Nej, jag har inte slutat blogga men efter Skörbybesöket åkte vi på förkylning båda två. Min hänger fortfarande kvar med lite envis hosta. Därför har det heller inte hänt så mycket.
Vädret är milt och de senaste dagarna riktigt skönt men nog vet man ändå att hösten är här. Mentalt ändå. Löven faller från fruktträden och det gör också äpplena. Några sitter kvar än så länge men det är väl bara en tidsfråga eller kanske en fråga om en ordentlig vindpust.
Det är riktigt länge sedan de var här och åt middag på kvällen. Covid och andra tråkigheter har stått i vägen. Lars skalade, som vi tyckte, massor av potatis men det var i inte tillräckligt. 15-årige Elliot är en stor man med glupande aptit. Med Astrid utbytte jag tankar om främst sticke. Hon är bara så duktig. Hon tog också del i årets vinterprojet i vävstolen.
Nu har jag fått beställning på fem par raggsockar. (Med tanke på kalla golv i vinter.) Tre par i storlek 47!! Till Lars har jag börjat på en ny norsk tröja. Förra årets blev lite lite. Som tur är gjorde jag Johan glad med den fjolårets.
Läsandet tillhör året-runt-glädjeämnen. Just nu läser jag Lektioner i kemi av Bonnie Garmus. En småtrevlig bok, trots titel, som utspelar sig i Kalifornien på 60 -talet. Huvudpersonen är en kvinna som satsar på karriär som kemist. som ensamstående mamma hamnar hon i stället som stjärna i Amerikas mest omtyckta matlagningsprogram på TV. Längre har jag inte kommit men jag förstår att jämställdheten ligger inte direkt i framkanten.
Tack vare det milda vädret kan jag fortfarande plocka in blommor vilket ju är så underbart.
Nobelpristagaren i litteratur verkar ju vara en intressant kvinna. Henne tänker jag också ge mig i kast med.
Hurra för hösten då det är solsken och fortfarande varmt, tids nog får vi stanna inne med yllesockarna på.
SvaraRaderaHurra för böcker året om och särskilt hurra för årets nobelpristagare, vilken kvinna!