tisdag 22 september 2015

En snabbis till Skörby

Vidar har fyllt åtta år och det måste förstås firas. I helgen har det varit "släktkalas" till skillnad från kalaset med kompisar som inte längre heter barnkalas.


Det är bara en månad sedan vi var hos dem på besök men oj vad det händer mycket i en liten mun. Tänderna på Vidar hade vuxit riktigt fort.

Överst på Vidars önskelista stod Mecano. Klart mormor skulle köpa det. Det påminde mycket om det mekano som, främst, pojkar lekte med när jag var liten. Nu kunde Vidar bygga en helikopter med motor .......


 Lite klurigare än legoritningar var det.

Traditionsenligt hade vi med oss krabbor från Halmstad. De kalasade vi på under fredagskvällen.
Signe är en stor älskare av skaldjur!


På lördagar dansar Signe och det hann hon med innan gästerna kom. En liten trudelutt på pianot hann hon också med. Hon har mycket musik i sig den tösen.



Vidar hade bestämt kvällens meny. Hamburgare! Hemlagat från början till slut och jättegott.


Oskar gjorde pannbiffarna.

På lördagmorgonen när vi tittade ut stod regnet som spön i backen. men det dröjde inte lång tid innan solen sprack fram.



Och när vi körde hem på söndagen var det strålande fint väder så när vi rastade vi Brahe hus och åt goda rester av Oskars hamburgare.



 
Hemma i Halmstad väntade långväga besök redan på måndagen så vår resa blev lite kortare än vanligt. Det är Susannes svärföräldrar från Kanada som är i Sverige och vi ville förstås träffa dem.

lördag 12 september 2015

Ölandsbesök och skogens resp kustens guld.

Att vi är ofta på Öland är väl allom bekant men nu har vi haft ölänningarna här på besök. Givetvis pratar vi innan om hur vi ska kunna utnyttja besöket på bästa sätt. Två önskemål hade Alice.

1. Tillaga och äta musslor vilket i och för sig är en gammal önskning
2. Åka till Falkenberg och köpa kläder, främst byxor.

Lätt som en plätt att efterkomma. Musslorna blev jättegoda och föll Blomkvistarna på läppen.

I Falkenberg var det så vackert med mängder av blomsterarrangemang. Det fick mig att tänka på de små byarna i Alsace som tävlar om vem som har finast blomstersmyckning..

Nu var det kläder vi var ute efter. Medan Alice och jag gick till den lilla damekiperingsaffären som jag besökt sen tidigare och lovordat, gick Job och Lars till Bröderna Johansson, den stora butiken, där Lars brukar hitta sina kläder. Jodå, alla kom vi hem med var sin påse.

Vi bjöd våra vänner på en havtornsdessert. Alice hade för sig att havtorn är överreklamerat och inte smakar något. Det ville vi förstås ändra på. Och vi lyckades. Våra egna havtornsbuskar är nyligen omplanterade och gav endast tre bär så, i går förmiddag gav vi oss iväg med kaffekorg, i det fina vädret, på jakt efter vilda havtorn.




Lagom höjd att plocka på, tyckte maken. Visst kan man väl kalla dessa bär för kustens guld.


Skogens guld hämtar vi däremot gärna på ICA eller på torget!!


måndag 7 september 2015

I äppelriket

I helgen var vi i Varberg. Vi kom dit i härligt soligt väder men på lördagen var det inget vidare, även om vi inte fick de regnmängder som man fått på annat håll i vårt avlånga land.

Jag har säkert berättat tidigare att Ingegerd och Hans bor i ett Äppelrike. Så här års är det så påtagligt. I deras område, som är under uppbyggnad, har man sparat en del gamla äppelträd men också planteras massor av nya.


Ett av de gamla äppelträden


och ett nytt som är planterat på Ingegerds och Hans tomt.

Det kändes naturligt att vi fick äppelkaka till em-kaffet.

Efter en promenad i området och några omgångar mahjongspel dukades andra läckerheter fram.


Dessa fantastiskt goda läckerheterna. Det fina med havskräftor är att de inte enligt A Engström kräver öl och snaps utan vi fick gott vitt vin till. Säga vad man vill men det är något visst med skaldjur - och snart är det dags för krabba. Hösten har sina finesser.

Ja på lördagen kändes det som höst. Vi tog en tur på stan och hamnade i Bockstensloppet, eller liknade. Ett cykellopp på fem mil där man passerade Fästningen, och oss. Det var de "skitigaste" cyklister man någonsin sett. Bra gjort Andreas, och mamma Camilla som enl utsago körde tre mil. ( Bitte o Pelles barnbarn  resp svärdotter )

Eftersom vi inte visste om att vi skulle stanna och heja på dem gick vi till det nyrenoverade museet. Så fantastiskt fint! Åk dit om ni inte varit där. Något för barnbarnen är det absolut.