade som vanligt.

Här medverkar Vidar till att krubbans figurer kommer på plats. Barnen fick välja själva vad de skulle bidra med och det är inte en pepparkaka utan en fågel som Vidar hänger dit. Förmodligen egentligen menad för julgranen.

Innan vi åkte hem kom lucianattlinnen fram för att ev justeras. Det resulterade i att vi fick se ett riktigt fint, improviserat lussande.

Tidigt i måndags morse startade vi åter mot Halmstad. Termometern stod på 18 grader men solen var på väg upp. Det såg ut att bli en fin resa. Men aldig har det tagit så lång tid att köra till Halmstad från Skörby.....Första eländet träffade vi på i höjd med Värnamo. Där hade ett par olyckor inträffat med långtradare inblandade. Där stod vi stilla i en och en halv timma. När vi svängt av på Ljungbyvägen fick vi på lokalradion höra att mer än 30 långtradare var fast i Brödabacken. - Jo då vi kom hem och det gick bra.
Alice, låt dig inte avskräckas. Det är alltid den första snön som ställer till det.

Öland på hösten

Vi har varit på Öland igen. Tredje gången i år! Den här gången var det inte för att titta på blommor eller fåglar utanför att fira Alices man, Jobs högtidsdag. Det blev en verkligt gemytlig kväll i den vackra Stagneliusgården. God mat och dryck förstås. Mycket roligt var det också att träffa Alices vuxna flickor och så barnbarnen förstås. Men mest försvånad blev jag nog över Janne, Alices lillebror som jag senast såg 1969. En stilig man i sina bästa år, hemflugen från Nigeria där han för tillfället arbetar.

Vi stannade en extra dag för under själva firandet hann ju Alice och jag inte prata så mycket. Lars och jag fick också tillfälle att ta en liten tur på ön och uppleva den under hösten. Naturen ser ju så annorlunda ut när det är avlövat.

Stengärdsgårdarna såg man på ett helt annat vis.

Borgholm var så öde. Inte ens Karin Fransson hade sin restaurang öppen. Men i en park hittade vi dessa fina rosor.

Inga fritidsbåtar utan en mycket tog hamn. Men i en hamnbassäng fanns massor av svartvita simfåglar. Knipor?

Vi hade en trevlig söndagkväll tillsammans med Elin som kommit hem från Kanada och hon hade så roligt åt allt som hade med vår "semistid" att göra. Ibland kan man inte undgå att prata om den där tiden för ganska länge sen.

Detta är utsikten från vår fönster på måndagsmorgonen. Här har allt morgonrodnadens gudinna, Aurora

   varit framme.

Bakfickan

Vår fågelrestaurang är fullbokad dan i ändå så vi har måst öppna en Bakficka. Aldrig någonsin har vi haft så många småfåglar i vår trädgård som nu. Och så många olika arter. Nötväckor har vi tre stycken. Mest aggressiva är grönfinkarna. Häromdagen fick vi besök av större Hacke Hackspett och idag en bergfink. Det är verkligen underhållande att titta på dem. Men som de äter - som hästar! Ganska märkligt ändå med denna anstormning av fåglar kring fröna. Det sägs ju vara ovanligt milt för årstiden.

Den här fröautomaten hittade vi till Allahelgon när gravlyktan skulle fram. Säg vad som inte ryms i ett garage.

I växthuset är nu det sista skördat. Två krukor med physalis. De är jättegoda och lättodlade. Säkert något för ett nytt uterum också!

I trädgården har det börjat blomma - igen. Det är förstås julrosen som lyser upp rabatten. Den är alltid tidig så för att ha en lite senare också har vi en på annat ställe. Det är allt en fantastisk blomma.

Ljusstöpning X 2

Någon gåsmiddag blev det inte i år. På Mårtensafton ägnade vi oss åt julförberedelser istället. Lite tidigt kanske men vi kunde smaka årets första glögg trots att vi ännu knapp klarat av halva november. Kunde någon läsa in vad jag tycker om november? Men i år händer en massa roligtheter under denna trista månad.

I går var det alltså dags för det traditionsenliga doppet av vekar i ljusmassa. Med vårt rutinerade gäng går det verkligen galant. I år var det nog herrarna som var flitigast i köket och de verkade ha trevligt värre. Och som de pratade. Kunde de bero på att HBK några timmar tidigare vunnit näst sista kvalmatchen. A kom dessutom nästa direkt från matchen.

Lars sköter alltid smältningen av ljusmassa.

Inläggets rubrik säger X 2 och vi har faktiskt haft ytterligare ett ljusstöp i år. Det var våra vinprovarvänner som tyckte att det lät så mysigt när vi berättade om förra årets stöp så.... De hade aldrig stöpt ljus förut. Jo P hade stöp i slöjden i åk 4 och i E:s hem gjöt man ljus. Intressant! Alla var så nöjda och gick hem och tände ljus för att få stumpar till nästa års stöp!

Före och efter - sådär 26 dopp.

kl

Hantverkare på besök

I helgen hade vi besök av Sus och barnen. Precis innanför dörren släppte de all sin byring och Elliot rotade fram en liten nyckel. -Moffar, kan vi göra ett skåp till den här? För Lars är det mesta möjligt så de begav sig raskt ut i "snickarboden". Till saken hör att ursprungsidén var att göra en garderob till nyckeln.....

Många timmar höll de på där ute och moffar fick en mycket kort kafferast. Slutligen kom de ut med ett sött litet skåp! Och visst passade nyckeln.

Astrid hade också planer. Hon hade med sig en bok med beskrivningar på amigurimis. För den oinvigde kan meddelas att amigurimis är små, ofta virkade gosedjur. Jag har ett helt skåp fullt med garner så det var bara att botanisera bland dem eller? På mitt uttryck - men var katten är nu...... säger Astrid mycket förstående - Mamma blir så trött på mig när jag inte hittar vad jag ska ha. Också jag kunde nicka förstående. Till saken hör att jag, med viss fördröjning, oftast hittar vad jag ska ha. Så också denna gången. Astrid bestämde sig för att göra en mus. Bra val eftersom den såg ganska lätt ut. Medan jag körde igång ett gult mushuvud och sedan favoritlunchen satte sig Astrid vid köksbordet och virkade.

Så småningom blev det en grön kropp, lila öron och blå ben. För första gången på mycket länge bröt den sjuåriga tösen ihop när det visade sig att de skull åka hem ganska tidigt på söndagen! En mycket nöjd bonusmormor konstaterade att hantverkets tid inte är förbi.
Favoritlunchen? Omelett med stekt prinskorv!

20 år och Danmarksbesök

I onsdags tog jag ledigt från mitt arbete. Den 24 oktober för tjugo år sedan gifte Lars och jag oss,
fredsdagen, som Lars säger. Kan det måntro ha något med FN-dagen att gör? Hur som helst så beslöt vi oss för att åka till Danmark en sväng. På Louisiana visar man en utställning av sjävporträtt och den skulle vi  se.



Det var en mycket omfattande utställning. 150 verk av 60 konstnärer, Väldigt många som vi inte alls kände till men där fanns också Picasso, Miró, Chagall, Dali, Matisse, Warhol och så Munch som jag såg en utställning av allra första gången jag var på Louisiana, 1967? Då hade jag mina kompisar från seminariet i Växjö som sällskap. Minns du Alice? Vad vi saknade och tyckte var lite underligt var att ingen svensk konstnär var representerad. Kanske fanns det någon ändå i något rum som vi missat..... men massor av tyska konstnärer!

Efter lunch i caféet hade vi ytterligare en utställning att ta del av, nämligen om nordisk arkitektur. En trevlig utställning det också med massor av små modeller av nybyggda offentliga byggnader. Inte heller här var Sverige överrepresenterat. Konsthallen i Kalmar kände jag igen.

På Louisiana kan man gå länge och det gjorde vi också så Köpenhamn hoppade vi över denna gången. Istället körde vi norrut mot Gilleleje. Det blev en vacker biltur dit. Alla lövträden var så vackra och i övrigt böljar ju landskapet sig så fint. Lars är mycket förtjust i hamnar, kan ha att göra med hans båtintresse, så vi promenerade runt där och tittade lite. Flera fiskaffärer var öppna och vi tyckte att lite räkor till kvällen kunde vara gott - de var billiga. Men det visade sig att de var djupfrysta så det blev krabbklor istället. Kan ni se framför er hur vi dukat med tända ljus förstås och korkat upp en nyinköpt sekt från Österrike? Nötknäckarna fick komma fram, men så konstigt...... Det visade sig att klorna verkligen var "friska", dvs färska, okokta. Som tur var hade vi lite annat smått och gott att ta fram och dagen efter åt vi de kokta klorna.

Vi har varit på bio också. Det är väl drygt ett halvår sedan sist! Vi såg En oväntad vänskap. Rekommenderas! Många skratt, en och annan tår och riktigt mycket värme i hjärtat. 

En dag att glädjas åt

I går uppmättes topptemperaturer i södra Sverige så här års och för ett par år sedan snöade det. Riktig toppnotering hade vi inte i Halmstad men vi är så nöjda med de 17 graderna.

De sista ringblommorna har jag plockat in idag och så också blå höstastrar och rosa krysantemum. Vi blir alltid så lyriska över de första vårblommorna men jag tycker det är härligt att kunna ta in lite blommor så här års också. Även en del rosor blommar fortfarande fint.

En av anledningarna till att vi skördat så mycket blommor är att vi äntligen kommit till skott med att sätta om "den upphöjda rabatten". Där har det inte varit någon ordning alls i år. Då menar jag inte att allt ska stå på snörräta led men nu har en del växter tagit överhand och andra växer i varandra. Radikala tag blir det när Lars sätter spaden mitt i någon förväxt rugge. Han gör småplantor och planterar om.... och väldigt mycket hamnar på komposten.  "Vi" orkade bara med halva rabatten idag. Det är tungt jobb att gräva och vi måste kunna se Lisbeth i ögonen på fredag när vi har ny behandling.

Förra vintern försvann många av våra lökväxter. För blött och sedan frost på det, sa någon. Nu gör vi nya försök. Jag köpte vackra tulpanlökar på en marknad i Wien och Lars hjälper till att sätta ner dem. " Lägg dem på jorden där du ska ha dem så petar jag ner dem", sa han och använde lökjärnet som vi köpte för några år sedan.

Honungsklockor satte jag i en av de nya rabatterna vi infarten.

Eftersom det var så varmt bestämde vi oss för grillkväll innan grillen ställdes undan för säsongen. ( Vi grillar inte under vintertid ) Men det hann bli riktigt mörkt innan vi skulle äta middag. Det löser sig tyckte mannen och ni ser nog hur. - I brist på pannlampa.

Ja, vi har haft och har fortfarande en fantastisk helg men förra helgen, ja den regnade bort. Roligt då att på lördagkvällen ha Mahjongspel och tillhörande god mat och dryck. För att hitta på något trevligt på söndagen åkte vi till Mjellby konstgård och gick med en guidad tur bland Nils Dardels konstverk. Riktigt trevligt!

Riktigt trevligt är det också att åka till vännerna i Varberg. Vädret däremot var också då riktigt tråkigt. Men vad gör väl det när man spelar Mahjong, äter god mat, dricker något glas vin och gör en härlig utflykt till Bräutigams marsipanfabriken i Fjärås. Mums säger jag bara.

Julens marsipangrisar höll man som bäst på att forma. Så ska de chokladöverdragas och så håller de sig till mitten av februari. Om vi köpte någon julgris? Det är en hemlighet.

Ensidigt intresse det där med Mahjong? Det är lätt att fastna kan jag lova!

Wien och viner

Årets vinresa gick till Wien. Det är tredje året i rad som vi åker ut i Europa och provar viner tillsammans med våra kurskamrater från Vinkunskapskursen.

Finns det goda viner från Österrike? Svaret är definitivt ja. Välkomna hit och prova - vi tog med oss några hem. Efter vinskandalen i slutet av 80-talet bemödar sig vinproducenterna att mera tänka på kvalitet än kvantitet.

Som tidigare åkte vi buss och övernattade i Tyskland både på resan söderut och norrut. I södra Tyskland passade vi på att prova vin i Franken, det där vinet som buteljeras i "bulliga" flaskor s k bocksbeutel.

Från Passau till Linz åkte vi flodbåt på Donau och fick slussa tre gånger. Härlig omväxling att se naturen från floden.

Jag har varit i Wien en gång tidigare, då tillsammans med semiskompisen Alice. Kan det ha varit 1976??

En del kände jag igen men inte särskilt mycket. Schönbrunn minns jag att vi besökte och jag minns också att jag var imponerad men inte minns jag att där var så mycket folk. Där fick man förstås inte fotografera men genom ett öppet fönster kunde Lars få en bild på den vackra parken.

Centrum i Wien är så vackert med många vackra byggnader. Eftersom det var så vackert väder blev det inga muséer men vi hade fullt upp ändå. Förra gången jag var i Wien fanns inte Hundertwasserhaus så det var förstås roligt att åka dit och titta.

Att toalettera när man är ute på sådana här resor kräver viss planering. Här mittemot blev vi rekommenderade att göra ett besök!

Naturligtvis måste vi äta den berömda Sachertårtan på Café Sacher.  Med starkt kaffe på trottoarserveringen!

Inga vindrickarbilder? Jo det finns många. Här avslutar jag med ett glas utmärkt sekt.