Hönsgård eller tuppgård

Äntligen blev det tillfälle för oss att åka till Skörby för att hälsa på - och se den nya hönsgården. Den hönsgård som tenderat att bli en tuppgård. Alice är, var, inte en höna utan en tupp. Han och flera av de andra tupparna är utbytta, två slaktade..... nej de hamnade inte på familjen Bergströms middagsbord. Nu finns det nio fjäderfä i hönsgården och åtminstone två av dem gal så man vet vilket kön de tillhör.

Högst i rang är Edvin? minns inte riktigt om han heter så.

Vackrast är dock Elvis.

Han sitter gärna högst upp på ryggstödet på stolen bakom när han gal men hoppade ner när jag var framme med kameran.

Barnen är så glada för hönsen. Vidar som är förtjust i pannkaka kollar upp om de "levererar" som de ska.

Ett eller två ägg om dagen blir det än så länge. De yngsta är inte värpfärdiga ännu.

Middagsresterna blir hönsmat. Ris är de särskilt förtjusta i enligt Signe.

På kvällen är det viktigt att skaffa sig bra position. Ju högre dess bättre. När det är kväll stänger man om .....och Silver, Vilma, Fjäder.....

Nu har Sara med familj bott utanför Enköping i drygt sju år och vi hade tidigt planer på att göra stockholmsbesök allt som oftast när nu familjen bor så nära.

NU blev det av!!! Att åka in till Stockholm med kommunala färdmedel går så bra och visade sig dessutom vara jättebilligt. Först åkte vi till Fotografiska som så många höjer till skyarna och vi blev inte besvikna.

Vi såg en fantastisk utställning med foton av Paul Hansen. Lunch åt vi också där. Jättegod mat vid ett fönsterbord. Och minsann om inte självaste Paul Svensson svepte förbi.

Mycket trötta i ben och fötter efter vår dag som naturligtvis innebar mycket gående, åkte vi tillbaka.

Våra höstbesök innebär alltid krabbfest. Vi lyckades få med oss två jättefina krabbor från vår leverantör här i Halmstad. Alla är inte lika förtjusta i skaldjur men det blev en italieninspirerad afton för dem.

Som bonus blev det också spel på valthorn. Signe har hunnit få två lektioner.