Väntan

 Det är regnet vi väntar på. Men för vaje gång jag klickar in mig på väderapparna minskar antalet mm. I morse ca 30 mm och nu vi lunchtid är vi nere vid 13-15mm.

Vi är förberedda så långt det går. I torsdags var Svante över och  hjälpte oss klippa häcken. Underbart med sådana grannar. Tråkigt nog händer det nästan alltid något oplanerat. I häcken fanns ett stort getingbo som ilsknade till när häcksaxen attackerade. Svante blev stucken och lite senare gick Lars in i en trädgren och blodvite uppstod.

Nu är 14 sopsäckar med löv förpassade till tippen, i två omgångar. vår bil är ju inte jättestor. 

I väntan på åska och regn har jag skördat. Jordgubbar, sockerärter och hallon. Och kanske går jag ut och plockar lite körsbär. Det är varmt så svetten lackar utan minsta ansträngning. 28 grader står termometern på.

Luktärter plockar jag åtminstone varannan dag. Men för mig ska luktärter vara pastellfärgade. Årets är mer åt rödvinsfärgade. Förstår inte det. Sådana ärter hade jag aldrig köpt, men de luktar gott.

Att sörja för vintern

 Igår kom Pelle hit med sin bil och släp. Vår lilla har ingen krok. Så bar det av till ägg och numera också vedbonden. En kubikmeter björkved får räcka till vinterns brasor. Det var riktigt varmt igår så vi bara rafsade veden från flaket in i garaget och så får den staplas en annan dag. Som idag t ex då det faktiskt kom några regnstänk och är några grader svalare.

Mördarsniglarna håller sig undan i torka och värme men vi har andra djur.

En liten söt kaninunge har vi haft som betat vår gräsmatta. Den hittade aldrig vår fina sallad. Troligen lever den inte längre för vi har en räv med ungar, två eller tre, också......

Det har varit ett fasligt pipande här de senaste dagarna. Det är nog gråsparvsföräldrarna som är glada över sina nykläckta ungar.

Precis utanför köket har de sin matplats.

I en rabatt har vi Mariaklockor borstnejlikor. Blommor som minner om min barndom. De fanns alltid i min fars trädgård. 

Trädgårdens ätbara börjar glädja oss i forma av sockerärter, jordgubbar och kanske körsbär. Många av de senare hamnar på marken för de torkar bort.

Men allra ljuvligast är rosendoften i trädgården. Det doftar som en bättre parfymeriaffär fast mycket godare.

Rhododendron och gärdsmyg

 Häromdagen blev det tid att besöka Rhododendronparken i Tjuvahålan. Också den brukar få ett, minst, årligt besök. Lite sena var vi kanske och så är det ju varmare än vanligt så blommorna var på väg att blomma över.

Mycket fågelsång har det alltid varit så här års i parken men i år var det mer än vanligt. Vi stötte på en man som promenerade med sin åldriga mor. Efter en stund möttes vi igen. Medan jag fotade stod han med mobilen i luften, inte i fotoposition. Så berättade han att det vi hörde mest var gärdsmyg. Det fick han reda på via en app. Efter lite allmänt prat erbjöd han sig att ladda ner appen till mig. Oj så roligt det blev. Förutom gärdsmygen fick vi fram rödstjärt, grönfink och så koltrast förstås och en och annan vitfågel. Den där appen testade jag i vår trädgård. Gråsparv och så senare på kvällen koltrast. 

Kaffe hade vi med oss så vi satte oss i det torra gräset med utsikt över Laholmsbukten. En och annan badare fanns men det var nog kallt för de var kvickt uppe igen.

I trädgården blommar det i värmen. rosor slår ut och på många ställen i trädgården kommer det prästkragar.

Det talas om att vi får en sommar lik den 2018. Vi får väl se.

Vindarnas ö

Så var det dags för ett ölandsbesök igen. Denna gången hade vi med oss goda vännerna Agneta och Bosse.

Norra udden med trollskogen, näktergalen och orkidéer var önskemål från vännerna. Självklart, lätt som en plätt. Men var fanns näktergalen? Möjligtvis någon liten knorr kunde vi ana. Kunde det bero på att det blåste ovanligt mycket på vindarnas ö? Idag fick jag sms från säker källa att visst är näktergalen kvar. 

Solen sken från en blå himmel så solens och vindarnas ö gjorde skäl för namnet.

Alice har underbar utsikt både utifrån trädgården och inifrån köket.

Den obligatoriska Stagneliusrundan gick vi och kom ner till "kohagen" ( utan kor än så länge ). Visst fanns där orkidéer, Adam och Eva, Göknycklar och Krutbrännare. Och så de andra fina, nästan utblommade gullvivor, mandelblom, humleblomster....

Långe Erik imponerade på oss när vi gjort en kort promenad i Trollskogen.

Västra kustvägen söderut bjöd på många tillfällen att stanna och fota som de värsta turister.

Stenbodar, raukar, blå jungfrun, Jordhamns skurkvarn....... Turen avslutades vid Kapelludden på östra sidan.  Fyren som man ser från Alices hus.

Dagen var inte slut i och med detta. Efter en liten stunds pausande blev vi upphämtade av Agneta och Bosse och körda till en hemlig restaurang. Den visade sig vara vårt absoluta favvoställe. Och inte blev vi besvikna denna gången heller.

I korthet: pilgrimsmusslor, piggvar och jordgubbssorbet på rabarberkompott. Tusen tack Agneta och Bosse för denna ljuvliga måltid och ett tack till Lovisa som ledde föräldrarna dit. 

Dagen efter blev det besök i Kastlösa kyrka med den vackra altartavlan gjord av halmstadkonstnären Waldemar Lorentzon.

Den som så mycket annat på Öland tål att beskådas flera gånger. 

Efter en vända till Kapellagården vinkade vi adjö till våra nöjda Halmstadvänner.

Ett besök på Egby udde för att se fåglar blev det för oss. Skärfläckorna hade fått sina små duniga ungar i vattnet. Vi fick också se havsörn och ängshök.

Som Fred sa eftersitt  ölandsbesöket - det är som ett annat land. Och vi är så glada att just Alice bor i det landet.