tisdag 18 maj 2021

Äntligen

 Äntligen blev det så tid att hälsa på barn och barnbarn. Det passade så bra ihop med Signes födelsedag, 14 maj.


Det är så lätt att fotografera Signe. Hon tar alltid fram sin bästa min!

Med tanke på smittorisken var vi inte inne i Signes lilla rum och sjöng för henne på morgonen. Det fick bli i samband med frukosten. Amerikanska pannkakor och varm choklad.

 

I år var många presenter platta och i kuvert. Presentkort på Granngården, presentkort på ridläger ihop med tre kompisar.... Signe var sååå nöjd.

Men låt oss backa lite.... Vi har inte träffat familjen B på åtta månader och då bodde vi inte hos dem. Detta med lite större möjligheter skulle firas tyckte Sara och Oskar. Det blev en härlig "trerätters" som inleddes med gott "bubbel". Ett underbart välkomnande.



Födelsedagskalas skulle bli först på lördagen, det fanns ju de som arbetade. På födelsedagen blev det ridlektion och vi var med som åskådare.


Det var skritt och trav och galopp med fotombyte....... Inte alltid så lätt att få Freddy att lyda. Signe uppmanades att vara bestämd. 

Medan Signe var hemma och bakade syltkakor tog vi andra en cykeltur till Fånöö och njöt av Sveriges nordligaste bokskog. Alldeles nyutslagen är ju den skira bokgrönskan bland det ljuvligaste som finns. 


Fånöö är en av traktens äldsta historiska platser med anor från 1200-talet. Gården är Axel Oxenstiernas födelseplats. Allt detta berättar den historiskt intresserade familjen om.



Också om den fina ekallén som planterades av drottning Kristina eller om det nu var Axel O.

Kalaset fick förstås också bli coronasäkert. Beställning gjordes via köksfönstret och så blev vi placerade med lagom avstånd.




Under våra besök på Skörby brukar Lars få något projekt att syssla med. Förutom att plantera tomaterna som vi haft med oss och klippa rosor bad Sara om råd hur man kunde få en bänk där hon ska se solnedgången och sippa på ett glas vin.... Några timmar senare fanns bänken där. Men inte solen.


På hemvägen kunde vi också säga - äntligen - kom vi till Vandalorum. Lagom för att äta lunch, förbeställd, för att bl a se den fina utställningen om Systrarna Jobs.





Det blev en liten nostagitripp både vad det gäller keramik och textilier.

En härlig tur blev det trots minst fem stora vägarbeten så aldrig har det tagit så lång tid att köra Skörby -Halmstad.

1 kommentar:

  1. Äntligen! Ja, i dessa tider känns det som om man vunnit på tips när man får träffa sina nära och kära. Så mysigt ni haft det, vad spelar då några vägarbeten för roll? Och hjälp så stora barnbarnen blivit utbrister jag som den tant jag är...

    SvaraRadera