Man får ta vad det blir.

 Det blev inga plommon i år och vindruvsskörden är inte heller mycket att yvas över. Det kan bero på att vi fick både plommon och vindruvor i mängd förra året. Inte heller blir det mycket havtorn men också där fick vi mycket i fjol.

Massor av tomater blir det i år så idag har jag gjort tomatmarmelad. Och så kan man ju dela med sig till vänner och grannar.

Äpplen har vi mängder av men som jag tidigare berättat är de ganska angripna. Av dem som är någorlunda gör jag god äppeldricka. 

Hallon och björnbär verkar ge bra.

I år har vi fått en märklig rabatt. 

Det som skulle bli en prunkande luktärtsrabatt har istället blivit en rabatt full av självsådda tomater och minsann en jordärtskocka också. Dessa fröer har säkert kommit via komposten och följt med vid utgödsling. Några tomatfrukter har det blivit men frågan är om de kommer att hinna mogna.

I morse blev det en tidig morgon. Så där tjugo i sju började det väsnas från vår trädgård. Jo, det var snickare som satte upp ställningar för att byta vindskivor på kupan. Snabbt och elegant gick det och redan när vi skulle dricka vårt elvakaffe var de klara.

Skaldjurstider

Visst är det så att varje ålder har sin charm och så också varje årstider. Tänk om vi hade haft så här varmt alltid, för att inte tala om regn och rusk alltid. Nej, jag gillar den här tiden på året. Det är som om ett lugn lagt sig över tillvaron. På måndag börjar väl de flesta skolorna och många har börjat arbeta, fortsatt hemifrån eller på fysisk arbetsplats.

Jag pratade med barnbarnen i morse och förstod att de känner sig nöjda med att börja skolan igen. Inte minst trevligt brukar det ju vara att träffa kompisarna igen.

Vi andra kan fortsätta med vår drönartillvaro. talar för mig själv. Det blir inte många knop gjorda. Bara det absolut nödvändigaste. Och vad gör vi i stället? Riktigt hela dagen kan man ju inte sitta i skuggan under ett träd? I fredags blev det bokcirkel med avstånd i trädgården. Vi har inte träffats sedan i januari så det blev en del att samtala om. Inte bara böcker. Årets första äppelkaka blev det till kaffet.

I går var vi på skaldjurskväll i Frösakull. En absolut höjdare i dessa sensommartider. 

Massor av härliga räkor och havskräftor, med tillbehör. 

En del, Bosse, hade ordning på skalen. På min tallrik såg det bara skräpigt ut.

Detta blir en av de kvällar jag tar fram i minnet när storm och höstregn piskar på rutan.

Och solen gick ner bakom tallarna men vi kunde sitta kvar länge och njuta i den ljumma sommarkvällen.

Redan tidigare i veckan hade vi provsmakat havskräftor. I Lejet, Träslövsläge på svenska, finns Kräftvagnen som säljer havskräftor. Vi ringde och förbeställde ett kilo. Varning hade utfärdas för köbildning och visst fick vi vänta en liten stund men vädret var fint och omgivningarna trevliga.

Kaffekorgen var förstås med.

Tillsammans med en klassisk västerbottenpaj smorde vi kråset.

Som vanligt igen

Nej, så särskilt vanligt är det väl inte. Det där landet Lagom som Sverige väl kallas verkar inte existera. Supervarm juni, åtminstone delar av den, iskall juli och denna varma början på augusti. Ombyte förnöjer eller? Kanske håller inte de med som hade sin semester i juli.

Att vi haft en fantastisk badhelg håller väl alla med om. Trångt på stränderna lär det ha varit. Vi tog en tur till ett någorlunda lugnt ställe för att få lite havsluft och omväxling från vilstolen under plommonträdets skugga. Kaffekorg med bakverk från Signes café, korsord.....

Kan tänka mig att det inte är så tätt med folk på stränderna idag. Visst kan man ana att det är sensommar. Vi såg grannen som idag gav sig iväg till jobb och yngsta barnet till fritids. På stranden har vresrosorna blivit till nypon, björnbären börjat mogna och ljungen får sin fina rosalila färg.

Här hemma har Lars börjat klippa lite på körsbärsträdet. Jag har fått en ny morgonsyssla.

Varje morgon innan Robban kan släppas ut måste nedfallen frukt plockas upp. I år blir det massor av äpplen. Kanske är det därför trädet inte orkar hålla kvar alla.

Vår bästa tid är nu

Som vi har längtat!! Inte sen i börja av januari har vi träffat dem.

Så kom de i söndags. Sara och barnen. Pappa Oskar har slut på sin semester och jobbar sen en vecka tillbaka.

Betydligt längre är barnen och Vidar har fått en mörkare röst.

De kan bo i Inga-Lenas och Johans hus eftersom de är i sommarhuset på Öland. Perfekt. Mat på kvällen äter vi förstås tillsammans här.

Igår gjorde vi en utflykt till Kullalandet. start i mysiga Mölle där det blev lunch.

Så körde vi vidare upp mot Kullens fyr.

Härlig utsikt upp ifrån tornet. 

Det var så klart så vi kunde se förbi Bjärehalvön ända hem. Nåja, ana Hallanskusten.

Sara hade ett starkt önskemål att barnen skulle få uppleva Flickorna på Skäret. Signe bedriver ju numera caféverksamhet och kunde behöva ett studiebesök. Vi var många där men man sitter ju utomhus och när vi beställde var det covid anpassat. 

Nåja vi var fem personer att dela på detta.

Alla hade vi väl inte riktigt lika mycket på faten.

Mycket nöjda med dagen körde vi norrut. Kvällsmaten skulle ju förberedas!!