Vi gick rakt ner mot vattnet från parkeringsplatsen och hittade en gammal stock att sitta på. Där kunde vi njuta av utsikt och fåglar. Förutom allehanda måsfåglar fanns strandskata, många tofsvipor och så något smått som sprang nere i den torra tången.
Visst var det väl strandpipare, mindre skulle jag tro. Men det kanske berodde på att det var ungar som de var små. Tre små nystan sprang fram och tillbaka framför oss.
Vi gick en liten promenad norrut. Korna vilade sig på strandängen.
En av dem ville posera lite extra när vi passerade.
Vi kom fram till en gammal, raserad hamn och där bland klipporna kunde vi inta vårt medhavda kaffe. Bara sååå ljuvligt! Småfåglar svepte förbi runt oss. Inte lätt att uppfatta men svalan kände vi igen och stenskvättan.
På hemvägen stannade vi till vid Hallarnas hembygdsgård och beundrade den gamla stenbron över Suseån.
Och så förundrades vi över den gamla eken, över 450 år gammal. Redan på Gustav Vasas tid lär den ha grönskat.
De här dagarna utan social gemenskap handlar det mycket kring vad vi ska äta.
Innan Corona slog till hade vi planer på att åka till Bilbao och San Sebastian. Pinxos serveras där och är något vi uppskattar från tidigare besök i Spanien. Vi gjorde egna små pinxos som smakade riktigt bra de också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar