Julmarknad med förhinder

Igår var vi i Glumslöv men först hämtade vi hem barnen från CISV-läger långt ute i skogarna
 utanför Munka- Ljungby. Här har vi aldrig varit, sa Lars och det var verkligen sant. Inte ens jag som tillbringade många av mina barndoms och ungdomsår i de trakterna. Med hjälp av Gps hittade vi så småningom rätt.


Det var lite bråttom hem för Astrid skulle sjunga med kören på Örenäs slotts julmarknad. Först fick vi ordna lite i magen och så iväg nerför backen mot Sundet. Det var lättare sagt än gjort. Vi var inte ensamma och vägen smal så det gick inte att susa förbi med anledning av Astrids deltagande.

Det slutade med att vi parkerade bilen på kanten. Bilkön rörde sig nämligen inte och klockan tickade på..... På bilden syns inte hur mycket det blåste och isregnade men det gick ordentliga gäss på Sundet.

Lite försenade kom vi fram. Det tog väl 10, 15 minuter att gå. Astrid missade sitt solo men kunde hoppa in i kören.. De sjöng ett härligt potpurri av julsånger.

På slottet fanns många utställare både inomhus och ute men det gick helt enkelt inte att komma fram inomhus och ute var det bara inte aktuellt att gå. Trots att bilkön var så lång var det många som redan kommit fram.

Hemma väntade mahjong och fika så det blev inte mycket till julmarknad.

Det såg minsann inte ut som om bilkön hade avancerat medan vi var borta från den......

Allra längst bort stod vår lilla röda bil och där var nästan kön slut så vi kunde vända och riktigt frusna ta oss hem till kaffe, te och nyponsoppa.

Julförberedelser nummer ett

Helgen kring Mårten har numera blivit vår ljusstöparhelg. Det blir alltså ljus istället för gås.

Som jag tidigare skrivit har vi köpt upp oss på stora mängder ljusmassa så det vill till att ljusstöpartraditionerna hålls vid liv. Våra vänner i båda ljusstöpargrupperna vittnar om detta. Till vår glädje uppskattas denna tradition till fullo.

Vi gör trearmade, kronor och så vanliga ljus. Detta är dock från i fjol.

Lars kollar temperaturen och Gunnar doppar.

 

 

... ta en pinne, doppa och så sätta tillbaka den på samma ställe. 26 dopp och sen ansåg vi att ljusen är klara.

För att ljusen ska bli någorlunda raka knyts muttrar i ändarna. De klipps bort efter ca nio dopp, stearinen smälts bort och används igen.

Naturligtvis kan inte alla gå runt och doppa samtidigt. vi är tio i ena gruppen och sex i den andra. Man pratar, äter, dricker och dricker kaffe också vid lämpliga pauser.

 

 

Lisbeth inspekterar maten. Catering är det alltid för köket är ur bruk de här dagarna.  Så pass att Bitte och Pelle bjöd på middag i mellandagen. Mycket uppskattat.

 

 



Här avnjuter vi årets första glögg och de som inte doppar smakar kanske lite mer - och pratar.

Nu är köket intakt igen förutom golvet som så småningom ska bytas p g a en tidigare fuktskada. hoppas bara att det blir före jul.........

Ängskyrkogården och favoriter

Söndrum växer och det sker ju på många ställen nu i dessa byggboomars tider. Skolor, vårdcentraler, affärer - och kyrkogårdar måste till. I flera år har vi kunnat följa planerandet för det som skulle bli den nya kyrkogården. Jag kör förbi den varje gång jag ska till min gympa och långa tider tycker jag att arbetet bara har stått stilla. Men så plötsligt tog det fart och idag på Alla helgons dag ska den invigas. Vi var där och kikade lite redan igår när vi tände ljus på föräldragraven.

Den enda utsmyckningen.

"Här en källa rinner...." även om det inte syns så tydligt.

Lite trädgårdsarbete hann vi också med igår. Det var så milt men så började det regna.....

Man har sina favoriter, ja inom alla områden förstås. Nu tänker jag på kockarna. Tareq är en av dem. Han är väl alldeles framtung av alla sina medaljer i kockprogrammet. Frågan är om han faller på målsnöret i finalen på måndag.
I onsdags var det bokcirkel. Agneta bjöd på en fantastiskt god toscaäppelkaka med recept från Tareqs svärmor!!

Den smakade gott också efter lite trädgårdering igår. Vilken bok vi läst? Körsbärslandet av Dörte Hansen. Sådär tycker jag. Någon tyckte att den var bra men ingen jublade.

En annan favorit hos oss är som ni förstått sen tidigare, Håkan Larsson. När vi träffade honom på Öland köpte vi hans senaste bok där han utgår från vinet och därefter sätter maten till. Vi gjorde väl på vanligt sätt igår när vi provade ett av hans recept, baconlindad lammjärpe med rostade rotsaker och gazpachosås, tog ett vin som vi hade hemma. Dessutom skulle det vara höstfräs till men jag är ganska bra på att inte följa recepten till punkt och pricka.

Det blev jättegott även om jag hoppade över såsen som blev lite väl stark för mig.

Önskar alla en fin Allhelgonahelg med tankar på våra nära och kära som inte längre är med oss.