Mat och lekkamrater

I tisdags var jag på kaffekalas. Det är inte ofta numera som det bjuds på detta vis - vackert dukat med finkaffekoppar ( inte muggar nej ) och många sorters kakor. Och visst är det gott med kaffe och kakor när man är lite hungrid och sugen. Spridda viskningar om att hålla igen dagen efter hördes allt. Att jag fick komma med är inte helt självklart. Denna träff var främst ägnad lekkamraterna på Seminariegatan och jag tror vi får tänka oss tillbaka till mitten av 1950-talet. Mina halmstadkusiner ( på mödernet ) är lite äldre än jag men naturligtvis fick jag alltid vara med tillsammans med deras lekkamrater. Några av dessa, numera pensionerade, damer hade jag alltså inte sett på ca 55 år. Tänk att man ändå kunde känna igen varandra. När man pratat sig igenom barn, barnbarn och sjukdomar så var man tillbaka på innergården på Seminariegatan. Pillas, Gittans och alla de andras föräldrar kände jag förstås också genom kalas hos moster Eva. Mest satt jag tyst och lyssnade men det var såå roligt att vara med och vilken härlig skratteftermiddag det blev.

Roligt var också att kusinerna Anita och Ingalill stannade en stund hos oss, resp sov över. Vi träffas inte heller så ofta så det fanns en del att gå igenom. Lite sorgligt men också många glada skratt.

Hack i häl på Anita kom så våra varbergsvänner. De hade eget hus med sig- så enkelt. Vi hade sedan länge bestämt att cykla till Heagård på grillkväll. Tack Inga-Lena och Johan för lånet av era cyklar. Så härligt att komma till Heagård igen! Magnus välkomnar med ett stort leende och Josefin tycker att hon måste ge oss en kram.Många lovord fälldes över den utsökta maten och vi har aldrid varit missnöjda. Familjen Karlsson träffade vi på där och trubaduren var densamme som Sara och jag minns sen två år tillbaka. Han spelade och sjöng bl a Cat Stevenslåtar. Härligt! Och vi cyklade hem medan solen höll på att gå ner.

En liten utflykt söderut fick det bli dagen efter. Vi började med att på slingrande, smala vägar ta oss upp till Nivå 125. ( Tur att inte husbilen var med men Hans påstod att det hade gått bra )  Det är ju alltid roligt att titta på vackra saker och även på säsongens utställning. Alice, jag kan tänka mig att det var där du var med din väninna. Och tänka sig, rätt som jag stod där och tittade så hade jag Carl-Philip helt nära.

I Killeröd som också är en plats högt belägen  men med utsikt över Kullalandet, har vi varit ganska många gånger men aldrig varit så hungriga att vi ätit deras räkmacka. Minst lika god som den ser ut, var den. På vägen hem,  som gick i snigelfart genom Båstad, blev vi allt lite luriga och ögonlocken fälldes då och då -åtminsone på oss i baksätet.

Trädgården

Nu är nog höstanemonerna som vackrast. Men också som fröställning pryder de rabatten.

Ett par dagar med uppehållsväder och vi har fått undan det värsta ogräset. Skördetid för vinbär har det blivit och jag har plockat, rensat och frusit in. De allra bästa bären tyckte min far och det är hans buskar i föryngrade upplaga. En del faktisk så stora som körsbär...... Skryt, nåja små körsbär i alla fall. Jag gör numera så som min far gjorde och min farfar före honom, nämligen sitter på en gammal stol och plockar. Ska man plocka så där tio kg (skryt igen! ) så frestar det på ryggen och Lisbeth, du är säkert nöjd om du läser det här.

Idag blev det sallad till lunch. Förutom "de där bladen" som väl inte tillhör Lars favoriter, så hade vi bl a
 vaxbönor, första skörden, och så tomater och gurka från växthuset. Till middag i kväll hade vi egna morötter och de sista egna potatisen och som dessert, krusbärskräm. Elliot som var på besök i helgen frågade ofta på sin fina skånska "Lena vad ska du göra för dessert idag?" Nej dessert har vi verkligen inte dagligen men Lars äter mer än gärna en kräm. Visst känner man sig rik på ett härligt sätt när man kan skörda och äta av det man odlat. Förutom att jag har en hamster i mig så har jag nog också en agrar. Men - rödbetorna blir det inget med alls i år. Kan någon förstå vad det beror på?

Agrargenen har jag säkert fått efter min far som var mycket trädgårdsintresserad. Agrar står väl egentligen för jordbruk men fader Hakon var inte intresserad av det ätbara, åtminstone inte grönsaker. Däremot hade han stort blomsterintresse. Kanske kunde årets rika flora av luktärter glatt honom. Jag plockar och plockar
för det ska man ju för att de ska fortsätta att blomma. Alice, om det blir någon liten fröställning över på dina läckra vallmor så kan jag lämna en mörk stockros i utbyte, vilket jag i och för sig tycker är synd på din härliga pastellrabatt.

Barnbarnsbesök

Man kan inte bara roa sig även om man har sommarledigt. Efter våra besök norrut och i österled ser trädgården ut som en djungel. Det har varit tämligen varmt och så har det ju regnat en del. Gynnsamt för växtligheten. Fader Hakon ( och jag ) satt 1981? avenbok i tomtgränsen. Det är en vacker och tålig häck har jag läst i trädgårdsavisor och jag kan tillägga, starkväxande. Det känns som om tomten så här års krymper med många kvadratmeter. När jag var ute för att hämta tidningen i brevlådan morgonen efter ölandsturen, kändes det som om trottoaren var försvunnen. Så första någorlunda torra dag började vi det arbete som numera får ta flera dagar.

Jag fick agera lite ålderdomligt, räfseflicka.

I fredags kom familjen Duval, Glumslöven. Vädret var inte det bästa och det mesta blött efter torsdagens heldagsregn. Sus som vet att det krävs aktiviter av något slag för att barnen inte ska klättra på väggarna bokade två bowlingbanor i stan. Jag började lite försiktigt föreslå att jag kanske skulle vara hemma
och förbereda maten..... Men så mindes jag att vi spelat bowling en gång tidigare och det var både roligt och gick bra. Alltså ett damlag och ett herrlag blev det.

Barnen klarade sig galant och kan man tänka att även jag fick mycket bra poäng. Avstår dock att sätta in kort när jag kastar klotet. En stilstudie som kanske inte helt förknippas till bowling. Kul hade vi i alla fall.

Lördagen bjöd på riktigt badväder om än det var lite blåsigt. Astrid som gått i simskola i sommar ville naturligt gärna till simstadion för att pröva och vidareutveckla sina nyvunna kunskaper.

Väl hemma igen kunde vi sitta ute och fika. Jordgubbssaft och krusbärsmuffins förstärktes med barnens "lördagsgodis".

Så, efter en trevlig helg, är det dags att rensa fram lite fler blommor och grönsaker.

Öland 2

Tre inlägg på samma dag! Har Lena inget annat att göra? Jodå , tvätta, stryka, handla, förbereda för familjen Duva som kommer imorgon.... men nu är jag så uppfylld av Öland och ute: Regnet tadrar på ruta och dörr  men vi har det gott här innanför.

Den uppmärksamme har förstås noterat att det finns två ölandsinlägg.

Nej, vi körde inte hem efter vårt besök hos Inga-Lena och Johan. Lite spända tog vi fram den karta Lars dragit ut från Eniro och körde över till östra sidan. Jag glömde berätta att Inga-Lena och Johan bor på nordvästra delen av ön. Vi skulle nu i höjd med Gärdslösa för att hälsa på min "gamla " kamrat från sem. Vi umgicks mycket under vår studietid och även några år därefter men så blev det som det ofta blir att man får så fullt med den egna familjen... Kontakt har vi ända alltid hållit och tänk vad bloggandet kan knyta ihop gammal vänskap!

Alice har sina rötter på Öland och flyttade dit efter pensioneringen. Den som läser hennes blogg förstår att hon har kommit alldeles rätt. Vem som helst kan få Ölandsabstinens av att läsa hennes inlägg! Nu var vi alltså på väg dit. Tänk ändå att vi ser likadana ut efter alla dessa år! Och när jag ser mig omkring i Alice´s och Jobs otroligt vackert renoverade hus känner jag igen mig. Dels har vi lite samma smak och dels finns några saker kvar av det gamla. Men Alice, jag trodde nog att vi skulle äta på Arabiaporslinet.... lite skämt. Trots att så mycket har hänt i våra respektive liv har ändå tiden på ett sätt stått still.

När vi sitter vid matbordet får vi sitta på parkett. Ett galleri av ölandskonstverk har vi framför oss. En tavla i varje lite ruta i de spröjsade fönstren. I en hage framför huset betar hästar och lite längre ner mot Östersjön ser vi några kor Allra längst ner en rad med tallar? innan det otroligt blå vattnet tar vid.

I kvällssolen tar vi en promenad ner mot sjömarkerna och Alice berättar så gärna.

Vi får bo i lillstugan som minsann inte alls är så liten. Här utanför står stockrosorna i ståtlig rad. Naturligtvis fanns det massor att prata om och våra män tycktes också trivas. Lars som inte alltid  har så lätt att hitta samtalsämnen hade hjälp av Job som lätt kunde leda in på bl a berättelser från sina resor. Efter en god natts sömn vaknade vi till en alldeles strålande dag, varmt och alldeles stilla.

Någon utflykt fick det ju bli och vi åkte till närbelägna Kapelludden. Vi möttes av en pastoral vy och kunde nästan inte tala högt med rädsla för att bryta förtrollningen. Havet alldeles spegelblankt och genom kikarögat såg vi en hel koloni med hägrar. Några tärnor spräckte tystnaden genom att skriande kivas om ett byte.

Ruinen efter Birgittaklostret ser vi i bakgrunden. Det finns en legend om att hon efter sin död i Rom  blev ilandförd här. ( Gugge och Rolf kan det vara här som vi såg den där sällsynta fågeln, förra våren?) Vi gjorde också ett besök i Gärdslösa vackra kyrka med välbevarade målningar och så hälsade vi på Alice´s föräldrar som ligger begravda där. Alice´s syskon har jag också träffat tidigare och nu fick vi tillfälle att åter träffa Ingrid som guidade oss förnämligt i den gamla prästgården som nu är kulturarvscentrum.

Ja, förmiddagstimmarna sprang iväg och med en god lunch i magen kramde vi adjö till våra vänner för att verkligen köra hem. " Det var en riktig höjdare" sa Lars som sällan tar stora ord i sin mun.

Öland 1

Sedan många år tillbaka har vi förmånen att få besöka Inga-Lena och Johan på Öland. Tidigt på våren bestäms datum och inget kan rubba det. I måndags åkte vi. I Nybro mötte vi lite regn och lite stänkande följde oss över Ölandsbron och blötte lite lätt de söta cikoriorna som alltid möter oss på vägrenarna.

Under parasollen som skydd för några regnstänk fick vi härlig lunch med sill och egna nypotatis och en snaps, ja riktigt liten fick det bli för snaps är inte det jag älskar mest här på jorden. Den hette något med fröken och luktade gott och smakade inte helt oävet heller. Efter detta var det ju frestande att ta sig en liten lur men planerna var annorlunda. En cykeltur blir det nästan alltid under dessa besök och så också denna gång. Vår tur i år gick till Föra. Där finns en nedlagd skola som numera bebos av ett par som har odalat upp den gamla skolgården och den har blivit så fin. Mycket arbete ligger förstås bakom. Man säljer plantor och serverar dessutom kaffe med dopp. En alldeles utmärkt cykelpromenad blev det. Lite stänk på ditvägen och kaffedrickandet kunde här också ske under en papasoll. När vi cyklade hem kom solen och det blev riktigt varmt. Raskt beslöt vi att grillning och maten skulle ätas vid sundet. Men först skulle näten i "sjön". Till traditionen hör också att Johan och Lars lägger ut nät på kvällen.

Med pick och pack bar det av ner till strandkanten. Potatis mm fixar vi flickor i köket och tar med ner.

Det är faktiskt inte så många gånger vi har kunnat sitta i "solgatan" vid sundet och äta vår middag. Men ack så ljuvligt det är. Är det konstigt att vi båda från södra västkusten ändå älskar Öland?!

Inte hörde jag när Lars smög upp för att tillsammans med Johan dra in näten. Vi vaknade till ett strålande sommarväder och Inga-Lena och jag tog lite filfrukost, kokade te och bredde smörgåsar för att ta med till fiskarna, gubbarna alltså. Det är alltid lika spännande att se hur fångsten blivit. Jodå, 15 piggvarar (eller hur det nu heter i plur) och massor av flundror. När allt var rensat och klart fick måsarna renset och vi andra lite frukost.

 I vår frysväska hade vi många paket med härliga flundremiddagar med oss hem.

Elliot fyra år

Minsann är det inte fyra år sedan som vi körde ner till Helsingborgs BB och gratulerade Sus och fick se Elliot för första gången. Elliot är en riktig liten goding som förstår sig på livets goda. Ja båda barnen är ofta med och lagar mat.

Om Elliot varit med vid tillagningen av denna fina anrättning är väl lite tveksamt eftersom han hade andra bestyr på förmiddagen. Tre killkompisar var på kalas på förmiddagen innan vi kom. Det blev en jättegod middag förstås och det kan man ju utläsa på Elliots min.

 

En härlig jordgubbstårta med fyra ljus blev det till kaffet resp saften.

En av presenterna innehöll mål för bl a innebandy. Johnny och Lars lyckades med stor möda och mycket besvär få ihop allt som det skulle vara och fick sedan testa lite innebandy utomhus. Oklart vem som gjorde flest mål.

 Till traditionen när vi är i Glumslöv är att vi alltid tar en promenad - kanske för att vi ofta äter så mycket och gott! Dessa promenader slutar nästan alltid på en lekplats. Barnen Duval är och har alltid varit så roade av att klättra, gunga balansera....

öä

Skörby - Körsbärsdalen

Så har vi varit på besök i Skörby igen och nu har Skörby blivit Körsbärsdalen. Fast detta är ju klarbär som Vidar mycket riktigt påpekar.

Det finns ett gammalt träd med bigarråer också och Signe älskar dem verkligen men de har en väldigt kraftigt röd fruktsaft så den här klädseln passar en liten bigarråätande flicka bäst.

Vidar hjälper Oskar att plocka klarbär för att göra saft. Nog måste det vara ett körsbärsår i år! Tack Gugge för erbjudandet men vi tog med oss lite hem och så har vi ju vårt eget lilla bigarråträd. Nog ska familjen klara sommarens saftbehov; samtidigt som Vidar och Oskar plockar klarbär försöker Sara och Signe få ihop de sista klasarna av fäderblom till saft - och - jag kokade saft av jordgubbar.

Kusinerna bor på andra sidan Enköping och där gjorde vi också besök. Föutom vackra vilda krolliljor växer där smultron. Underbara tycker Signe förstås och hon är fena på att hitta. Storkusinerna som är jämnåriga har också gemensamt intresse TRAKTORER. De lekte så intensivt att vi inte hörde dem alls.

Detta vackra exemplar vill jag gärna ha med men denna blomma växer hos Sara.

I födelsedagspresent fick jag en utflykt till Julita och den verkställdes i lördags. På Julita växer samlingar av bl a äppelträd, humle, pioner och rabarber. En äppelgenbank finns för bevarande av äldre sorter.
Den helgen vi var där hade man jordbrukets dag. Vi åkte en runda efter två rejäla ardennerhästar. Andra programpunkter som lockade till sig besökare var tuppgalning, kaninhoppning, taxbedömnining, fårklippning och till många barn glädje fanns Pettson och Findus där.
Men vad vore en jordbruksdag utan traktorer? Och i det här fallet en sprillans ny Massey Fergusson. Som man fick sitta i!

 Jo då, en mycket nöjd Vidar. Naturligtvis satt Signe också i traktorn.

Signe är ju nu en stor flicka och föräldrarna hoppas att hon under sommaren ska bli blöjfri. Från söndagen var det helt radikalt blöjor av och det innebar ju att pottan fick följa med när vi tog en promenad med vagnen. Visst blev det resultat.

Så småningom tyckte Signe att det var bättre att använda sig av "toabletten" precis som alla andra stora.

Vidar har fått en fiffig cykel utan trampor, ett utmärkt sätt att lära sig att få lite balans. Det gick i full fart utför Skörbybacken med några häpna kossor som publik.

Vädret: jättevarmt i början av vårt besök och lite kyligare i slutet men vi använde varken regnkläder eller solskyddsfaktor och inte heller Mygga. Anders, Oskars morbror, som har lite koll på vädret mätte upp 0,3 mm. Inte så bra för grödan. Nu är det för övrigt lite stiltje på lantbruket. Ska plocka lite flyghavre och flytta korna, sa Oskars far på min fråga.

Och idag har vi haft riktigt sommarvarmt i Halmstad. Trädgården var i stort behov av lite ans. Gräset var svårt att klippa för att det var så långt. Jag klippte lite vissna rosor och andra blommor och rensade en hel del ogräs. Så plockade vi, rensade och frös in krusbär och dessutom sockerärter till en god soppa som jag har hittat recept på. Jo då, det bor en liten hamster i mig!