Julafton

Julafton inleddes för vår del med "barnjulbön" i Glumslövs kyrka. Då gjordes krubban iordning och vi lyssnade till deras trevliga präst och sjöng julsånger tillsammans med alla i den fullsatta kyrkan. När vi kom ut från kyrkan sken solen. Ingen riktig julstämning kanske men bra mycket bättre än regnet som vi vaknat till.

Så blev det förstås julmat: kål, skinka, dopp, sill, köttbullar, prinskorv och mycket mer. Drycker fanns också givetvis och ett sångeblad med 11 snapsvisor. Turligt nog skulle jag köra hem så jag skålade i lättöl. Efterrätt blev en härlig fruktsallad á la grandpére Michel.

Dags för "Kalle Anka", till barnens glädje och en möjlighet för några av de äldre att ta en slummer. Sedan blev det lite långsamt och undrande över Tomten.

Så kom han då äntligen och barnen bedyrade att de varit snälla och gav Tomten sin kram.  Som alla vet har ju  Tomten mycket att stå i så när han gick vidare tog Astrid över julklappsutdelningen. Det tog riktigt lång tid för alla ville ju se vad som fanns i varje paket. Därefter följde några timmar då leksaker skulle monteras och provas..... Här sattes de vuxna på prov för inte var det så lätt alltid, det som var ämnat åt fyra resp sexåringen.

När kvällen började bli sen körde vi hem, förvånade över den myckna trafiken.

Annandagen körde vi till Bolmsö för att besöka släkten där. Vi fick en "gryta" till middag och Marianne berättade att hon tillsammans med karljohanssvamp från i höstas lagt i två kantareller som hon plockat på juldagen!!!

Ut med tjockisen och in med en platt

I det här fallet är det en TV jag menar. Tro det eller ej men vår gamla TV har ett djup på 48 cm och så får man in en nätt sak med ett djup på 4!!cm. Kan inte förstå hur en sån platt kan fungera - men det gör den. Lars har varit jätteduktig på att koppla och dona. Hos oss är det inte bara att plugga in kontakten i väggen eftersom vi gärna spelar in program vi vill se och tänk nu funkar det! Vi kan t o m  se ett program och samtidigt spela in ett annat och det är väl inte dåligt. Kunde man förr också, säger någon. Visst men det var för många år sedan innan vi blev digitaliserade. Jo då, säkert fler än vi som lyckats.

I söndags kväll var vi i St Nicolaikyrka på julkonsert. Så härligt att höra de gamla välkända sångerna och även nyare och att se gamla vänner och kollegor i kören. Festligt är det också att se hur de enorma takkronorna sänks ner så att vaktmästarna kan tända de levande ljusen innan föreställningen.Vi har ny musikledare i stan och det kändes lite annorlunda men väldigt bra. Så nu är det nästan jul.

Igår klippte jag ner väven. De sista? gubbatäckena går till barnbarnen och jag skrev om dem i något av de första inläggen och då vill jag påpeka att jag inte hållit på hela tiden med dem. Ganska långt sommaruppehåll har jag haft. Problemet är bara att det finns mer varp kvar och MASSOR av garn så kanske är det trots allt inte slut ännu.

Elliot ska få en kofta i julklapp och när han var här tidigare i höst och jag höll ett av styckena framför honom sa han lite försynt "tror du att det kan bli nån färg på knapparna?" Koftan är beige och i Higginsmodell. Lycklig blev jag när jag hittade knappar med Blixtenbilar på och ett likadant tygmärke att sy på. Kanske blir han ändå lite glad.

Just nu har vi bak- och godisstuga här. Årets godis är väl rocky road och där kan man ju peta ner lite vad som helst. Bra när man har en nöt- och mandelallergiker i familjen.  En klassiker i vår familj är annars fikonbollar, Ullas recept. Tankarna går ofta till henne när jag ser hennes handskrivna recept. Ett roligt minne har jag också när vi efter julavslutningen flera år firade med SOS hemma vid köksbordet.

Nu ska den pyntas och göras riktigt fin. Sen får den hedersplatsen på matbordet.

Sista inlägget före jul - tror jag så: GOD JUL till alla.

Lucior

Vi var på vårt första "möte" med pensionärsföreningen i måndags. En poitiv överraskning måste jag säga. Förutom det obligatoriska kaffet som var starkt och gott, fick vi besök av Halmstads Lucia med följe. Vi är ganska bortskämda med luciatåg av mycket hög klass men även här blev vi positivt överraskade. Flickorna som är utvalda p g a  sin skönhet eller?, sjöng så fint och i stämmor. Alltså bort med förutfattade meningar.

De senaste åren har jag varit engagerad i förskolans Luciafirande men i år satte vi klockan på ringning, kokade te och bredde goda smörgåsar som vi tog med oss upp när vi bänkade oss framför TVn. En hel timma fick vi njuta av Göteborgs domkyrkas körer.

Riktigt mysigt var det också att  bli bjuden på lucia-fm-kaffe hos en f d kollega. Det varma ljuset av tända ljus mötte mig tillsammans med säsongens vackra blommor. Då fick jag syn på den! Den fantastiskt vackra ljusstaken som jag inte sett där förut. Jo, den var nyinförskaffad.

Bilden gör inte riktigt rättvisa åt den fina staken men jag tror nog ni kan ana den fina trädformen. Ja, det blev förstås prat om "ditten och datten" och jag fick helt klart för mig att jag gjort rätt som lämnat skolans värld.

När jag skulle lämna den varma sköna miljön för att bege mig hem regnade det, blåste och bilens termometer visade på två grader. Jag skulle vidare in till stan för att uträtta några ärenden och det var inte roligt att gå runt i snålblåsten och skaka av mig mina regnblöta kläder som en våt hund när jag kom in i en affär.

Hemma väntade Lars med em-kaffe och vi kunde tända Lucian och stjärngossen som fanns i mitt hem när jag var barn.

jk







kl

Mera julstök

Det har blåst ordentligt några dagar men vi har inte råkat så illa ut som i Göteborg. Men i fredags kväll knakade de ordentligt i huset och det var svårt att somna. Det enda som märktes var på fönstren. Ena dagen har vi fönsterrutor som ser ut som råglas men så regnar det en skur och så kan man se ut igen. Det är så det är på västkusten. Det där med att alltid ha fina fönster får man förbise när man bor här.

Idag har vi varit inne i stan en runda. Det var julmarknaden på slottets borggård som lockade. Det var stämningsfullt och fullt av stånd med mat och annat lokalproducerat. Mycket att smaka på - korvar, ostar, bröd.... och så marsipan men den var inte gjord här.

Igår tittade vi en hel del på hur man firade Nobeldagen i Stockholm och lite i Oslo också.  Fick lite Afrikasug när jag såg fredspristagarnas vackra dräkter. Rörande var det att se Tomas Tranströmer ta emot sitt pris. Och vilken duktig hustru han måste ha. Så är det förstås roligt att se alla vackra och även mindre vackra klänningar på gästerna. Maten tycker jag också om att höra om och att se.
Vi åt lite extra gott i går kväll vi också och hällde gin i stekpannan och flamberade köttet.

I går bakade vi också pepparkakor. Sent på fredagkvällen kom jag på att degen ska stå och vila över natten så jag rörde ihop den ganska sent. Vi gjorde som vi brukade - Lars passade ugnen medan jag bakade. Det blev inga traktordäck, krokodiler eller Bamse,  nej våra formar är riktigt gamla. Förutom klassikerna som hjärtan, stjärnor, gummor och en bock har Lars från sitt hem en jättefin form av en räv. Han har berättat att farmor Signe inte ville göra den för benen gick så lätt av.

I många år har jag använt samma recept och degen blir sååå lättarbetad - men - när första plåten kom ut såg kakorna verkligen inte ut som vanligt! Då slog det mig att jag glömt bikarbonat. Det måste man ha annars blir kakorna färglösa och knallhårda. Kan man slänga jästen efter degen så kan man väl det med bikarbonaten också trodde jag men som vanligt blev inte kakorna.

Ljusstöp och korvstoppning

Nu kan det snart bli jul för ljusen är stöpta och korven är stoppad. De två aktiviteterna gör vi traditionsenligt varje år. Som barn minns jag att vi stöpte ljus tillsammans med en prästfamilj och då fick vi ljusstumpar som heter duga, från altarljusen. Stumparna är ju grunden till de nya ljusen men till vårt stöp måste vi köpa många förpackningar ny ljusmassa. Vi stöper ca 130 ljus och fem ljuskronor och till det går det åt ungefär 15 kg stearin.

Här har våra ljus nästan blivit färdiga. Det krävdes 24 dopp i år och ganska många timmars arbete. Vi, Mat och prat med herrar, började vid 17-tiden - med att dricka glögg och prata lite. Eftersom vi är tio personer kan inte alla vandra runt i vårt kök samtidigt så det blir mycket tid till "social samvaro". Tre åt gången gick vi runt och doppade. Så blev det paus för mat, catering eftersom köket är upptaget, och efter ytterligare en stund drack vi kaffe. När allt var klart kändes det skönt att vila fötterna och sitta ner och bara prata  en stund innan vi bröt upp vid midnatt. 

Dagen efter var det lördag och vi kunde ta det ganska lugnt med efterarbetet. Tidig kväll packade vi korgen med förkläden, fjelster, knytsnören, späck och nötfärs och begav oss till Inga- Lena och Johan för att göra 

korv. Också detta en gammal tradition sen mitten av 90-talet. Nu är vi så rutinerade så vi är helt självgående!! Efter glöggen blandas två smeter, en för viltkorv vilket ju passar bra eftersom Johan jagar och en för Granholms korv. Lars "matar" smet och jag sköter fjelstret och knytning, Inga-Lena lagar mat och Johan???går ut med hunden! Nej han gör allt annat som också måste göras förstås.

Kanske ser korvarna inte så jätteaptitliga men jag lovar. De är verkligen goda. Man steker dem eller grillar på sommaren. Viltkorven är riktig gourmetmat. Vad sägs om sådana ingredienser som, ja förutom viltfärs, sherry, svamp, creme fraiche, vispgrädde och så massor av goda kryddor.

Igår, måndag, hade vi besök av våra Hässleholmsvänner. Tänk så härligt att kunna träffas en måndag! December är ju den månaden då så mycket ska göras men man ändå vill hinna ha lite trevligt hemma, få tid att gå på julkonsert.... När man är ute i arbetslivet verkar alla ha mycket att göra på jobbet just den här tiden.  Som jag njuter av att vara hemma och få "måsla", tända ljus och ha tid för vänner. Jo livet är härligt - även om jag inte är riktig pensionär ännu.

Advent

Så har vi varit där igen! I Skörby och hälsat på familjen Bergström. Det är ungefär två månader sedan vi träffade dem och de har hänt en del. Framförallt med barnen. Vidar har fått ny dialekt! Enl den nya så önskar han t ex sig Barrgaren ( Bärgaren) i julklapp. För er som inte är insatta: - en bärgningsbil. Riktiga tungrots-R har det blivit. Låter riktigt trevligt tycker jag. Signe har fått mycket mer hår.... I övrigt har den jättestora kastanjen framför huset fallit för motorsågen. Flera gånger i söndags, stormdagen, uttryckte Sara sitt gillande över att det stora trädet nu var borta.

Innan vi körde upp hade jag gjort pepparkaksdeg att ta med för nu skulle det bli pepparkaksbak. Det hela påminner ganska mycket om baket i fjol men skillnaden är förstås att barnen har blivit större och riktigt duktiga.

Favoritformen i år var, som i fjol, traktordäck tätt följt av lille Skutt och Bamse. Det runda traktordäcket har ju en liten rundel i mitten som ju inte ska vara med på plåten. Precis lagom små smakbitar.

I denna lilla flickans mage smög ner en och annan extrabit.

På lördagen var det "Julkul" i sockenstugan och en lite adventssamling i kyrkan för barnen. Då gjordes krubban i ordning och alla figurer placerades kring stallet. I sockenstugan blev det så "fika", dans kring granen och besök av tomten. Jo, visst är de tidigt ute men så har det traditionsenligt varit.

Signe var allt lite skeptisk men tog gärna emot godispåsen.

När barnen somnat var det dags att förbereda adventskalendern. 24 paket skulle slås in. Varannan dag ett till Vidar och varannan till Signe.

1:a advent sjöng Sara och Katinka under gudstjänsten och riktigt mycket folk kom till den lilla kyrkan som annars inte används så ofta. Lite nya favoriter har man ju skaffat sig under åren och när de två "flickorna" inledde med Koppången var det svårt att hålla tårarna i styr -men så kom det ett litet "mjau" från de små barnen på min bänk och det spred sig leenden hos många av besökarna.

Signe och jag blev lite trötta efter lunch så vi lade oss på soffan med en bok. Just nu är Fia-böcerna favoriter och jag vet inte hur många gånger jag läste de tre böckerna. Signe ville inte sova men var riktigt trött så jag började nynna Vyss lull... en vaggsång som jag sjungit för Sara många gånger. även nu hade den avsedd verkan.

Första ljuset i advent är tänt och det bjöds bl a på lussekatter med många russin i. Det hade Signe sett till.
Det var tur att det fanns lite stearinljus i huset för vid halvsextiden gick strömmen och det blev becksvart. Turligt nog var maten just färdig så det blev kvällsmat med hög mysfaktor. Drygt två timmar senare kom strömmen tillbaka.

När vi vaknade på måndagsmorgonen var det ett tunt pudertäcke med snö och strålande sol. Vi fick en fin resa hem med mycket sol. Eftersom den står så lågt nu var det lite jobbit men på solen vill man ju inte klaga. Innan vi körde till Skörby fick Lars opererat sitt andra öga så nu kunde han dela körningen med mig. Härligt!

Gammal vänskap

Vi har haft besök av ölänningar! Alice och hennes man Job besökte oss i fredags och lördags. A och jag var kamrater under vår tid på semenariet i Växjö. Det känns som om vi känt varandra i hela livet men vi har gjort paus på ganska många år. Därför kändes det lite extra spännande inför besöket. Men gammal vänskap rostar inte så vi hade ett mycket trevligt dygn - nu tillsammans med våra män. Det här med "gamla" vänner är ju lite speciellt. Man kan referera till sådant som hänt för länge sedan och till våra respektive föräldrar som inte längre finns. Vilken trygghet det finns i det.

Vad gör man då en fredag när det regnar? Mjellby konstmuseum är ju ett säkert kort och just nu pågår en utställning med Tyra Lundgrens verk. Tyra var en mycket mångsidig kvinna som förutom måleri, ägnade sig åt glaskonst, keramik, textil.... Jag kan varmt rekommendera ett besök för att se utställningen.

Det har varit julmarknad i helgen på Vapnö men den skippade vi och gjorde istället ett besök hos Fritz. "Gode värld" så många julstjärnor och julrosor som väntade på köpare. Ja, det var verkligen en fröjd för ögat att komma dit och se allt annat vackert också och säkert betydligt lugnare än på Vapnö.

 Idag hörde jag på radio att man på plantskolan i Tönnersjö hade 100 000 julstjärnor. Vart ska alla de ta vägen måntro?

I vår trädgård har öppnats en ny fågelrestaurang. En fröautomat med korta sittpinnar har mannen skickat efter. De korta sittpinnarna för att inte de där stora ska ta överhand.

Konstigt nog är småfåglarna piggast tidigt på morgonen. Under dagen är det betydligt lugnare. Vet de också att frukost är det viktigaste målet? 

I onsdags kväll fick jag telefonsamtal av mina barnbarn i Skörby. "Mormor du kan väl skicka kort till Signe och mig", sa Vidar. Ett julkort. Hm! Så långt hade jag inte kommit i planeringen så, Margareta ett julkort som jag fått av dig fick återanvändas. - Tänk att det är första advent redan på söndag!

Dagens pensionär

Pensionärstidningen kom i veckan. Kan inte säga att jag läser den så noga men bladar den. Visst blir man glad när man ser en sådan pojke på framsidan. Tänk att "Skicksen" nästan blivit 65 år. Någon riktig pensionär lär han inte bli på ännu ett tag det lovar han, så än får vi glädjas åt honom på Svensktoppen - hade jag inte en aning om - och som showartist. Visst är han bra!

Pga min dåliga häl så har jag tagit mig fram cyklandes i veckan. Kände då igen det bekanta sisande ljudet av sidensvansar. Härliga fåglar som hälsar på så här års. I stora flockar kommer de. Kanske lite vinterkänsla. Om inte annat så blev det vinterkänsla idag när flickorna premiäråkte längdskidor i Bruksvallarna. Med deras entusiasm önskar man dem verkligen lite snö. Där uppe.

....Och så önskar jag mig en sån. Leksakskatalogerna dimper nu ner i brevlådan och förströdde barnen Duval riktigt länge. Som vuxen förundras man över hur mycket "skräp" det finns i dessa kataloger men tankarna går också tillbaka några år då Sara satt, främst tillsammans med sin morfar, och talade om vad hon tyckte kunde passa som julklapp.

Höstsol

Idag skiner solen! Efter en lång rad med gråmulna dagar, sen i lördags, skiner åter solen och jag blir så glad. Som jag väl tidigare skrivit påverkar vädret mig oerhört. Visst är det lätt att skutta upp ur sängen är man ser att det är så ljust och fint. Tyvärr ska jag arbeta i em. Har man lovat så har man. Det skulle nog inte bli så populärt om jag sa att jag kommer om det inte är för fint väder!!

Häromdagen när jag satt här vid datorn och blickade ut över granntomterna fick jag se en RÄV springade i kanten av grannens tomt. Rådjur har vi ju här då och då och en och annan hare, men räv. Den måtte ha kommit helt fel. Jo det var en räv. Katterna i områder är grå och mycket mindre.

Nu när jag är hemma lite mer blir det ochså lite fler tillfällen till matlagning. Riktig husmanskost kan jag längta efter ibland. Rotmos t ex och till det vill jag ha rimmat oxkött. Jag har letat efter det i vår affär men inte funnit något. Men så häromdagen fann jag min bit. Då passade jag också på att köpa en bit kalopskött, ja det blev till fyra gånger. Är det konstigt att man har fullt i frysen. Till helgen kommer Sus och barnen igen och då blir det älgstek. Säsongsbunden mat gillar jag. Sparris på våren och grytor med rotsaker på hösten.

Denna hösten verkar vara en bra bokhöst. Just nu har jag lyssnat färdigt på Håkans Nessers senaste, "Himmel över London". Jag tycker om hans sätt att skiva, formuleringar och ordval. Har ni hört talas om en grötgrå himmel? Finns nog bara i London. Dessutom är hans röst så behaglig att lyssna till. På mitt nattduksbord ligger "Siri" av Lena Einhorn. Den har jag inte kommit så långt i men den verkar också vara en bok i mitt tycke. Tidigare läste jag Linda Olssons " Det goda inom dig". Också den mycket bra men sorglig.
Ännu tidigare läste jag en av Jussi Adler-Olsons nyligen översatta böcker. Lite deckaraktig. Det var Sara som tipsade om honom. Och jag förstår att han är populär för när jag reserverade de andra två  från biblioteket var det många före.

Fler hösttecken

 I går ville Jan-Åke ha hjälp med att få upp sin båt. Även om den är liten så behövdes det några man för att få upp den på land.  Inte minst för att vända den. I år har det tydligen inte varit något bra båtväder. Antingen har det varit för blåsigt eller regnat. Bättre lycka nästa år säger vi.

Som jag tidigare skrivit har vi nuvunna vänner i Varberg. "Wer eine Reise macht" osv har inte bara något att berätta utan hittar ibland vänner där kemin stämmer ovanligt bra. Vi träffades alltså på en resa och Ingegerd o Hans har dessutom haft den goda smaken att flytta från Örebro till Halland. Nej, det är inte vi som är den egentliga anledningen utan för att ha barn och barnbarn nära. Häromgången när vi träffades frågade de om vi spelar kort. Nu är det så att det aldrig varit så vanligt i våra hem men vi kontrade med ett av våra favoritspel nämligen Mahjong. Tänk nu är de helt fast, Ingegerd och Hans, så de har t o m köpt ett eget spel. Stort jubel utbröt i deras äppelrike, de bor i ett sådant, när Ingegerd efter en omgång lyckats få ihop 88 poäng!! Jippi!

Vi hade skördat några av våra jordärtskockor som är det sista ätbara i vår trädgård. Vi tog med några som skulle bli till lunchsoppa. Aldrig har jag ätit så god soppa gjord på skockor men så var det också både vispgrädde och sherry i den. Alice, det kan nog bli något ni råkar ut för när ni kommer.

Jag har en endaste svåger och han fyller 90 år idag. I lördags var det kalas på lokal i Lagan. Riktigt trevligt var det och naturligtvis bjöds det på härlig ostkaka till dessert. Lite skröplig till kroppen men fullt klar i knoppen. Får man leva och vara som Devy kan det nog gå an att bli så gammal.

Med från Småland hade vi också ett nyslaktat lamm. Det hänger nu i garaget för att bli mört och fint. Våra knivar ska lämnas bort och vässas, en nödvändighet. Så får vi se hur mycket av bärförrådet i frysen som måste förädlas för att ge plats åt färs, stekar, skivor...

"Det glimmar av gul och av klaraste rött"

Ja, det är så vackert ute. Vart jag än tittar ut ser jag höstfärgade löv. Kommer det sedan en liten solglimt förvandlas en del blad till guld.Vi har en japansk lönn som är alldeles röd men det står så till att vi måste gå ut och titta på den. Lite dålig planering. Härligt är det också att rosorna fortsätter att blomma trots ett par frostknäppar för fjorton dagar sedan.Värmebölja har vi också. Runt 13 grader. Måtte den böljan vara länge, länge.

I helgen har vi haft Glumslövbarnen här. Några aktiviteter hade vi inplanerade. Älgsafari utanför Markaryd tipsade en farmor om så dit körde vi. Nu var det väl lite off season kan jag tro men älgarna fanns där och vi körde runt en slingrande väg - sakta, sakta och tittade på dem. Älgjakt hade de nog aldrig hört talas om för de låg nästan på vägen och verkade inte bry sig ett dugg om oss. Möjligen tyckte de nog att vi var lite i vägen.

Lite norr om Halmstad finns en hög sanddyn och på söndagen tog vi oss dit. Astrid räknade trappstegen och fick dem till 110. Enligt uppgift är dynen 36 meter hög men någon utsikt var det inte att tala om för det var riktigt disigt.

Så blev det förstås lite inomhusaktiviteter. Jag hade vid tillfälle köpt en dvd med Trazan och Banarne. Den passade den unga generationen lika bra som deras mammor. Dock tappade äldsta generationen intresset ganska fort.

Pussel och högläsning är ju också något som alla våra barnbarn är roade av.

"Han ser som en korp"

Över denna raljerande titel ligger faktiskt en hel del sanning. Som så många andra har nu Lars opererats i ena ögat för grå starr. Sammanlagt var han inne i operationsrummet tre kvart. Han fick lite förhållningsorder och frågade lite själv. Bl a undrade han om han kunde ta ett glas vi på eftermiddagen. Precis som vi alltid brukar göra det på tisdagseftermiddagarna!! Han fick ett jakande svar och talade då om att han tänkte gå på vinprovning. Och det gjorde vi. D v s jag körde dit för vädret var nog inte så bra för ett nyopererat öga, ösregn och stark blåst.

Idag på förmiddagen skulle vi så gå och hämta bilen och Lars såg tydligen mycket som han inte sett den senaste tiden. Han blundade med det ännu inte opererade ögat och utbrast: "O, så mycket löv det är!" På träden underförstått. Nog är det ett underverk.

Tack alla ni som önskat lycka till och kanske hållit en och annan tumme. Nu återstår återbesök och tid för andra ögat.

Italien

Sedan stt par dagar är vi tillbaka från Italien. Det var en resa tillsammans med vår vinkunskapsklubb så det är självklart att det blev ett och annat glas vin - om dagen.

Vi besökte de norra delarna av Italien, Piemonte där vi bodde i Asti som för övrigt är Halmstads vänort och sedan åkte vi österut mot Bardolino och Soave. Där besökte vi också Verona, en riktig pärla men ack så mycket turister. Vi som trodde säsongen nästan var över.

Fem vingårdar besökte vi och det kan ju tyckas enahanda men de var så olika så det var verkligen nya upplevelser varje gång. Minst var Liedholms vingård där nu sonen övertagit produktionen och roligast var kanske Allegrini där vi fick en fantastisk upplevelse med första provningen ute på en altan och sedan vid dukade bord med vita dukar och fantastiskt goda tilltugg.

Vi hade fantastisk tur med vädret. Sol och en temperatur runt 28 grader. Hösten började förstås göra sitt intåg även i Italien så många vinfält skiftade i härliga höstfärger. Italien har haft det mycket torrt i sommar och den höga temperaturen var ovanlig så här års. Torkan märktes också i tryffelmarkerna. Området kring Alba, lite söder om Asti, är känt för sin tryffel så vi fick delta i tryffeljakt. Tryffel, som är en slags svamp, växer nere i jorden i symbios med hasselbuskens rötter så det behövdes en hundnos för att nosa fram dem. Det visade sig att Lila hade en mycket känslig nos och tryfflarna låg inte så djupt så om man inte var framme och stoppade grävandet i tid åt Lila upp godbiten. Ja, godbit och godbit den minsta som vi såg till salu i Alba var stor som en valnöt och kostade 36 euro. Undrar om inte våra trattisar är lika goda.

Med bussen något tyngre av våra inköp av vin styrde vi åter hem. Mycket nöjda med dagarna i Italien. Hemvägen gick genom Brennerpasset och där mötte vi också snön. Visserligen var det som den första snön alltid är; snöblandat regn men bergstopparna var vita och så även granskogarna däromkring.

Minisemester

Vidar fyllde 4 år i fredags så ett besök i Skörby var givet men innan dess var vi åter i Glumslöv och hämtade barn på förskolan resp förskoleklass eftersom Sus var på kurs på Malta. Det visade sig vara ett bra ställe att förlägga kurs på. Denna gången ville barnen, främst Elliot sy. Det var små kort i kartong med olika motiv som skulle broderas. Astrid hade några med Hallo Kitty-motiv men Elliot hade inga så det blev till att tillverka. Vi ritade efter bästa förmåga och pojken blev så nöjd. Barnen var så duktiga på att sy. De svåraste var nog att trä plastnålarna!

Bilresan till Skörby är ganska lång och kan bli lite enahanda så vi beslöt att ta den i två etapper. Kändes bra för mig också eftersom Lars, i väntan på starroperation, för tillfället inte kör bil. Vårt mål för övernattning var Västervik men vi hade tänkt oss att besöka Linnéträdgården i Växjö också. Kusin Anita pratade så väl om den. Men eftersom Växjö bjöd på regnväder styrde vi kosan mot Västervik och - det dröjde inte länge förrän solen bröt igenom. Västervik visade sig vara en mycket mysig stad med vacker gammal träbebyggelse och vattnet nära. Lars kunde peka ut husen där han som barn besökt sina farbröder eller var det mors kusiner?? Hur som helst har vi en sorts pelargon som går under namnet Västervik eller Tryggve. Varje höst tar vi skott på den så att den alltid ska finnas.

Vi bodde på fängelset. Nyrenoverat och fint men ack så små rum. Det gick nästan inte att vända sig. En natt gick det bra. Man fick se det som ett slags vandrarhem.

Vi vaknade till knallblå himmel och strålande sol. Etappmål ett var Söderköping där vi strosade runt lite och tittade på fina gamla hus där också, på slussar och kanalbåt. Skänkte Gugge och Rolf en tanke.

Vi kom fram så tidigt att det passade att vi hämtade barnen på förskolan. Det var en mycket nöjd Vidar som åkte med oss i Boran hem. På kvällen föjlde vi med Sara till ett av "hennes" bibliotek där det var bokprat kring höstens nyutkomna böcker. Sara jobbar på tre olika bibliotek, dvs vickar, förutom fyratimmarsjobbet som skolbibliotikarie som är hennes eget. Lite som springvikarie fast mycket roligare. Hon är jättenöjd men har trots allt ett års studier kvar.

Kompettering till Briotågbanan fanns med på Vidars önskelista. Det "elektriska" tåget har just kört in i loksallet. Notera gärna ryggsäcken, också den en favorit ; skogsryggsäck med inbyggd liten stol att vila på. Gissa om Vidar behövde vila då och då när vi gick på promenad.

Signe tyckte det var lite svårt att bara Vidar fick presenter så hon bröt ihop lite då och då. Men lottlös blev hon då rakt inte. Sus hade skickat med en Fiabok som jag säkert läste minst 10 gånger och farmor som vet vad små flickor behöver hade hittat den ultimata presenten.

En handväska! Visst är hon chic den lilla tösen.

Det har blivit så fint och luftigt kring Uppgården. Man har rensat för att få in ljus! Mycket sly och halvdana gamla träd har tagits ner. Men befintliga träd måste också klippas. Sara och Lars tog sig an några av träden trots att alla äpplen inte skördats.

På Helgesta, där Oskars föräldrar bor växer träden också sig höga. Där räckte det inte med Saras och Lars hjälp utan man hade hyrt in arboreter, de som är proffs på att klippa och med livlinor och motorsåg svingade de sig upp i den höga asken.

När vi satt och åt frukost sista morgonen pekade Lars ut och visade på ett äppelträd som hade knäckts i nattens blåst. Å, det var ju den sorten som var så god..... men där finns verkligen massor av äpplen ändå och vi fick med oss vinterfrukt som nu ligger på lagring. Vadå hamstertakter?

Höstkänsla

Det regnar och blåser och Lars börjar sin gympa i kväll. Jan-Åke var här nyss och hämtade honom med husbil. Hoppas det inte blir nån längre resa. Matlagningskursen är nedlagd tills vidare pga ledarbrist men vinkunskapskursen börjar nästa tisdag. Det blir bra.

Våra sista äpplen plockade vi ner i går. De ligger nu så fint i sina ållor. Eftersom hållbarheten inte är så lång får man passa på att använda äpplena medan tid är. Idag blev det en omgång äppelskivor till torken, kräm och rivet äpple blandat med lingonsylt att äta till dagens köttfärslimpa. En sats äppeldricka har jag också silat. Hela kylskåpet i garaget är fullt så nu blir det äppeldricka till nästan alla måltider.

Trattkantareller plockade vi i fredags ja, eller hämtade kan man väl säga för det var väldigt gott om dem. Nu har de torkats och förpackats i burkar. Det är otroligt hur lite det blir kvar när all vätska torkat bort.

I torsdags var Gunilla och jag i Göteborg på shoppingtur. Aldrig har jag väl parkerat så dyrt. Heden var full meddelades det så vi körde vidare och hamnade verkligen mitt i smeten. 25 kr i timmen! Nä, vi stannade inte så länge.  Det var mest jag som handlade.  Men det är roligt att fönstershoppa också och framför allt billigare. Jag köpte en fin kofta hos Gudrun Sjödén och Gunilla köpte en målarbok till sitt barnbarn som snart har namnsdag. Vi hade mycket trevligt och mycket prat blev det.

På kvällen var Lars och jag på bokpresentation i Bokhandeln och det verkar som om det finns mycket att läsa i år också. Igår läste jag ut en mycket spännande bok av Jussi Adler-Olsen som heter Kvinnan i rummet. Riktigt bra tycker jag.

Så blev det fint väder i fredags och det passade verkligen bra för vi skulle cykla till Heagård och äta god mat och lyssna på sånger ur Monica Zetterlunds repertoar. Så härligt och svängigt. Svårt att inte sjunga med men nynna sångerna kunde vi göra när vi sen cyklade hem i den ljumma kvällen.

Regnmätaren havererar

Det har varit en fin helg. Särskilt igår, söndag var det riktigt sommarväder och många tog ett sensommarbad. Vi var på Bolmsö och hämtade ved hos Mats och Makiko.Och hos lilla Isabella förstås. När man nu kommer till Stapeled möts man av en stor skylt Ekogrönsaker. Makiko har verkligen odlat med framgång. Där finns förutom japanska kryddväxter som jag inte minns namnet på, squash, pumpa, fänkål, svartrötter..
Dessutom stod skelettet till ett blivande växthus på 96 kvadratmeter och väntade på att täckas. Vi håller tummarna att tyskar, danskar och även Bolmsöbor ska göra affärer med Makiko.

Denna gången nöjde vi oss med ved. Lammet får vänta. Lars har haft att göra med att stapla. Ett roligt jobb säger han och jag förstod på dig Alice att du också tycker att det är ett ganska trevligt jobb.

Vi fortsätter att plocka trattkantareller och det luktar så gott i tvättstugan när vi torkar dem. Så mycket åt gången blir det inte men lagom till den elektriska torken och så lite att bre ut på strykbrädan.

Din marmelad låter jättegod, Alice. Man kan ju äte lite med sked! Jag ska göra marmelad med tomater och äpplen. Marmelad har stor åtgång i vårt hus. Lars lever efter devisen: Man blir glad av marmelad!

I somras köpte jag tre klänningar i Enpöping. Jo, det är stört omöjligt att hitta sådana i Halmstad. En av klänningarna hade nog mor Ing-Marie kallat städrock men jag föll för den av nostalgiska skäl. Visst känner ni igen den! Marimeko 70-tal. Riktigt roligt är det att storlek 36 passade perfekt- Lite lång så jag la upp den. Men när köpte man ett klädesplagg i 36? Det kan ju tom vara ett x framför någon annan bokstav numera.

Just nu ser jag att det slutat regna. Tack för det. Nu räcker det. Lyssnade på lokalmeterologen nyligen som lovade en liten högtrycksrygg men ändrade sig ganska snabbt till en ynkrygg. Ja, ja det är bara att vänta och se. Småfåglarna i grannens trädgård, som jag har utsikt över, bl a nötväcka, rödstjärt och rödbröst, en liten lövsångare, verkar må bra.

Min hälseneinflammation är på tillbakagång så jag har börjat gå små halvtimmeslånga promenader. Så härligt!
Men vad är väl det... Lördagen blev en dag i eftertänksamheten tecken. Jag satte bokstavligen frukosten i halsen när jag så småningom förstod att de många dödsannonserna i HP var för att tala om att Lena, Kjell-Åkes och Gunnels dotter inte längre finns. Hon hade två små barn, åtta och fem år gamla. Så smått allt verkar, tankar om regn, storlekar och andra trivialiteter. Låt oss ta vara på våra liv.

Sensommar

Igår var vi i Glumslöv och då hämtade vi barnen på "dagis" ( jo, så heter det enl Elliot ) resp förskoleklassen. Astrid har börjat skolan, fiskarna och blå gruppen. Skönt att hon inte kallas nolla, som man gör på många håll, för det är hon verkligen inte. Vi blev guidad i lokalerna som för tillfället var tomma. På hemvägen skulle vi besöka biblioteket och äntligen få träffa Kalle som vi hört talas så mycket om. Vi kan bara bekräfta - han är mycket sympatisk. Sara, Sus tycker att du ska göra studiebesök där och jag håller med. Han är skolbibliotikarie också. Förutom att ha hand om Glumslövsfilialen.

I det fina vädret passade det bra att sitta i trädgården och läsa lite. Astrid läser själv och Lars läste om Halvan för Elliot. Jag lyssnade med ett halvt öra medan jag stickade. Rätt som det var tystnade läsningen mitt i en mening. Jo, det var som jag befarade.  Lars hade nickat till mot slutet av boken. Märkligt nog reagerade inte Elliot nämnvärt. Han är van vid lite sådana avbrott i läsningen, enligt Sus.

Vi har haft några varma, soliga sensommardagar men idag regnar det. Sommarprogrmmen på radio är över och finns inspelade på kasettband. Vi lyssnar när vi åker bil. Har en usel bilradio med bara bandspelare. Nyligen lyssnade vi på Yukiko Duke och fann henne mycket fängslande.

Krukan med blommor ute vid trappan såg vissen ut häromdagen och blev utbytt till krysantemum, hm lite under protest för det tycker jag är en höstblomma. På våra föräldrars gravar planterade vi höstastrar.....

Vindruvorna mognar i uterummet. Tidiga de också som så mycket annat och mycket goda.

Jordärtskockorna blommar så fint och är mycket högre än häcken. Kanske snart dags för en soppa.

Fortfarande är min häl inte rikigt promenadvänlig så vi cyklar i stället och då kommer man ju lite längre. Vi har kostaterat att rönnarna har mycket bär i år......

Äppeltider

Äppelmos, äppelkaka, äppeldricka..... Ja, just äppeldricka har vi gjort sedan några år efter ett recept ur HP tror jag. Våra äpplen är såå dåliga och vinner verkligen inte på lagring men annars är de goda, James Grive heter de. Men av skadade äpplen kan man göra jättegod äppeldricka. Välkomna hit och provsmaka. Vill man så kan man smaksätta med calvados och får då en god lördagsdrink.

Receptet ger ca 2 liter
2 kg äpplen
2 liter kallt vatten
1½ msk citronsyra
2 krm natriumbensoat
Sockermängden har jag faktiskt halverat, kan ju bero på vilken sorts äpplen man har.
250 g tar jag

Skölj frukten. Ta bort skadade delar, men skal och kärnhus får följa med. Riv frukten i matberedare och blanda fruktmassan med kallt vatten, citonsyra och bensoat i stor bunke. Täck och ställ kallt i ett dygn. Rör i bunken då och då.
Häll upp fruktmassan i stor sil och låt den självrinna en halvtimme. Blanda saft och socker och rör till dess sockret löst sig. Häll upp drickan på rena flaskor och förslut. Förvaras i kylskaåp. Äppeldrickan serveras kall med lika delar vatten. ( Jag fryser min dricka så länge det finns plats i frysen )

Som om vi inte har nog med bär och frukt i trädgården gav vi oss ut i lingonskogen i förmiddags. Gunilla skickade ett smspling och tipsade. Nu hittade vi inte 12 liter som hon utan med viss möda två. Men när de blev kokta hade vi två och en halv burk och det får väl räcka så länge. Lars var väl lagom intresserad men "följde med". Roligt var det att han, så fort vi kommit in i skogen, snubblade över ett stånd med kantareller. "Vad är det här,"sa han och höll upp en guling. Som barnfödd stadsbo har Lars inga ut-i-skogen-och plocka traditioner. Dessutom tycker han att det är för långt ner där allt växer och så är det för smått. Äpplen plockar han däremot gärna. Själv är jag barnfödd i Småland och kanske lite närig. Dessutom tycker jag det är roligt att plocka och härligt att ha i skafferi och frys.

Havtorn har vi på en buske sedan tre år. De är mycket goda att göra sylt på, glass ja, jag har en hel bok full av recept. De är just inte stora som apelsiner, mer som lingon. De sitter ordentligt fast så man får dra av dem. Busken är dessutom taggig - fem cm långa taggar. Knappt en liter fick jag ihop i år.

Utflykter tycker jag om, korta eller längre. Igår gjorde vi en utflykt till Kullalandet. Minst en sådan tur gör vi av tradition varje sommar. Lars mamma, mormor och morfar härstammar från Lerberget så dit kör vi alltid en runda. Igår besökte vi också härliga Viken och Lars njöt särskilt av hamnen och båtarna. Där drack vi också vårt medhavda kaffe och smörgåsarna. Så tog vi en promenad i parken till Krapperups slott och såg bl a den fina rosenavdelningen.

En av höjdpunkterna på en sådan här tur är kaffedrickning på Skäret hos Flickorna Lundgren. När jag arbetade på Örjansskolan hade jag en kollega som förfasade sig över priset på vaniljhjärtan men jag hävdar då som nu att man sitter så fint bland perenner som också ska skötas..... ( Nej det var inget billigt kalas men mycket gott och trevligt )

Toscabitarna kan rekommenderas.

Flygplan till momoLaas

Jo så är det nu - man åker flygplan till Halmstad från Arlanda. Så smidigt. En timme mot minst åtta. Lätt att förstå att man väljer flyget. Denna gången var det mamma Sara och barnen som kom medan pappa Oskar hade börjat jobba igen efter semestern.

En ganska trött Signe som är mycket nöjd med att vagnen är med. Det var nog lite svårt att skiljas från den på Arlanda.

Vidar har full koll på rullbandet så att stora resväskan kommer med.



 Så många leksaker kan man förstås inte ha med så en traktor med höbalspress hade vi införskaffat. Tog en minut så hördes traktormotorn gå igång. Och det låter en hel del om traktorer. Vi vuxna fick uppgifter att sköta och fick ikläda oss roller som Anders resp Kjell. Rollen som farfar behöll Vidar förstås själv. Med myndig, allvarlig och nästan sträng röst kunde det låta så här: Mormor du är Kjell. Kan du köra bort till stora åkern där ( mattan under matbordet ) och ta emot höbalarna. En del order fick man via telefon. Tur att det finns gamla uttjänta mobiler.



Signes lekar bestod till en stor del av kaffeservering med tillbehör förstås. Vi drack alla massor av kaffe de här dagarna - med socker och mjölk i.

Något badväder blev det inte men det finns ju mycket annat man kan göra. Vi har en Pippilekplats och där hittade barnen en favorit. Tarmpkarusellen. Visst prövade de på annat men återkom flera gånger till karusellen.

hj

Tja,vad det här heter vet jag minsann inte men roligt är det att gunga på hästen. Kanske heter det helt enkelt gunghäst.

Besök hos några av mammans kompisar och deras barn hann de också med men så blev det avresedag som väl egentligen ingen tyckte riktigt om- men snart fyller Vidar år och då har vi blivit bjudna på kalas!

Visst blir det tyst och tomt i huset så det var bra att vi några timmar efter familjens avfärd satte oss i bilen och for till Hässleholm för att hälsa på vännerna Kerstin och Arne. Som alltid har de en liten utflykt på gång och det blev en lite suspekt konstutställning på Hovdala. Men det är alltid roligt att få veta hur konstnärerna tänkt och vi fick en liten föreläsning. Vackra blomsterrabatter finns där också att beskåda.

Avslutningsvis kan jag konstatera att det blivit äppelkakornas tid. 16 äpplen hade trillat till marken medan vi var borta. Alice har nog rätt - det är väl inget bra äppelår i år. Det får bli äppelknyten till dessert.