Trädgårdera

Ja, nu är det gott att leva..... Trädgårdering hela dagarna. Detta fina ord har jag fått, stulit av Alice. Tycker att det är så härligt!

Äntligen har det börjat växa i perennrabatterna så att man ser vad som finns kvar efter vinterns härjningar. I måndags tog vi ner våra stora Sympatirosor som varit som en vägg på altanen. De blev alldeles för grova och blommade dåligt i fjol. Vi hade nog tänkt behålla dem och bara klippa ner ordentligt men där fanns inte mycket till liv.

Alternativ? Nej det fick bli samma sorts ros igen. Men med rosor är det ju inte så enkelt. Man måste byta jord innan de nya kan planteras..... och trampa till ordentligt runt roten. Tja, så är det bara att vänta på att de ska börja växa.

Vid vår infart har vi i tre rabatter haft fantastiska pipörter som har spritt sig väldeliga och varit såå tåliga. Tre gånger per säsong har de blommat och blommat om. Men i vår är de alldeles svarta och inget liv i rötterna.
Förra måndagen var vi på föredrag igen om trädgårdar och plantering. På tisdagen begav vi oss till Trädgårdscompaniet i Haverdal och fick goda råd och plantor med oss hem. Rosor blev det och min favorit, Schneewittchen. Spännande att se hur det ska bli. Förutom rosor blev det också plantor från den egna trädgården som vi delat.

I vårrabatten börjar blommorna så smått slå ut och igår, i det fina vädret, slog den första Våradonisen, Arontortps ros, ut. Den hoppas vi få se på Öland också.

 Vi har lite fåglar i vår trädgård också. Koltrastarnas starka vårsång tycker jag är outstanding men så har vi en liten sällskaplig rödhake som gärna vill vara med och se vad vi hittar på där ute. Häromdagen kom en ny pippi på besök och jag vet inte vad den heter. Kan jag få lite hjälp? Gugge eller Alice - såvida inte Arne läser detta! Den satt framför köksfönstret så jag har fotat den inifrån. Vad som inte riktigt framgår är att den är mycket spräcklig på bröstet.

Gunilla och jag försöker oss på en gemensam pratpromenad i veckan. Trots all trädgårdering fick vi till en ganska tidig promenad igår. Trädgårdsblommor i all ära men visst blir man glad av alla vilda blommor som förgyller det ännu torra gräset. Nu är ju vitsipporna kanske i sitt allra bästa flor.

Dagens utlovade regn har ännu inte kommit så nu ska jag gå ut och hjälpa Lars med att sätta upp "stallaget" dvs ställningen som luktärterna så småningom ska klättra på.

Min barndomsstad är sig - inte lik

Vi har hälsat på våra goda vänner i Hässleholm. Eftersom de är mycket naturintresserade fd biologilärare blir det alltid någon trevlig utflykt när vi kommer dit. I fredags när vi kom regnade det! Men det upphörde lagom efter ett gott eftermiddagskaffe med alldeles för många goda kakor. Vi hörde värdparet resonera - Det får bli den lilla rundan.

Det visade sig vara en mycket trevlig stadspromenad med utgångspunkt från den offentliga konsten i stan. Jag blev så imponerad. Som barn bodde jag några år i Hässleholm och, som kuriosa, om jag hade bott kvar några år hade jag haft vår värdinna Kerstin som klassföreståndare. Men Ängelholm kallade. Som tur är, måste man väl ändå säga, har Hässleholm förändrats en hel del men något kände jag igen.

Våren är en skuptur som jag förknippar med staden men jag läser i häftet om Offentligt konst i Hässleholm att den placerades på Stortoget sen jag hade flyttat från stan.

En annan skuptur som jag tycker är bekant är Lekande barn. Den är också från den tid då jag lämnat stan. Visst har hag varit i Hässleholm många gånger och kanske kommer jag ihåg den här för att lekkamraten Christinas mor arbetade på Tingshuset där barnen är placerade.

Mest kommer jag ihåg Snapphanen Lille Mats som finns i Hembygdsparken. Han står där vi åkte skidor - så mycket mer skidåkning har det inte blivit i mitt liv. Men just där var vi inte på vår lilla runda. Men vi såg min skola där jag tillbringade mina första år och så visade jag var vi bodde, på 1:a avenyn 13 b.

Massor av konstverk finns i lilla Hässleholm. Gör gärna en avstickare dit och se konsten i staden som kom till på grund av stambanan, järnvägen mellan Stockholm och Malmö.

Väl hemkomna igen blev det trädgårdsarbete. Kalla men soliga dagar har vi nu. Alla plantor har fått flytta ut i växthuset. Håller tummarna att det ska gå bra. Varje morgon är det vitt på taken... Vi har satt lök, sått spenat, och satt sockerärter. Dessutom har jag sått morötter, dvs det som skulle vara morotsmix i olika färger var nog salladsmix. Har skrivit till Åke Truedsson och klagat. Det är han som levererat fröna.

Vi ska förnya vår rosenrabatt och har beställt åtta olika sorters rosor. Får se vad Susan, vår leverantör förmår få fram. Genom henne har vi också beställt ett nytt aprikosträd. Det gamla blev för stort. I torsdags fm arbetade jag och en lycklig Lars mötte mig i hallen när jag kom hem och talade om att han hade hämtat trädet vi beställt. Men det var ett persikoträd! Ringde Susan och klagade. Givetvis beställer hon ett "nytt" aprikosträd och vi skulle få lämna tillbaka det andra - men det är ett väldigt vackert träd..... så vi beslöt att behålla det! Får se om vi får plats i uterummet själva med alla träd. Annars finns ju en möjlighet att göra om altanen till en pergola. Lars har ännu inte nappat på det!

Påsk

Påsken firade vi i Skörby tillsammans med familjen Bergström. Som vanligt försökte vi undvika den värsta helgrusningen så redan på onsdagen före påsk åkte vi upp - i strålande väder. Vi har väl haft skapligt väder men lite kallt.

Nej det är inte julafton utan påskaftonspromenad i Enköping.

I Skörby snöade det inte. Där kunde vi njuta av blåsippor i mängd och de växer alldeles "runt knuten".

Det är mycket som ska skötas när vi kommer. Ett lagningsprojekt var en stolpe till trappan som lossnat. Alla ville förstås hjälpa till när det händer något.

I Enköpings kommun var det Konstrunda under påsken och det fanns mycket att titta på. Barnen var väl inte så roade men med fika då och då kommer man långt och för Vidars del är det kanelbulle som gäller.

Visst kunde väl vi också offra oss på lite kaffe med bulle. När vi skulle gå tackade den artige gossen expediten och talade om att det var god fika! Jodå, stolt mormor.

Vidars absoluta favorit och kompis är farfar. Och farfar är fantastisk på att resonera med den lantbruksintresserade pojken. Vilken förskollärare som helst skulle bli imponerad. En lycklig Vidar fick följa med i traktorn den sista timmen på åkern.

  På påskafton blev det förstås dags för godisägg. Barnen angriper godiset på olika sätt: Signe "trycker" i sig godiset med en faslig fart medan Vidar studerar och smakar lite försiktigt.

Långfredags kväll blev vi bjudna till farföräldrarna på barnfritt och då passade vi på att spela Mahjong. Ni av våra vänner som vi också spelar med - kolla in det här! Det hade säkert platsat på Antikrundan!