Vår jul

Vår jul blev en riktigt rolig jul! Den startade tidigt. Nu menar jag inte tidigt på julafton utan redan den 21 december då vi hade besök av Lars släkt. Det roligaste är förstås att träffas och för oss äldre att se hur barnen växer. Roligt är det också att även ungdomarna kommer med.... Lite julklapputbyte blir det och från oss blir det alltid böcker och Yourstontomtar.

¨

 

 

Vi brukar träffas i slutet av julhelgerna men på annandagen for yngsta familjen Jonsson till Japan. Isabella som nu fyllt fem år ska gå på förskola där och pratar japanska med sin mamma. Hon kunde inte riktigt förstå varför pappa Mats skulle följa med eftersom han inte talar språket. Enligt den filosofin hade man inte gjort många resor.

 

 

Tomten blev lyckad och ingen diskussion om vem det kunde vara, märkte vi på barnen. Däremot gratulerades "ordinarie" tomte till att vara hemma i år när det tomtades. Ja, de är så roligt att barnen spelar med i detta spel.

 

 

 

Enligt traditionen ska ju djuren ha extra tilldelning när det är jul och vi hade några nya besökare. En dag kom herr och fru fasan och smakade på det som fallit ner på marken från fröautomaten. Så stora de är och så fin hanen är!

 

 





Riktig underhållning fick vi en dag när en hungrig ekorre dök upp. Först försökte han sig på talgklockan med frön. När han bearbetat den tillräckligt dök den förstås ner på marken.

 

 

Solrosfröna såg säkert riktigt goda ut för gång på gång utförde han manövern som jag lyckades fota. Men rackarns vad han är snabb!

 



God Jul



 

 

Vi önskar alla en riktigt God Jul och ett bra

2014

 



 

Jultomten har haft genrep.

 

 

Skinkan är griljerad, doppespadet avsmakat och gröten är också klar..... Vi har haft "lillejul" i kväll och provsmakat.

 

Nog kommer vi att minnas denna höstjul med en temperatur på 8 - 9 grader varmt.

 

Lena och Lars

 



 

Ett utdöende släkte?

Jag menar förstås vi, några äldre människor som fortfarande ägnar oss åt något så otidsenligt som att skriva julkort på papperskort och med penna. Med några vänner är detta den enda kontakt jag har och ofta blir det några extra rader om hur året varit och om hur bra jag har det som pensionär,

För länge, länge sedan bodde jag några år utanför Södertälje. 1975 flyttade jag till Halmstad. Ända sedan dess har jag fått och skrivit julkort till dåvarande kollegan Birgitta. En gång under alla dessa år har vi pratat med varandra i telefon. För ett par veckor sedan fick jag ett flyttkort från henne - och mailadress. Birgitta har nu flyttat till Enköping! Där är jag ju faktiskt då och då. På något vis är det lättare att skicka iväg ett mail än ett skrivet brev. Vet faktiskt inte varför. Enköping har inte bara vackra parker utan många trevliga "fik" - så jag hoppas nu att vi gamla kollegor kan få oss en prat och fikastund när det kan passa.

 

 

Förra lördagen gjorde vi traditionsenligt julkorv. Kanske den inte ser så aptitlig ut men den är jättegod. Man kan antingen steka den eller koka den. Har vi en korvsnutt kvar i frysen fram mot sommaren går det också att med utmärkt resultat lägga den på grillen.

 

 

Alla tycker nog att december är en månad full med sådant som måste göras. Jag tänker då inte på stora julstädningen som aldrig har varit ett måste för mig utan att arbetet kräver det. Tänk bara på alla stackars affärsanställda. Kan tänka mig att det blir till att sitta med fötterna högt när arbetsdagen är slut. För mig har det mer handlat om sånger som skulle övas med skolbarnen, julpyssel som hör till och ibland med föräldrar inblandade. Detta är en riktigt rolig tid i skolan. Oftast är alla glada och förväntansfulla. Men så har man det där hemma också. För min del kanske sådant jag gärna vill göra men som egentligen inte är så viktigt. - I år har jag den tiden. Jag har såå gott om tid! Jo, ni läser rätt. Fortfarande tycker jag att det är ganska långt till julafton men det kan ju snabbt ändra sig...... 

 





I morgon ska vi posta julkorten!

Sven var här

Klass 3 -varning igen! Så var det dags för nästa storm med orkanvindar. Sven. Han varade mycket längre än Simone och det kändes som om det blåste mer. Kan det bero på riktningen? Vi hade varmt och ström så varför klaga. Jo, växthuset fick sig en riktig duvning. Fem stora och fem små skivor blåstes ur.

 

 

Lister försvann också.... Tre skivor hittade vi hos grannen och en har vi inte hittat alls. Vi hoppas att den inte förstört någon eller något.

 

 

 

Strax utanför växthuset står de, julrosorna. Inte bryr de sig om varken Sven eller lite pudersnö. Det blåser fortfarande men inte som i gårkväll och i natt. Solen har till och med tittat fram. Nu har vi fått råglas igen - men de får allt vänta på sin tvätt. Det är ruggigt kallt ute.

 

 

 



Härliga advent

Så är det då december och advent. Vi har tänt ett av våra nystöpta ljus. De senaste åren har vi varit och hälsat på familjen Bergström, bakat pepparkakor och varit i den lilla kyrkan och lyssnat på julig sång av Sara och hennes väninna. I år blev det inte så och vad skulle vi då göra?? Adventering naturligtvis. Vi har stjärnor eller elektriska ljusstakar i nästan alla fönster. Jag tycker det är så mysigt. Skivspelaren bjuder på advents- och luciasånger med många olika körer. Granen kom sent om sider på plats i uterummet och Hans, den lyste igår på första advent. Det ska ju vara lagom storlek och det vet väl alla att just en lagom gran kan vara svår att få tag på. Men - en liten pigg flicka på Preem hitta precis rätt gran för oss.

 

Pepparkaksdegen hade legat färdig sedan ett par dagar men igår blev det baka av. Finns det någon mer "julig" doft än doften av nybakade peppakakor? Vidar ser det där med formen på pepparkakor på sitt vis. "Jag gör nog bara traktordäck" brukar han meddela. Inte ett enda traktordäck blev det igår. Massor av granar och en och annan stjärna blev det däremot.

Annonsen om adventskonsert i kyrkan i stan nappade vi på. Det besöket gick bra att kombinera med en "julskyltningspromenad". Men oj så mycket folk det var i stan! Ljusfest hade man också annonserat om och visst markerade ljussättningen bl a Picassostatyn.

Med en påse julte och en katalog över julklappsböcker satte vi oss i god tid för att få lite julmusik i öronen.

Dags att förbereda för adventering

Minus 6 grader och strålande sol när jag kör till min gympa. Foten är nästan bra och svullnaden har gått ner. Härligt!! Tänker på vännen Bitte med ny knäled för två månader sedan. Fortfarande går hon med hjälp av två kryckor. Vad är väl då en stukning av foten.

Lars håller på att städa ur uterummet, klippa vinet och förbereda för granen som får stå där innan den kommer in. Två stora talrikar med vindruvor som gömt sig bland bladen kom han in med. O, så söta och goda.

I söndags var vi i kyrkan och lyssnade på Förklädd Gud. Så härligt!! Under en period i livet - för många år sedan, lyssnade jag mycket på den skivan. Märkte att texten fortfarande sitter kvar.

En gång är ingen gång och två gånger är en tradition, tycker vi så det blev hummerkalas i år igen hos Lundbergs. Det känns så lyxigt att njuta av dessa goda djur. Om det blev mahjong också? Givetvis!



Vi hann vara hemma ett par timmar innan det var dags för nästa kalas. Erik, vårt yngsta fadderbarn fyllde 9 år. Eriks mamma är fena på goda tårtor. Alla Jonssöner är glada i tårta, också gammelmorbrorn, så det var tur att den var stor. Jättegod var den naturligtvis!

Bibblan 40 år

Jag besöker vår biblioteksfilial minst två gånger per vecka. Det är ett trivsamt bibliotek och idag firar det 40 år.

 

 

Så här ser bibblan ut från ICA-hållet. Lite konst på väggen. En hel del konst finns också invändigt.

 

 

 

I avdelningen för tidningsläsning finns dessa figurer som jag gissar är signerade Valter Bengtsson. Tyvärr kunde vi inte gå med på den lilla konstrundan som erbjöds. Kommer till anledningen så småningom.

 

Vi såg en film om Söndrum med början från mitten av 50-talet och så framåt hur landsbygden runt nuvarande centrum bebyggdes. Vårt gamla hus på Härdgropsvägen byggdes -63 har jag för mig så det var med på filmen.

 

Det var mycket folk på bibblan idag. Många som vi kände igen sedan gammalt. -Jaha, vad gör Sara nu och var bor hon?, kunde det låta. Skolkamraters föräldrar men också en "gammal" elev till mig och hans mamma. Visst är det roligt att höra vad som hänt sedan man senast sågs.

 

Jag har ju inte vuxit upp i Söndrum utan kom hit 1975. Det var roligt att få veta lite om hur det här lilla samhället var innan det blev inkorporerat med Halmstad. En f d kollega berättade bl a att biblioteket från början delade lokal med ICA.

 

 

 

Tårta och kaffe bjöds det på. Så - vi hade det riktigt mysigt där vi minglade runt och satte kaffekoppen på lämplig bokhylla för att kunna äta tårta.

 

Utebliven konstrunda? Jo, i förrgår var Lars och jag på promenad på "leden" för att se hur hårt senaste stormen gått fram. Den gick hårt fram kan jag säga. Massor av knäckta och rotvälta träd. Mycket att titta på alltså. Rätt som vi gick där och tittade - så plopp låg Lena på alla fyra på marken.

Jag vrickade alltså till foten ganska ordentligt. Detta har hänt ett otal gånger förut men aldrig med sådant resultat. Väl hemma svullnade foten upp ordentligt......... För att göra historien kort: Den lilla promenaden till bibblan var alldeles tillräcklig för mig.

 



 





Sådärja

Igår stöpte vi ljus. Första omgången. I morgon blir det en ny omgång. Ja, sen kan det bli jul - nästan. Tidigt ute. Ja, jag är medveten om detta - men om någon tror att det ska bli lättare att få ihop ett gäng vänner för, som här ljusstöpning, bara för att de flesta är pensionärer så är det helt fel. Jovisst är det ofta barnbarnen som ställer till det. De godingarna! I det här fallet är det ett barndop i New York som gjorde att vi fick tidigarelägga vårt ljusstöp. Men jag måste säga att vi fick upp riktigt bra stämning i alla fall. Glögg blev det, stora julduken fram och t o m julporslinet. Låter inte som du mamma, hade Sara sagt om hon vetat. Gränsen gick vid julmusiken. Den får allt vänta lite till.

Att vi är tidigt ute i år förstår man ju när jag gick ut för att se om det fanns några blommor kvar att ta in. Och det fanns det. Ringblommor finns fortfarande, vita och rosa rosor och så julrosor som fick sällskap av en vit höstvädd. Så har vi en mild höst också.

Vi har tagit fram våra fågelrestauranger och fåglarna behöver då inte trugas. - Som de äter!! Men vi bjuder gärna in dem. Förutom de vanligaste i vår trädgård som blåmes och talgoxe och vår lilla rödhake, har vi haft besök av steglits och bergfink. De kommer bara hit när det vankas mat.

I fredags var det alldeles fantastiskt väder. Och det var bra för vi var på begravning i Glumslöv. Jag tycker att begravningar blir ännu sorgligare när det regnar. Det var Curt, min kusin Anitas man, som i ganska många år kämpat med sin parkinson och som nu har somnat in. Det var en mycket fin begravning och skam till sägandes så var det roligt att träffa kusiner och kusinbarn.......... Det händer inte så ofta. Det kunde ju varit under andra omständigheter.

Höstlov 2

På utsatt tid anlände Sara med sina båda barn. Efter middag och lite lek blev det en ganska sen kväll. Detta till trots kom en liten pojke tassande upp till mig och kröp ner i sängen. Men att ligga och gosa någon längre stund var inte aktuellt.

Barnen flyttar inte bara in på Dalabergsvägen utan också i "hunnaboet". Det är utrymmet under vår trappa där vi förvarar resväskor, julbocken mm. I vanliga fall brukar vi ha tömt hunnaboet innan barnen kommer men denna gången blev det lite kort om tid. Vidar hittade dramaten och undrade om vi verkligen behövde den. Man vet ju aldrig med stigande ålder....men under tiden de var hos oss gick den ju bra att låna. Snabbt gjordes den om till lastkärra och vi fick lägga in beställningar på toapapper som också förvarats i hunnaboet. Vidar blev en utmärkt lagerarbetare som behändigt körde ut vad vi beställt. Dramaten användes också på riktigt. Vi var på bibblan och på lilla-ICA. Dramaten kördes förstås av Vidar.

I höst har vi investerat i en juicekvarn. Framför allt har vi använt den till att göra äppeljuice. Jättegod och helt utan socker och andra tillsatser. Nu körde vi morötter och apelsin och blandade med äpplen. Ett trevligt jobb tyckte båda barnen. För övrigt önskar Vidar sig en sådan här i julklapp!!!

Att barnen, framför allt Vidar älskar lego har väl framkommit tidigare. På väg från flygplatsen var vi inom på stora Ica Maxi för Signe behövde en ny regnjacka. Där hittade vi också små paket med lego......

 

 

 

 

De här små paketen innehåller djur så barnen hade riktigt roligt med dem. Skönt att kunna ge annat än bilar och traktorer lite plats.

 

 

 

Signe vill gärna vara med och baka så vi passade på när mamma redan på måndagen ville "göra stan".

( Hon kom hem med fulla kassar av kläder som tydligen inte finns i Enköping.)

 

 

Det prefabricerade pysslet som jag köpt, främst med tanke på barnen Duval kom nu också till pass.

 

 

 

 

 

Vidar har aldrig varit road av att pyssla eller rita men det här passade honom bra. Resultatet blir ju nästan bombsäkert bra.

 

 

På onsdagkvällen lyfte planet mot Bromma med Sara och barnen. Dagen efter när Lars varit hos Lisbeth och blivit uppmjukad körde vi söderut och hade en fantastisk kväll i Malmö med Miss Saigon, god mat och dryck och ett perfekt boende.

 

 



Höstlov 1

Vi som är pensionärer har ju numera inga lov men barnbarnen är lediga. Då passar det förstås bra med ett halmstadbesök. Söndagen bjöd på fint väder så vi tog bilen och körde iväg till trattkantarellskogen. Förhoppningarna var inte så stora att finna svamp. Det har ju varit rysligt torrt men lite regn har det kommit de senaste dagarna. Fika när man ger sig ut på tur är väl ett obligatorium.

Vi hittade några trattisar men inte var det många. Vi förstod också att det varit någon före oss.

 

Skogen var full av mossa som var så mjuk och len.

 

 

Jag hade laddat med lite pyssel inhandlat på Panduro men de kom inte ens fram. Barnen hittade sykort i en låda och de var vekligen duktiga på att sy.

 



Astrid fick hjälpa lillebror när tålamodet tröt eller som han uttryckte de: Jag blir så trött i handen. Nu ska korten läggas i kuvert och skickas till mamma o pappa. Att barnen kommer hem först spelar mindre roll.

Så Alice, det kommer att gå alldeles utmärkt med lilla Maja. Ha det riktigt trevligt.

Om en stund ska barnen Duval åka hem men blir avlösta av barnen Bergström knappt en timma senare.

Den som spar han har...

.... , inte som en mig närstående säger: Tråkigt alla dar. Nej, det här med att fylla lite jämnt eller riktigt ojämnt, vilket man nu vill, har verkligen sina poänger. Lars och jag "fyllde" i våras och som alla vet har vi vid denna ålder vad vi behöver i materiella ting men utflykter och upplevelser är uppskattade presenter. Ni som läst min blogg tidigare vet att vi varit iväg på båtutflykter med barn och barnbarn och fått matupplevelser av vänner. Det roligaste är förstås när givarna deltar i upplevelsen. Igår var det så dags för ytterligare en.

Det var en riktigt gråmulen och trist höstsöndag. Extra uppskattat blev det då när Ewa och Paul kom och hämtade oss för färd till hemligt ställe.

 

 

Det var till Ulvered vi skulle. Medan regnet strilade och brasan sprakade blev vi serverade delikatesser från dessa vackra djurs kompisar. Till förrätt fick vi prov på kallrökt och varmrökt kött, korvar av olika slag och så en fantastiskt god paté. Huvudrätten var hjortstek med god sås, rostade rotsaker och potatis.

 

Efter måltiden blev det också ett besök i butiken - så har ni vägarna förbi så kan vi bjuda på ett smakprov.

 

Det glimmar i guld

"Det glimmar i guld och i klarste rött.
Det prasslar så sakta i parken....."

Detta är inledningen på en söt höstvisa som Sara sjöng när hon gick i lekskolan. Jo, så hette det på den tiden.

 Idag har min ungerska snuva lagt sig något och jag tog en tur till bibblan. Bara den lilla biten bjöd på så många vackra buskar och träd. Varmt är det också - 17 grader och solen vill gärna titta fram men det är lite disigt.

Tänk så bra vi har det som har möjlighet att få njuta av allt detta vackra.

Krakow och Budapest

 

 

Ytterligare en "vinresa" har vi nu gjort. Eftersom vårt första besök blev i Krakow, och vem har hört talas om polska viner, så blev besöket mer baserat på upplevelser och kultur. Ett besök på en vingård gjordes men vinerna där kändes inte riktigt ..... Jag får ta till ett av Elliots uttryck när han inte gillar något. "Det var inte i min smak." Surt och rälit helt enkelt. Men Krakow är en mycket vacker och trevlig stad.

 

Stora torget är en fin plats med flera kyrkor i närheten. Mest omtalad är väl Mariakyrkan med sina två olika torn. Varje hel timme spelar en trumpetare från det ena tornet, en från början varningssignal ut över staden.

 

Många studenter finns i staden och de sätter naturligtvis sin prägel på livet där. En kväll när vi gick hem från en restaurang hördes en fantastisk stämma. Det var en kvinna som sjöng Panis Angelicus på ett sätt så att jag fick pytteskinn. Det blev en fantastisk akustik mellan kyrkorna. Antagligen var kvinnan musikstuderande och ville dryga ut kassan på detta vis.

 

Är man i Krakow åker man troligen också till Auschwitz och Birkenau. En del av oss valde att göra detta besök.

 

 

Jag är glad att jag följde med dit men vill inte åka dit igen. Det var naturligtvis en skakande upplevelse och så oändligt svårt att förstå hur detta kunde få ske.

 

 

Ett annat utflyktsmål nära Krakow är saltgruvan i Wieliczka. Långt under jorden, 378 trappsteg ner och 64 m kom man till den först nivån. Där vandrar man i ca 2 km gångar och besöker många kammare och kapell som karvats ut av gruvarbetare.

 

 

 

Allting i kapellet är förstås gjort av salt, även ljuskronan.

 

 

Efter ett par dagar i Krakow åkte vi vidare till Budapest. Här blev det guidade turer till fots, med buss och på kvällen också på Donau med båt.

 

 

 

Donau och de vackra broarna sätter förstås sin prägel på staden. Många vackra byggnader förgyller förstås de centrala delarna. En del högt placerade så det blev bra utsiktspunkter.

 

 

De ungerska vinerna var i motsats till de polska mycket goda. Vi besökte flera vingårdar, bl a i närheten av Balatonsjön där det för övrigt är mycket vackert. En annan trevlig vingård ligger i utkanten av Eger, en gammal söt stad. Där smakade vi också på "skortensbakelser", ett typiskt ungerskt bakverk. 

 

 

 

Vi lärde oss att ungrarna är glada i goda kakor och bakelser.

 

 

 

De ungerska vinerna ska passa till höstgrytor så nu är det bara att prova på om vinerna är lika goda här hemma.

 





Hösten kom av sig

Vidar fyller sex år i mitten av september men det passade bättre att vi kom helgen tidigare. Visst passade det jättebra. Riktigt sommarväder har det varit.

Lite tradition har det blivit att vi har med oss krabbor så här års och då inbjuds också Oskars föräldrar. Turligt nog hade "farfar" tid att vara med. Den här tiden är det annars full rulle där uppe. Det är både skörd och sådd på gång.

Tidigare har Oskar varit hemma med barnen på fredagar men nu när Vidar har börjat i förskoleklass är det skoldag för båda barnen även på fredagar. Eftersom Enköping är "Sveriges närmaste stad" finns det massor att göra för Lars och mig på egen hand. Denna gången for vi till Sala.

 

 

Naturligtvis var det silvergruvan som vi besökte. För att gå ner i gruvan var vi tvungna att klä oss i hjälmar. Vi åkte ner 155 meter och fick en fantastiskt fin guidning i nästan två timmar. Kallt var där förstås - två grader! Är ni i närheten kan vi varmt rekommendera ett besök i denna gamla gruva.

 

På lördagen var det Trädgårdsdag i Enköping med massor av utställare, barnteater ........ Vi åkte in tillsammans med Sara och barnen. Oskar var hemma och målade på huset som de renoverar. Riktigt trevligt var det och massor av folk. Och varmt var det, + 25 grader!

 

På kvällen blev det grillmiddag hos "farföräldrarna". Så varm så att vi satt ute på gården var det och vi kom förstås att tala om hur det var det året Sara o Oskar gifte sig. Då satt vi så här nästan varje kväll och åt.

 

 

 

Vidar hade bråttom hem för att fortsätta bygga. Födelsedagspresent skulle förstås sex-åringen ha av oss och det blev en brandstation med massor att bygga ihop. Inte ens lördagsgodiset kunde intressera honom så som att bygga lego.

 



 

 

Roligt är det att han har blivit så duktig att "läsa ritningarna".

 

 

På söndagsmorgonen tog vi med oss frukost och kikare och åkte iväg ett par mil till Hjälstaviken för att titta på fåglar.

 

 

 

Här har man förstått att dagens barn är morgondagens fågelskådare. Här provar Vidar lyckan på Lyckodjuret.

 

 

 

Längs vägen till fågeltornet finns hokar uppsatta med information för barnen.

 

 

 

Två och en halv meter är det mellan havsörnens vingspetsar och det är långt det.

 

 

 

Eftersom det var en bra bit att gå från parkeringsplatsen till fågeltornet hade fiffiga mamman tagit med barnens cyklar.

 

 

Undrar någon vad Vidar ser i kikaren? Massor av gäss, grågäss och vitkindade, storlom, tranor.....

Kanske var det inte så lätt att upptäcka dem i kikaren men vi hörde dem. Vilket liv där var!

 

 

Några timmar senare for Lars och jag likt fåglarna söderut. Denna gången passade vi på att ta en titt på den trevliga staden Vadstena som är så full av historia.