Att sörja för vintern

 Igår kom Pelle hit med sin bil och släp. Vår lilla har ingen krok. Så bar det av till ägg och numera också vedbonden. En kubikmeter björkved får räcka till vinterns brasor. Det var riktigt varmt igår så vi bara rafsade veden från flaket in i garaget och så får den staplas en annan dag. Som idag t ex då det faktiskt kom några regnstänk och är några grader svalare.

Mördarsniglarna håller sig undan i torka och värme men vi har andra djur.

En liten söt kaninunge har vi haft som betat vår gräsmatta. Den hittade aldrig vår fina sallad. Troligen lever den inte längre för vi har en räv med ungar, två eller tre, också......

Det har varit ett fasligt pipande här de senaste dagarna. Det är nog gråsparvsföräldrarna som är glada över sina nykläckta ungar.

Precis utanför köket har de sin matplats.

I en rabatt har vi Mariaklockor borstnejlikor. Blommor som minner om min barndom. De fanns alltid i min fars trädgård. 

Trädgårdens ätbara börjar glädja oss i forma av sockerärter, jordgubbar och kanske körsbär. Många av de senare hamnar på marken för de torkar bort.

Men allra ljuvligast är rosendoften i trädgården. Det doftar som en bättre parfymeriaffär fast mycket godare.