Jag längtar till Italien..... Vi har sett flera TV-program som ser så inbjudande ut, både för öga och gom. Jag talar om Ginos frestelser, små korta program på 25 minuter som går tidig kväll på SVT. Det är en engelsk italiensk kock som besöker många små pärlor längs de italienska kusterna och lagar italiensk mat som bara ser såååå god ut. Det blommar nerium i nästan alla hans program och här har vi också några plantor som blommar. Någon kommer faktiskt från ett skott som jag för flera år sedan tagit i trakten av Verona.
Säkert kommer vi att prova flera av Ginos recept, eller hur Alice.
Vi har haft gott om pilfinkar och gråsparvar i vår. De har byggt bo här och fått ungar. Ska jag vara ärlig är ju de inte mina absoluta favoriter i fågelvärlden. Inte deras läte heller. Men nu har vi fått nya gäster i trädgården. De är riktigt vackra och säkert halvstora ungar, mycket orädda. Just nu säger de inget men för ett par veckor sedan hördes rödstjärtens entoniga låt. Långt ifrån vacker. Man kan inte få allt.
Det blir mycket läsande, lyssnande och korsordslösande
En katts resedagbok av Hiro Arikawa behöver man inte vara kattälskare för att tycka om. " En hjärtevärmande historia en hyllning till livet och vänskapen och till de små ting som oftast skänker oss störst glädje." Så står det bak på boken. Jag har inte läst färdigt den ännu. Den kom med posten häromdagen från Sara men frågan är om inte Signe, djurälskaren har varit med och valt.
Och eken står där än av Sofia Lundberg är en roman om två kvinnor, Ester som är nyskild och på väg att tappa fotfästet. Hon träffar Rut, en äldre dam som har förmågan att fokusera på det vackra i livet. Ester fascineras av hennes berättelser och en stark vänskap utvecklas mellan de båda kvinnorna. Men allt är inte som det verkar. Sofia far till Comosjön i Italien för att finna svar på sina frågor.
Den tredje boken på bilden, Hemligheternas skafferi av Caroline Säfstrand som utspelar sig på Ven handlar också om ouppklarade frågor. Här lär man känna flera udda människor som alla på sitt sätt hjälper till att "räta ut frågetecken".
Där kräftorna sjunger av Delia Owens är en bok som jag varmt kan rekommendera.
Himmel över Alaska av Kristin Hannah är också en bok som har det där alldeles extra.
Som vi har längtat till och väntat på att få komma till Alice och Öland. Allt är ju så mycket lättare sommartid, om det inte regnar förstås.
Med sol och en Aperol välkomnades vi.
Visst kändes det lite annorlunda när nu inte Job finns med oss längre.....
Utflykt till Capellagården blev det på fredagen. Det är alltid så roligt att komma dit och se på elevernas planteringar.
Alice som är mycket trädgårdsintresserad har planer på några rosenbuskar till, så det blev en promenad i rosenträdgården.
Kungsljus växer vilt men inte i den här storleken.
Just den här tiden på året har vi inte varit på Öland förut. Alltid på våren och sedan lite senare i juli. Nu blommar stora fält av vallmo.
Vägrenarna är också fulla av olika sorters blommor. Cikoria är en ölandsblomma för mig.
Lördagen var lite ruggig och duggregnig. Tur att vi hade massor att prata om och Alice har ett utmärkt uterum. Bl a pratade vi om när vi ska träffas nästa gång......
Att det regnat lite mer i Halmstad fick vi se i vår regnmätare. Den hade kapsejsat. 48 mm kunde vi mäta upp.
Idag har Lars börjat med ett litet projekt. Han byter några bräder på garaget. I övrigt har vi tagit hjälp till några små renoveringar. Upp på taket är inte längre något för Lars.
Mat och prat har det lite knepigt i dessa coronatider. Eftersom vi är hänvisade till att sitta utomhus spelar förstås vädret stor roll.
I onsdags, 1 juli skulle jag ha Mat och prat. Väderapparna var noga studerade och jo då det skulle bli bra. Soligt fram på eftermiddagen.
Vi dukade med tre bord till oss fem för att kunna hålla avstånd. Solen sken och jag dukade i blått, blåmönstrade dukar, blå tallrikar och blå servetter. Det såg faktiskt riktigt inbjudande ut.
Mousserade rosévin hälldes upp och var och en fick en liten skål med snacks. Då kände någon en droppe och de blev fler och större. Vi tog skydd under plommonträdet men det kunde inte skyla oss. Fram med paraplyer. Tur att vi hade till alla.
Dukar och servetter blev våta trasor. Dukarna blev bortrationaliserade och fram med nya tallrikar och servetter.
På menyn stod räkor. De återkom efter hand till sitt ursprungliga element. Vattnet. Det är inte alls lätt att skala räkor och samtidigt hålla ett paraply. Men vi lyckades någorlunda. Det vita vinet bidrog till att höja stämningen och snart tyckte vi att det var riktigt roligt.
Osten till dessert blev väl något vattenskadad och kexen mjuka förstås. Lite vin till osten också och många glada skratt.
Till avslutning blev det kaffe och skumraket. Alla var vi ense om att detta blev ett Mat och prat som vi sent ska glömma.
