Vår granne har två stora körsbärsträd. Dessvärre har jag aldrig sett någon människa ta hand om bären. Vissa år blir det många andra nästan inga. I år är det körsbärsår. Körsbären lyser röda och smakar säker fantastiskt...... Kl 03.30 äter skatorna sin första frukost och där är det minsann inte maten tystar mun. Då vaknar jag och måste stänga fönstret. Så kommer duvorna och vill också få sig ett skrovmål. Igår var det fem måsars tur och de skrek banne mig hela dagen. Kan tro att de olika fågelarterna retar varandra lite. Men om de bara visste att det räcker åt ALLA. I förmiddags kom en starflock och jag tänkte att nu måste väl ändå bären ta slut. Men nej det syns nästan inte att de varit där. Låter jag gnällig?? Jo, vi har sedan några år också ett körsbärsträd men trots att det blommade så fint är där nästan inga bär alls. - Och naturligtvis inga snyltgäster heller.....
Nu är det ju högsommar som det meddelades från Ostkanten och NU har vi även på den här sidan fått lite riktig sommar.
De stora nästan svarta vallmona, frön som kommer från Öland, är så fina tillsammans med ringblommorna. Årets stora projekt kommer på bild så småningom när det är i sin fulla blom men ett delprojekt i form av blåregn kommer här.
För hängmattan, på badstranden..... Jag har läst en jättebra bok. Den är skriven av Douglas Kennedy och heter Ögonblicket. Den handlar om Berlin innan murens fall. Och förstås om ett kärlekspar..... Den är svår att lägga ifrån sig.
Ringblommor och svarta vallmo - en oslagbar kombination, något att tänka på till nästa år.
SvaraRaderaAnna tycker inte heller att morgonfåglarna har guld i strupen - hade hon haft en hagelbössa att ta till vid fyrasnåret så tror jag banne mig att den kommit till användning.
Vi har fått besök av bygglada svalor medan vi var borta. Usch, jag vill inte ha ett svalbo på verandan så det är att förhärda sig och ut med plastpåsar - jag som säger mig gilla fåglar...