Ljusen som betvingar mörkret

Jag samlar inte på något speciellt, tomtar, äggkoppar eller liknande men jag är förtjust i vissa ljusstakar. Med åren har det blivit många. Några kommer aldrig ut ur garderoben ens och i princip har vi väl köpstopp på den varan men redan i höstas pratade jag med en ölandstomte som skulle se vad han kunde göra...… Tills dess tänder vi både här och där. 

Ljusstaken för trearmade ljus har Irene gjort

Ljusstaken  heter Rasken och har tidigare funnits i min mors ägo.

Bröllopspresent från några kusiner.

Den här köpte vi på tillverkningsstället i Leksand för många år sedan. Här finns mycke symbolik.

Två enkla träljusstakar inhandlade på Mårbacka.

På Dalabergsvägen är det oftast så att det periodvis är riktigt lugnt och det händer inte mycket men så kan det komma tider då det riktigt kör ihop sig. Som förra helgen.

Alltid eller åtminstone sedan drygt 20 år tillbaka har vi stoppat korv med Inga-Lena och Johan. Alltid lördagen före andra advent. Så också i år. Men det var här det började köra ihop sig. En och en halv timma innan vi skulle ge oss iväg till korvstoppet kom Mats från Bolmsö med två hela lamm...… 

Till saken hör att vi gjorde ovanligt många korvar i år: Granholms, ICA-kurirens och ostkorv. Lammkorv kunde det inte bli i år eftersom lammen inte hunnit bli färs. Vi visste alltså inte att Mats skulle komma just i lördags. Vi blev allt lite möra av allt korvstoppandet. 

Så var det dags för ena lammet på söndagen

 och det andra på måndagen.

Nu har vi i alla fall mat i frysen och lammfärsbiffar är riktigt gott.

Om vi var möra efter korvstoppningen är det inget mot hur det kändes efter styckningen av lammen. Förr återhämtade man sig efter en natts sömn men nu tar det allt lite längre tid. Efter några dagars vila är vi i farten igen. Lars har en mjuk fruktkaka i ugnen och jag ska ta mig an julkortsskrivandet. Än så länge skriver jag "papperskort".