Veckan som gått

Vi som är pensionärer har fått njuta av ett par fantastiska sommarveckor i augusti. Då menar jag förstås att vi är lediga och kan njuta när nu värmen infunnit sig.

I uterummet blommar det på värre. Dipladenian som vi fick förra året har äntligen velat blomma igen och nu med massor av blommor.

Passionsblomman, eller som Bitte säger pensionsblomman, har blommat med minst 137 blommor i år. Jo, det är sant. Jag har satt ett streck för varje blomma.

Vindruvorna är snart färdiga skulle jag tro. Mitten av september brukar vara en bra tid.

I trädgården är det dags för de gula blommorna. Det lyser verkligen upp i rabatterna. Håller med dig Alice. Men det finns många som rynkar på nosen åt gula blommor.

I budlejan har fjärilarna huserat vilt. Ofta har vi någon i uterummet  när vi ska äta frukost. Den eller oftast de, har väl övernattat där. Många gånger sitter de direkt på väggen eller som här på stolsdynan. Någon sa att de får i sig mineraler om de sitter på sådana ställen.

I söndags var vi och köpte nya trädgårdsmöbler - igen. Det gamla trillade faktiskt ihop. När jag funderat ett tag kom jag på att det var bortåt 50 år så det hade väl gjort sitt.

Bland mängder av grupper i konstrotting hittade vi ett vanligt bord med stolar som är riktigt sköna att sitta i.

Igår, ja onsdag, svårt att få ihop en dag med aktiva pensionärer, hade vi provning av mousserande vin och champagne. Alla var goda men det var inte så att champagnen stack ut på något vis. Kanske var den inte tillräckligt dyr.

Skörd på Skörby

Vi har åter varit uppe hos Sara med familj en sväng. Denna gången var det för att passa barnen. Fritids var stängt ett par dagar före skolstart och för att föräldrarna inte skulle behöva ta ut semesterdagar.....

Härligt sommarväder hamnade vi i. Liksom i vår del av landet är allt som växer ett par veckor senare än normalt i Uppland.

Redan första dagen som vi var där fick Vidar något vilt i ögonen. Öronen också på helspänn. - Hör du inte mormor, de har kört igång tröskan! Nej, det hörde jag verkligen inte. Hörde inte skillnad på traktorljud, lastarljud och så skördetröskans brummande. Men det gjorde Vidar. Långa benet före och vi kunde konstatera att nu provtröskade man. Inte visste jag att man gjorde det. Men dagens skördetröskor är "datastyrda". Datorn tyckte att det var för mycket fukt i säden, 24% och man behövde komma ner till ca 20% för att skörda, sa Magnus, Saras svåger som numera tar besluten. "Farfar" får bara order, enligt honom själv. Man fick alltså vänta någon dag. Men solen sken och det blåste dessutom så förhoppningarna var stora.

Under tiden fick vi hitta på annat. Mälaren ligger helt nära gården så ett dopp skulle vara skönt, tyckte Signe. På bryggan fanns fler än vi men det var bara Signe som badade. Hon vet inte vad badkruka är.

Vi andra nöjde oss med att fika.

Signe är väldigt glad i djur så barnen har fått två kaniner. Dessa ska skötas, matas förstås men så måste man också städa efter dem. Det är Signes jobb. ( för att få ut veckopengen.) Hon var jätteduktig och uthållig. Rent och fint blev det minsann.

De söta kaninerna satt i sin bur och såg på.

Medan Signe städade klippte pappa Oskar gräset. .....och mamma Sara fick en liten stund i hängmattan.

I sommar har det varit såå gott om sommarkantareller i Helgesta skog som ligger mellan åkrarna. Vi förstod att vi var lite sent ute men traskade i alla fall iväg med en korg.

Några riktigt stora hittade vi men det var i stort sett slut med härligheten för denna säsongen. Sara öppnade sin frys för oss och vi fick med oss några paket hem.

Idag börjar barnen skolan och jag fick två fina bilder på mms på två sötnosar som förväntansfulla poserade på skoltrappan.

Matnyttigt

Mitt i den sena värmeböljan har vi fått en regndag. Säkert välbehövligt och det finns gott om inomhussysslor.

Det växer på bra i trädgården och mycket är matnyttigt. Just nu är bönorna, gröna och vax- jättefina. De, lite lättkokta, tillsammans med tomater i bitar, lite örtsalt och ev en vinägrett är gott till det mesta.

Förra året satte vi ett par kronärtskockor. Inspirerade av Alice eller var det kanske Job. De överlevde vintern och har satt ett par fina knoppar.

De är ganska små så de skockor vi ätit har vi fått köpa.

På bär och fruktsidan börjar nu hösthallonen mogna. Lite störande bara med den där förstavelsen.

Smultronen som Sara sådde för ett par år sedan har burit rikligt hela sommaren.

Värre är det med plommonen. Ett och annat på en sida av trädet.

Som tur är? tillhör jag hamstersläktet och har kvar ett par påsar plommon från ifjol så det kunde bli till en plommonkaka.

Persikoträdet har vi ganska tidigt släppt ut i det fria och där mognar frukterna fint.

Så till nyförvärvet. Jodå, visst levererar det. ( det nya modeordet som förekommer i många sammanhang ) Mulle talar jag om. Men frukterna är skrattretande små, bara ett fåtal men söta och goda. Jag ska nog så småningom hitta på något att göra med dem. När de blir fler.

Det är de små röda prickarna som ska bli svarta. Ett moget ska faktiskt finnas med. Någonstans.

Igår skulle Lars göra det allra sista målningsarbetet för säsongen. För att komma åt fick han klippa ner en stor del av den vidlyftiga klematisen. Och där hittade vi det som vi sen några veckor tillbaka misstänkt: Ett koltrastbo. Vi har sett föräldrarna flitigt flyga in i "hiet" av blad och grenar. Men nu är familjen utflyttad.

Äntligen sommar

Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge, säger ordspråket. Som vi har väntat på denna värme! Och nu är den här! Det är ju så här det ska vara när det är sommar.

Familjen Duval har varit på besök hos oss. Och det har badats vill jag lova. Både i havet och på simstadion. Medan pappa Fred demonstrerar lönnsirap i stan tog vi andra en tur till Riccardo. Nästan ett måste sådana här dagar.

Nu när de åkt vidare tog Lars, och även jag denna gången, fram målarpenslar och pytsar. Det finns tydligen alltid något som behöver åtgärdas när huset blir sådär 35 år gamalt. Denna gången var det fönstren som invändigt behövde få sig en uppfräschning. Jag tycker det är roligt att måla. Man ser ju resultat omedelbart. Eller hur Alice?

Nostalgitripp

Som barn bodde jag i Ängelholm. Varje sommar åkte vi buss, eftersom vi inte hade bil, till Svanshall och hälsade på goda vänner till mina föräldrar. Vid något tillfälle fick jag följa med "farbror Axel" på en liten segeltur med snipan Svanen.

Häromdagen besökte vi Svanshall igen. Ingegerd och Hans var med oss och vi skulle äta lunch på Svanshalls krog. När vi parkerade bilen var Svanen det första jag fick se. Jag trodde inte mina ögon när jag fick se Svanen ligga i hamnen. Ca 55 år senare.

Svanshalls krog visade sig vara ett riktigt gemytligt ställe med god mat. Jag var ju tvungen att prata lite med krögaren som berättade att barnbarnen eller möjligen barnbarnsbarnen fortfarande ägde båten och huset där vännerna bodde. Gissa om tankarna gick tillbaka i tiden på mig.

Vi åt musslor trots att krögaren rekommenderade spättan........ Då dök ett annat minne upp från barndomen. Axel fiskade en del och det blev tydligen ofta spätta. För att bevara den hissades fisken upp för torkning i flaggstången. Axel tittade uppåt och utbrast; Nämen nu har Signes spätta flöjet, flygit, sin väg.

I Jonstorp, ett samhälle nära Svanshall, fanns en konstnär som gjorde vackra segelbåtar i glas att ha i fönstret. En sån var jag riktigt sugen på men fick veta att konstnären omkommit i en trafikolycka.

Visst är den fin!

I trädgården har nu småfåglarna tagit över. Massor av små ungar far runt här. Häromdagen när dörren till uterummet stått öppet fick vi besök av en liten rödstjärtsunge.

Varje år invaderas trädgården under en liten stund av starungar. Så var det häromdagen. De åt bl a myror som vi har gott om.