Julafton och Urd

Julen är slut och Urd har bedarrat.

Kan tänka mig att julafton ser likadan ut år efter år i många familjer, så också hos oss. Lagom till barngudstjänsten kommer vi till Glumslöv.

Soligt men lite blåsigt var det när vi kom fram till den typiskt skånska kyrkan.

Väl hemkomna tar det ju lite tid att göra i ordning maten. En del är då jättehungriga. Men så småningom är jansson värmd, kålen likaså, köttbullar och prinskorvar finns med och så skinkan förstås och de goda sillarna................

Bordet är dukat med bl a sånghäften. Hur skulle man annars kunna ta sig en snaps??

 

När sen alla är lite övermätta och diskmaskinen är packad är det dags för Kalle. Denna tid utnyttjas på olika sätt. I början är alla med och skrattar åt tokerierna.

Då har man också börjar nafsa på stora godisfatet.

Men det dröjer inte länge förrän det är riktigt tyst i tv-soffan. Inte beror det på att det är särskilt spännande nej

det är precis lagom tid för en liten middagsslummer.

Snart är det emellertid liv i luckan igen. Någon ska köpa tidning och någon annan har något att sköta utomhus.

Det välbekanta bultandet på dörren förkunnar att man nu har kommit till väsentligheterna. Gammeltomten har nu blivit gammal och trött så en lillnisse är med för att gå i lära.

När barnen öppnar sina julklappar hörs -o, så fin eller precis en sån som jag önskade mig. Det är riktigt roligt att vara givare.

Efter ris a la maltan och kaffe är det dags för Lars och mig att styra kosan norrut. Förutseende har vi varit och tagit med en cd med julsånger.

Redan på julafton började man tala om vad som komma skulle, nämligen Urd. Men först på annandagen skulle kulmen nås. Jo, det blåste så det knakade i huset. Lars hade slagit ett snöre runt växthuset, vis av tidigare skador.

När vi vaknade i morse och tittade ut såg allt ut som vanligt, nästan. Fönstren såg ut som råglas precis som de brukar göra när det har blåst ordentligt.

Vi tog en promenad på "leden". Vi kunde konstatera att vattnet hade stigit en hel del. På sina ställen var det lite svårt att ta sig fram för tång och vass hade lagt sig över vägen. Nissans vatten lär ha stigit 178 cm.

Att ta sig tid

Vi har hunnit vänja oss vid livet som pensionärer. Så skönt att allt får ta sin tid, i lite långsamt tempo. Idag fick vi sätta klockan så vi säkert skulle komma upp i tid för att hämta skinkan mm i Mostorp. Där brukar man få vänta sådär en timma på sin tur. Idag tog det knapp en halv timma. Men vi hade ju hela dagen på oss invänder någon. Nej inte idag, för idag var det dags för sista träffen i bokcirkeln, här hos mig och innan dess skulle jag baka en brun pepparkaka......

De fina julrosorna som annars trivs bäst i uterummet fick komma in och visa upp sig. Visst är det ändå härligt att man kan ta sig tid att i lugna och ro sitta ner ett par timmar och prata om böcker och annat också. G ska tidigt i morgon åka till Norge för att fira jul men tar sig ändå tid. Jo, vi har trevligt på våra träffar. Till idag hade vi läst Selma Lagerlöfs Kejsaren av Portugallien. Jag lyssnade också på den, inläst på värmländska, så härligt. Nu ska vi läsa Ensam i Berlin av Hans Fallada till nästa träff.

Igår hade vi besök av Agneta och Bosse. Det var mörkt ute när A kom cyklade från arbetet men vi hade tänt många ljus så det blev ett varmt sken som mötte dem.
Att ta sig tid så här någon av de allra sista dagarna före jul för att dricka kaffe och smaka på julkakorna är riktigt stämningsfullt. Vi träffas inte så ofta numera så vi har en del att gå igenom gällande bl a barn och barnbarn.

Fler dofter

December har kommit en god bit mot julhelgen.... Idag vaknade vi till en alldeles klar himmel. Ett par grader kallt och solen hade ännu inte stigit upp över grannens tak. Vi har haft en alldeles underbar dag. Mörka december och så sol en hel dag. Så är det ju inte alltid. Igår hamnade  vi i en regnskur på vår promenad.

Lite julstök varje dag så att vi inte blir jultrötta!! Idag var det dags för brunkålen. Jag har aldrig i mitt 68-åriga liv gjort egen brunkål. Jag äter inte så mycket av den men Lars älskar brunkål. Jag har tidigare köpt färdiglagad kål som varit god men i fjol kastade vi den. Den smakade inte bra hur vi än försökte "hotta" upp den. Häromåret när jag köpte den där färdiglagade träffade jag på min gamla skolkamrat A som inte kunde förstå varför jag inte gjorde den själv - så nu.

Två sådana stekgrytor med vitkål brynte jag och sen in i ugnen på långpanna. Den blev faktiskt riktigt bra.

Lars tog på sig att putsa det som behöver blankas upp lite. Så öppnades dörren till köket och Lars talade om att det hänt en olycka. Det var flaskan med möbelpolityr som åkt i golvet när den lilla flaskan med kopparputs skulle ut ur städskåpet. Lite av vätska hade åkt ut. Jo, det kändes på doften. Så -  det luktade kål och möbelpolityr. Absolut ingen god kombination. Hoppas att jag kunnat vädra ut den till torsdag, Bitte!

Trädgårdsentusiaster brukar framhålla att vintern är till för att planera trädgården. Jag tycker nog att man behöver komma på andra sidan av jul för att tänka så. Men, häromdagen när vi köpt dörrkrans inför julen och jag med den i handen skulle vittja brevlådan så dök bladet från Tomatodlarnas förening upp!!!! Ja, det ska alltså bli tomater 2017 också.

Dofterna

Tack och lov för att man har näsan i behåll! Då menar jag egentligen förmågan att lukta. Mitt luktsinne är ganska välutvecklat tycker jag. På ont och på gott.
Idag har det luktat gott. På förmiddagen bakade vi pepparkakor. Jo, vi gör det. Igår gjorde Lars degen och idag passade han plåtarna så att jag kunde helt ägna mig åt utbakandet.

I stort sett en plåt av varje figur blev det; grisar, rävar! tuppar, gummor, hästar, granar, bockar och så förstås stjärnor och hjärtan. En del formar kommer från Lars hem och en del från mitt. Räven i gänget kan kännas lite udda kan jag tycka. Så tyckte nog Lars mor också eller så tyckte hon att den var lite meckig att hålla ihop, enligt Lars, så det blev oftast inga rävar. Just därför måste jag ju göra några.
Redan efter första plåten spred sig en ljuvlig doft. Jo då, de blev goda. Gamla receptet blev det i år.

Lars var och klippte sig i eftermiddags och när han kom hem hördes ett förvånat. Men nu luktar det ju saffran. Mycket riktigt. Jag hade bakat saffransskorpor.

Till helgen tog vi förstås fram de elektriska ljusstakarna och stjärnorna. En elljusstake är riktigt gammal och det kan man minsann se på originalförpackningen. Den minns jag från min barndom. Hur gammal den är vet jag minsann inte men den får alltid vara med.

Lite pö om pö smyger jag fram ett och annat som hör julen till. Lite minnen finns det kring nästan varje sak. Visst har du också en sån här duk Alice. Vi som under några år tyckte om att brodera. Ja, det gillar jag fortfarande men det är svårt att få avsättning för den typen av hantverk. Förspilld kvinnokraft, säger många men man har visst kommit fram till att i vår stressade värld är det nyttigt med denna kontemplativa sysselsättning.

Närmast på agendan står inköp av gran. Jo, den får först bo i uterummet innan den på lillejulafton får komma in.  Och så ska det stoppas korv. Två nya sorter i år.

Veckan innan första advent

Söndagens skräll var väl denna:

En god vän och mycket och då menar jag mycket fotbollsintresserad och HBK fan uttryckte det så här några dagar tidigare. "Ingen trodde på Brexit, ingen trodde på Trump ingen tror på HBK men det blev Brexit, Trump och HBK. För hur länge återstår väl att se, säger Lars som har en fot kvar i Helsingborg.....

Efter sju veckors hosta börjar jag känna mig "på banan" igen. Lite hes är jag och hostan ger sig till känna då och då. För första gången på 9!! veckor har jag varit på gympa idag. Jo, kompisarna kände igen mig och min plats var inte upptagen.

I helgen var vi i skogen och förberedde oss för adventspynt.

Lite mossa....

....och lite lingonris.

Så hade vi sådan tur att hitta en fälld tall med grenar som låg huller om buller. I balkonglådorna har vi de senaste åren haft lite grönt med en ljusslinga i.

Någon kanske tycker att vi tar ut julen i förskott och javisst. Vi har redan druckit glögg. smakat pepparkakor och just nu står tre vörtbrödslimpor på jäsning. Visst får man väl göra lite som man vill.... Både Lars och jag är så glada i den här tiden före jul.

Så är det det där med julklappar. Barnbarnen i Skörby har fått leksakskataloger skickade till sig i vanlig ordning. Astrid, vårt äldsta barnbarn mailade över sin lista häromdagen. Den var kort: en hund, pengar och kläder. Men jag vet att hon gärna vill ha en trasmatta så igår "knöt jag fram" och körde igång.

I morgon är det dags för bokcirkel igen. Jag har läst en bok som handlar om tre 70-åringar. Handlingen utspelar sig i Mölle och Höganäs med flera platser där omkring. Min hemtrakter alltså. Då kan man känna sig hemma - men så som 70-åringarna framställs känner jag mig absolut inte. Det är en spännande bok som driver framåt. Lite svår att lägg från sig. Riktigt trevlig läsning.

Hösten ut och vintern in

Månen har väl aldrig varit så  fotograferad som just nu. Ja, just nu på måndagförmiddagen ska den väl vara närmast jorden men vi har mulet nu. Min måne är i från lördagkvällen. Då lyste den upp i köket när andra ljusstöpargänget gick sina rundor.

Det har blivit många ljus under våra stöpningar; 8 kronor, 20 trearmade och väldigt många raka ljus.

Här är resultatet efter torsdagsstöpet. Flitiga damer, doppar på, ca 28 dopp blir det.

Om någon tror att det är "fruntimmersgöra" så är det fel. Våra män är precis lika doppbenägna.

Lars håller temperaturen och smälter stearin på spisen.

Tidigare i veckan var vi tillsammans med Larsens på julmarknad i Huseby. Vi tycker att det är en mysig marknad med "klass" på det mesta. Mycket mat fanns där men naturligtvis tomtar i alla modeller.

Ett par hade saker som stack ut en aning, ännu finare. Damen berättade att de kom från, ja, någonstans mellan Luleå och Kalix. De hade valt att åka till Huseby för de tyckte också att det var en julmarknad med klass. Och det är klart - åker man så långt får det vara något man ställer upp på.

Nej, det blev ingen affär här. Vi har redan alldeles för mycket i skåpen. Vi köpte tre paket knäckebröd och en god ost!!

Uterummet börjar bli lite vinterfint och Lars gör det sista i trädgården; vänder lilla komposten, klipper ner hösthallonen och fyller på i fågelrestaurangerna för de har öppnat för säsongen. Talgoxe, blåmes, nötväcka och bofink hör till de första gästerna. Häromdagen såg jag en stor flock sidensvansar i grannens träd så nog är det vinter även om den är mycket grön fortfarande i Halland.

Ruggigt kallt

En alldeles strålande dag  i början av november, men bara en. Vi tittar på väderleksrapporter allt som oftast och nu skulle det äntligen bli en dag att klippa sista äppelträdet. Ingen jas-klippning precis men jag läste någon stans att även jason gäller.

Det var en dag med minusgrader på natten så det blev mössa och vinterkänger på när jag tog min lilla promenad till ICA. Hostan medger fortfarande inga längre utsvävningar.

I uterummet ska det städas inför vintern men det är svårt att klippa ner blommorna som ännu är fina.

Sista passionsblomman för året.

Blyblomman är lite nerklippt och förpassad till garaget.

Pelargonerna som fortfarande blommar får ta en mellanlandning i grovköket. Många av de rosa blommar fortfarande och får glädja oss i köket i väntan på julstjärnor eller något annat julaktigt.

Några vindruvsklasar hänger fortfarande kvar och de är sååå söta.

Robban har fått lämna sitt utomhusbo och har flyttat in i garaget.

Ätbart i trädgården just nu är grönkålen som vi smakade på igår. Tack för de plantorna Alice!

För oss innebär november ljusstöpning och nu i helgen har vi förberett oss. Som vanligt ska det bli kronor, trearmade och så vanliga fina raka förstås.

En god brasa krävs när vi sitter på andra våningen och hör vinden vina och regnet piska på rutan. Kanske är det just det som är novemberväder.

Höst

Nu är den här både meteorologiskt och enligt datum. I natt får vi tillbaka timman som vi förlorade till förmån för sommaren.

Vi har haft vackra soliga dagar denna veckan. Men - det har blåst, både igår och natt. De vackra löven finns inte kvar. Vårt körsbärsträd är helt kalt. en natt med en riktig frostknäpp har vi också haft. Det har varit lite tyst från Dalabergsvägen den senaste tiden och det beror helt enkelt på att jag inte haft så mycket att skriva om.
Några dagar innan resan till Mallorca fick jag en halsinfektion med riktigt rälig hosta. Bättre blev det naturligtvis inte av att upptäcka Palma hela dagarna. När jag hade hostat i två veckor då nattsömnen fick stryka ordentligt på foten, gick jag ner, nej jag tog bilen för jag orkade inte gå..... till min doktor och fick antibiotika och en ryslig hostmedicin. Sista tabletten av min penicillin eller vad det nu var tog jag i torsdags och minsann idag tycker jag att det känns bättre. Jag hostar inte så mycket i alla fall. Hostmedicinen tog jag en tesked till natten och sov som en stock. Ni som är lite insatta i sånt här vet säkert vilken hisklig soppa det är. Nog om detta.

Inget ont som inte har något gott med sig. Läsa, sticka och se på TV är utmärkt sysselsättning i sådana här lägen. Därför kommer nu lite boktips. Några nylästa böcker några som jag läst tidigare.

En av mina favoriter sen i somras är denna boken. "En berättelse om hur bräckligt livet kan vara, fylld av ömhet, hopp och kärv humor." Berättelsen utspelar sig i Frankrike. En av huvudpersonerna är Julie, ensamstående mamma som sitter i kassan på en stormarknad. En dag blir hon bjuden på lunch av en vänlig man. Trots åldersskillnad finner de genast varandra och hon tackar ja till att tillsammans med sin son följa med mannen till hans sommarhus i Bretagne. Nej det är ingen vanlig kärlekshistora och jag måste varna för den är också mycket sorglig. Läs den!

Denna boken har nog ett par år på nacken men är också sååå bra. Den utspelas på en ö utanför Australien. Fyrvaktaren och hans fru bor på en enslig ö. De är barnlösa vilket de sörjer. En dag spolas en båt upp på stranden med en död man och ett litet levande barn. Trots att de förstår att de är olagligt behåller de barnet. När de så småningom återvänder till fastlandet förstår de det omöjliga i att behålla barnet.

Elisabeth Nemerts tidigare historiska romaner har jag läst och tyckt om. Nu handlar det om "andra världskrigets skugga". Den handlar om rasbiologiska institutet och den svenska regeringen som stängt landets gränser för judar. På baksidan står bl a: I Tyskland sprider nazismen sitt gift över världen. Men vid sidan av ondskan går som alltid kärleken. I sökandet efter tre försvunna finska krigsbarn träffas Magdalena och Carl-Magnus. Det blir ett livsavgörande möte. Deras mod och medmänsklighet kommer att göra skillnad för många.
Lätt att översätta till vår egen tid, eller hur.

Denna boken har vi senast läst i bokcirkeln. Vi upptäckte att det fanns mycket att prata om.
Boken utspelar sig i Holland under 1600-talet. I bröllopspresent får en ung brud ett dockskåp som är en exakt kopia av deras eget hem. Så småningom fylls dockskåpet av miniatyrmänniskor. Nella, huvudpersonen är förbryllad över miniatyrmakaren som tycks hålla hushållets öde i sina händer.
En helt annorlunda men spännande bok.

Varför alla böcker ligger?? Har absolut inte en aning. Ni får väl vrida lite på huvudet.

Så önskar jag er ett gott Höstlov eller som det har döps om till Läslov.

Palma de Mallorca

För ganska många år sedan hade väl Mallorca lite dålig klang. Oförtjänt eller inte vet jag ej men på senare år har jag hört så många som besökt ön och talar så väl om Mallis. När så Lisbeth frågade om vi inte hade lust att följa med på en resa dit var det lätt att svar "javisst".

Med ett boende vid tåg och busstationen i utkanten av gamla stan, bodde vi fantastiskt bra. Att börja med en hop o hop off tur gav oss dessutom en liten blick över stan.

Katedralen nere vid strandpromenaden är verkligen mäktig.

Ingen tvekan om var man är.

Vår första dag var en söndag och det var inte bara turister ute på gatorna. Vi hörde musik och sång och drogs dit. Där bjöd sångerskan in publiken, Palmaborna, till dans. Kanske var det någon folkdans. Det var så roligt att se äldre och yngre, kvinnor och män lägga ifrån sig pick och pack och delta i dansen, en del med kastanjetter.

 På flera ställen märktes att Miró var en stor konstnär på ön. Den här skulpturen hittade vi i centrum.

Även Gaudi har varit i katedralen och gjort förbättringar interiört. Bl a har han  gjort baldakinen i koret som tydligen är omstridd.

Mycket glitter och prål och även sånt som vi klassade som julgransbelysning!!

Inte bara själen behöver sitt. En god förmiddagscava på en uteservering smakade utmärkt.

En dag åkte vi på utflykt till Sóller, Port de Sóller och Valldemossa. Resandet tog en stor del av  dagen och var också en upplevelse. Först i långsamt tempo med ett gammalt tåg, turistgrej men trevligt. Sen blev det också gammal spårvagn och slutligen lokalbuss över bergen med många  s k hårnålskurvor. Vägen var dessutom så smal att bilar på vissa ställen fick backa vid möte.

Fotostopp.

I Port de Sóller åt vi lunch och tittade på badande turister.

I Valldemossa blev vi kaffesugna och frågade efter något litet att äta till men det var sent på dagen och allt var slut. - Men så sken kyparen upp och talade om att det fanns chokladmuffins. På vår fråga om de var stora svarade han att de var små.

Som synes var inte muffinsen så små.... men både Kent och Lars har alltid en liten extramage när deras fruar "inte orkar".

Vi hade härliga dagar på Mallis och vädret var riktigt bra. Nog skulle man kunna åka dit igen.