Men Läjna

Kontaken med nära och kära såg lite annorlunda ut för bara några år sedan. Man parkerade sig vid den väggfasta luren för olika långa samtal beroende på vem det var. Handskrivna brev var inte alltför ovanliga. Nu har jag EN "brevvän" kvar och vi skriver två brev var om året. Hennes julbrev kom häromdagen!!!

Numera kan man ju få kontakt med sina nära och kära på många olika sätt. Visst smsar man i tid och otid men det är trevligt när det plingar till i mobilen och man får ett meddelande. "Mailvänner" har jag ett par stycken och det är trevligt. Lite mer uttömmande än sms kan jag tycka. 

Igår pratade vi i telefon med Elliot som varit sjuk i flera omgångar och som firade tillfrisknandet med sitt livs biopremiär. Först pratade han med moffa men meddelade att han även ville prata lite med Läjna. Efter lite prat hit och dit blev det så bion som samtalet rörde sig kring. Och så skulle han förklara för den icke insatte:"Men Läjna det var många Alfons på den TVn."  Fyra filmer om Alfons var det enligt mamman. Alfons stackaren fick tydligen stor konkurrens med påsarna med lördaggodis.

Men roligast av allt är nog webbkameran som vi fick i julklapp. Jodå installation ingick. Igår ringde Sara och undrade om vi ville "koppla upp" oss för nu ville barnen prat med mommo o Laas. Det tar lite tid för vår dator är ganska långsam och jag hörde hur otåligheten stegrades i bakgrunden. Så - ett stort leende på skärmen och jag kunde koppla ifrån den vanliga telefonen. Fnissigt blev det förstås och inte så mycket sades till att börja med. Mest lite svar på mammans frågor för att få igång samtalet. Man ser ju sin egen bild och det är ju spännande. För att inte tala om alla knappar på datorn. Vidar meddelade bl a att det luktade bajs och höll för näsan och Signe kunde med ett leende tala om att hon såg mommo och var ögon, näsa, mun och öron sitter och att hon slagit sig. Aj, sa hon och slog sig i huvudet..

Visst känns det väldigt långt till barnbarnen ibland men så här får vi en riktigt rolig stund med de små.