Advent

Så har vi varit där igen! I Skörby och hälsat på familjen Bergström. Det är ungefär två månader sedan vi träffade dem och de har hänt en del. Framförallt med barnen. Vidar har fått ny dialekt! Enl den nya så önskar han t ex sig Barrgaren ( Bärgaren) i julklapp. För er som inte är insatta: - en bärgningsbil. Riktiga tungrots-R har det blivit. Låter riktigt trevligt tycker jag. Signe har fått mycket mer hår.... I övrigt har den jättestora kastanjen framför huset fallit för motorsågen. Flera gånger i söndags, stormdagen, uttryckte Sara sitt gillande över att det stora trädet nu var borta.

Innan vi körde upp hade jag gjort pepparkaksdeg att ta med för nu skulle det bli pepparkaksbak. Det hela påminner ganska mycket om baket i fjol men skillnaden är förstås att barnen har blivit större och riktigt duktiga.

Favoritformen i år var, som i fjol, traktordäck tätt följt av lille Skutt och Bamse. Det runda traktordäcket har ju en liten rundel i mitten som ju inte ska vara med på plåten. Precis lagom små smakbitar.

I denna lilla flickans mage smög ner en och annan extrabit.

På lördagen var det "Julkul" i sockenstugan och en lite adventssamling i kyrkan för barnen. Då gjordes krubban i ordning och alla figurer placerades kring stallet. I sockenstugan blev det så "fika", dans kring granen och besök av tomten. Jo, visst är de tidigt ute men så har det traditionsenligt varit.

Signe var allt lite skeptisk men tog gärna emot godispåsen.

När barnen somnat var det dags att förbereda adventskalendern. 24 paket skulle slås in. Varannan dag ett till Vidar och varannan till Signe.

1:a advent sjöng Sara och Katinka under gudstjänsten och riktigt mycket folk kom till den lilla kyrkan som annars inte används så ofta. Lite nya favoriter har man ju skaffat sig under åren och när de två "flickorna" inledde med Koppången var det svårt att hålla tårarna i styr -men så kom det ett litet "mjau" från de små barnen på min bänk och det spred sig leenden hos många av besökarna.

Signe och jag blev lite trötta efter lunch så vi lade oss på soffan med en bok. Just nu är Fia-böcerna favoriter och jag vet inte hur många gånger jag läste de tre böckerna. Signe ville inte sova men var riktigt trött så jag började nynna Vyss lull... en vaggsång som jag sjungit för Sara många gånger. även nu hade den avsedd verkan.

Första ljuset i advent är tänt och det bjöds bl a på lussekatter med många russin i. Det hade Signe sett till.
Det var tur att det fanns lite stearinljus i huset för vid halvsextiden gick strömmen och det blev becksvart. Turligt nog var maten just färdig så det blev kvällsmat med hög mysfaktor. Drygt två timmar senare kom strömmen tillbaka.

När vi vaknade på måndagsmorgonen var det ett tunt pudertäcke med snö och strålande sol. Vi fick en fin resa hem med mycket sol. Eftersom den står så lågt nu var det lite jobbit men på solen vill man ju inte klaga. Innan vi körde till Skörby fick Lars opererat sitt andra öga så nu kunde han dela körningen med mig. Härligt!

Gammal vänskap

Vi har haft besök av ölänningar! Alice och hennes man Job besökte oss i fredags och lördags. A och jag var kamrater under vår tid på semenariet i Växjö. Det känns som om vi känt varandra i hela livet men vi har gjort paus på ganska många år. Därför kändes det lite extra spännande inför besöket. Men gammal vänskap rostar inte så vi hade ett mycket trevligt dygn - nu tillsammans med våra män. Det här med "gamla" vänner är ju lite speciellt. Man kan referera till sådant som hänt för länge sedan och till våra respektive föräldrar som inte längre finns. Vilken trygghet det finns i det.

Vad gör man då en fredag när det regnar? Mjellby konstmuseum är ju ett säkert kort och just nu pågår en utställning med Tyra Lundgrens verk. Tyra var en mycket mångsidig kvinna som förutom måleri, ägnade sig åt glaskonst, keramik, textil.... Jag kan varmt rekommendera ett besök för att se utställningen.

Det har varit julmarknad i helgen på Vapnö men den skippade vi och gjorde istället ett besök hos Fritz. "Gode värld" så många julstjärnor och julrosor som väntade på köpare. Ja, det var verkligen en fröjd för ögat att komma dit och se allt annat vackert också och säkert betydligt lugnare än på Vapnö.

 Idag hörde jag på radio att man på plantskolan i Tönnersjö hade 100 000 julstjärnor. Vart ska alla de ta vägen måntro?

I vår trädgård har öppnats en ny fågelrestaurang. En fröautomat med korta sittpinnar har mannen skickat efter. De korta sittpinnarna för att inte de där stora ska ta överhand.

Konstigt nog är småfåglarna piggast tidigt på morgonen. Under dagen är det betydligt lugnare. Vet de också att frukost är det viktigaste målet? 

I onsdags kväll fick jag telefonsamtal av mina barnbarn i Skörby. "Mormor du kan väl skicka kort till Signe och mig", sa Vidar. Ett julkort. Hm! Så långt hade jag inte kommit i planeringen så, Margareta ett julkort som jag fått av dig fick återanvändas. - Tänk att det är första advent redan på söndag!

Dagens pensionär

Pensionärstidningen kom i veckan. Kan inte säga att jag läser den så noga men bladar den. Visst blir man glad när man ser en sådan pojke på framsidan. Tänk att "Skicksen" nästan blivit 65 år. Någon riktig pensionär lär han inte bli på ännu ett tag det lovar han, så än får vi glädjas åt honom på Svensktoppen - hade jag inte en aning om - och som showartist. Visst är han bra!

Pga min dåliga häl så har jag tagit mig fram cyklandes i veckan. Kände då igen det bekanta sisande ljudet av sidensvansar. Härliga fåglar som hälsar på så här års. I stora flockar kommer de. Kanske lite vinterkänsla. Om inte annat så blev det vinterkänsla idag när flickorna premiäråkte längdskidor i Bruksvallarna. Med deras entusiasm önskar man dem verkligen lite snö. Där uppe.

....Och så önskar jag mig en sån. Leksakskatalogerna dimper nu ner i brevlådan och förströdde barnen Duval riktigt länge. Som vuxen förundras man över hur mycket "skräp" det finns i dessa kataloger men tankarna går också tillbaka några år då Sara satt, främst tillsammans med sin morfar, och talade om vad hon tyckte kunde passa som julklapp.

Höstsol

Idag skiner solen! Efter en lång rad med gråmulna dagar, sen i lördags, skiner åter solen och jag blir så glad. Som jag väl tidigare skrivit påverkar vädret mig oerhört. Visst är det lätt att skutta upp ur sängen är man ser att det är så ljust och fint. Tyvärr ska jag arbeta i em. Har man lovat så har man. Det skulle nog inte bli så populärt om jag sa att jag kommer om det inte är för fint väder!!

Häromdagen när jag satt här vid datorn och blickade ut över granntomterna fick jag se en RÄV springade i kanten av grannens tomt. Rådjur har vi ju här då och då och en och annan hare, men räv. Den måtte ha kommit helt fel. Jo det var en räv. Katterna i områder är grå och mycket mindre.

Nu när jag är hemma lite mer blir det ochså lite fler tillfällen till matlagning. Riktig husmanskost kan jag längta efter ibland. Rotmos t ex och till det vill jag ha rimmat oxkött. Jag har letat efter det i vår affär men inte funnit något. Men så häromdagen fann jag min bit. Då passade jag också på att köpa en bit kalopskött, ja det blev till fyra gånger. Är det konstigt att man har fullt i frysen. Till helgen kommer Sus och barnen igen och då blir det älgstek. Säsongsbunden mat gillar jag. Sparris på våren och grytor med rotsaker på hösten.

Denna hösten verkar vara en bra bokhöst. Just nu har jag lyssnat färdigt på Håkans Nessers senaste, "Himmel över London". Jag tycker om hans sätt att skiva, formuleringar och ordval. Har ni hört talas om en grötgrå himmel? Finns nog bara i London. Dessutom är hans röst så behaglig att lyssna till. På mitt nattduksbord ligger "Siri" av Lena Einhorn. Den har jag inte kommit så långt i men den verkar också vara en bok i mitt tycke. Tidigare läste jag Linda Olssons " Det goda inom dig". Också den mycket bra men sorglig.
Ännu tidigare läste jag en av Jussi Adler-Olsons nyligen översatta böcker. Lite deckaraktig. Det var Sara som tipsade om honom. Och jag förstår att han är populär för när jag reserverade de andra två  från biblioteket var det många före.

Fler hösttecken

 I går ville Jan-Åke ha hjälp med att få upp sin båt. Även om den är liten så behövdes det några man för att få upp den på land.  Inte minst för att vända den. I år har det tydligen inte varit något bra båtväder. Antingen har det varit för blåsigt eller regnat. Bättre lycka nästa år säger vi.

Som jag tidigare skrivit har vi nuvunna vänner i Varberg. "Wer eine Reise macht" osv har inte bara något att berätta utan hittar ibland vänner där kemin stämmer ovanligt bra. Vi träffades alltså på en resa och Ingegerd o Hans har dessutom haft den goda smaken att flytta från Örebro till Halland. Nej, det är inte vi som är den egentliga anledningen utan för att ha barn och barnbarn nära. Häromgången när vi träffades frågade de om vi spelar kort. Nu är det så att det aldrig varit så vanligt i våra hem men vi kontrade med ett av våra favoritspel nämligen Mahjong. Tänk nu är de helt fast, Ingegerd och Hans, så de har t o m köpt ett eget spel. Stort jubel utbröt i deras äppelrike, de bor i ett sådant, när Ingegerd efter en omgång lyckats få ihop 88 poäng!! Jippi!

Vi hade skördat några av våra jordärtskockor som är det sista ätbara i vår trädgård. Vi tog med några som skulle bli till lunchsoppa. Aldrig har jag ätit så god soppa gjord på skockor men så var det också både vispgrädde och sherry i den. Alice, det kan nog bli något ni råkar ut för när ni kommer.

Jag har en endaste svåger och han fyller 90 år idag. I lördags var det kalas på lokal i Lagan. Riktigt trevligt var det och naturligtvis bjöds det på härlig ostkaka till dessert. Lite skröplig till kroppen men fullt klar i knoppen. Får man leva och vara som Devy kan det nog gå an att bli så gammal.

Med från Småland hade vi också ett nyslaktat lamm. Det hänger nu i garaget för att bli mört och fint. Våra knivar ska lämnas bort och vässas, en nödvändighet. Så får vi se hur mycket av bärförrådet i frysen som måste förädlas för att ge plats åt färs, stekar, skivor...

"Det glimmar av gul och av klaraste rött"

Ja, det är så vackert ute. Vart jag än tittar ut ser jag höstfärgade löv. Kommer det sedan en liten solglimt förvandlas en del blad till guld.Vi har en japansk lönn som är alldeles röd men det står så till att vi måste gå ut och titta på den. Lite dålig planering. Härligt är det också att rosorna fortsätter att blomma trots ett par frostknäppar för fjorton dagar sedan.Värmebölja har vi också. Runt 13 grader. Måtte den böljan vara länge, länge.

I helgen har vi haft Glumslövbarnen här. Några aktiviteter hade vi inplanerade. Älgsafari utanför Markaryd tipsade en farmor om så dit körde vi. Nu var det väl lite off season kan jag tro men älgarna fanns där och vi körde runt en slingrande väg - sakta, sakta och tittade på dem. Älgjakt hade de nog aldrig hört talas om för de låg nästan på vägen och verkade inte bry sig ett dugg om oss. Möjligen tyckte de nog att vi var lite i vägen.

Lite norr om Halmstad finns en hög sanddyn och på söndagen tog vi oss dit. Astrid räknade trappstegen och fick dem till 110. Enligt uppgift är dynen 36 meter hög men någon utsikt var det inte att tala om för det var riktigt disigt.

Så blev det förstås lite inomhusaktiviteter. Jag hade vid tillfälle köpt en dvd med Trazan och Banarne. Den passade den unga generationen lika bra som deras mammor. Dock tappade äldsta generationen intresset ganska fort.

Pussel och högläsning är ju också något som alla våra barnbarn är roade av.