Ett år sedan sist.

 Nu är det ett år sedan vi var på besök i Skörby hos familjen Bergström. Då med anledning av Vidars 12 -årsfirande och nu förstås med anledning av att pojken blivit  tonåring.

På väg att bli lika lång som sin pappa. Redan i somras ordnade Sara det så att vi kunde bo hos goda vänner till dem, som har en stuga för uthyrning. Mitt emot prästgården, där vi bodde, ligger en annan mycket viktig gård. Faktiskt Signes andra hem. 

Gården har 14 hästar. Signe mockar, utfodrar dem, rider förstås och får ta del av allt möjligt som har med hästskötsel att göra. Ibland är Sara, som också blivit hästtokig, med. Naturligtvis måste jag ha med en bild på Signes favorit.

Den stora!!! vita, som jag skam till sägandes inte minns namnet på, rider hon.

Medan Signe skötte om hästarna förberedde Vidar och Oskar kalaset. Sara, Lars och jag åkte på utflykt till Salnecke slottskafé. Lunchmacka blev det och ostar och te att ta med hem.

Välkomna på födelsedagsfika! De bakglada barnen hade bakat kakor.

Så blev det tipspromenad med för oss omöjliga frågor; vilken musik Vidar gillar, hur många klaffar det finns på en saxofon...... Tre rätt men ändå inte sämst.

Då gick det bättre i tävlingen där man skulle uppskatta hur långt 100m på åkervägen var.

Enligt planen skulle det därefter bli grillning men med tanke på hur torrt det är i markerna flyttades grillfesten några hundra meter bort, till Helgesta, där farmor och farfar bor. 

Chokladtårta till en chokladälskare. "Köpe".

Föräldrarna kunde känna sig riktigt nöjda med kalas utomhus för 17 personer i strålande sol och coronaanpassat.

På söndagen satte Signe klockan för att vara med och släppa ut hästarna - För det är så roligt! Klockan 12 var det dags för samling inför fotbollsmatch som gick av stapeln klockan ett. 

För Sara, Lars och mig blev det ett par skogspromenader och så tittade vi förstås på en fin fotbollsmatch. Vidar klippte gräs på prästgården.... Så gick söndagen.