En av de viktigaste saker som hänt sen vi träffade Vidar sist var att han saknar båda framtänderna i överkäken! Han är så fin!
Lite läsläxa i form av Bingo hade Vidar och han läser så gärna alla de böcker han själv lånar eller Sara tar hem till honom. .....läsa på påskafton, i sängen, för en släkting ( där kom man med ), på toa, utomhus. Det var så lätt att få ihop bingorader -men lite svårare att läsa så att omgivningen hörde. Tänk själv hur det skulle vara att läsa med en sån jätteglugg!
I Skörby har man verkligen naturen inpå knutarna. T ex blåsipporna. Jag blir helt euforisk.
Vi har mycket fint hos oss men inte den mängden blåsippor.
Under detta besöket hade Lars ett, som jag trodde stort och besvärligt, projekt. Gammelfaster Berta i Borås hade två Bruno Matsson Evastolar. De har gått i arv och nu har de blivit Saras men eftersom de var gjorda 1939 blev de så småningom icke användbara. Ett TV-program i serien Antikmagasinet
inspirerade oss. Jo, kanske skulle man kunna..... Sadelgjord skickades efter och med tanke på att Lars är en händig man blev resultatet riktigt bra.
På påskafton blev det släktkalas i form av knytis. I god tid innan lunchen pratades det mycket om hur Karolina, Oskars syster alltid fuskar i äggpickningen. Det blev förstås en batalj syskonen emellan till allmänt jubel.
Vad vore väl en påsklunch utan tårta? Chokladtårta med massor av små ägg. Signe hjälpte mig att baka och båda barnen dekorerade.
Mycket annat hittade vi på de dagar vi var på besök. Det första jag själv gjorde var att stämma träff med min fd kollega Birgitta som jag inte sett på 40!! år men haft åtminstone julkortskontakt med under alla år. Nu har hon flyttat till Enköping så några timmars fika blev det. Om vi hade något att prata om? Massor!
En förmiddag åkte vi och tittade på Linderödsgrisar. De såg ut att må gott. Vi köpte korvar, pastej och rökt kotlett med oss hem. Tilläggas bör att här levererar man kött till de finaste krogarna i huvudstaden.
På annandagen var det riktigt fint väder så vi for till Hjälstaviken och skådade. Där finns massor av gäss. Flera olika arter förstås. Lättare var det att känna igen svan, sångsvanar? Signe konstaterade att de var kära i varandra så som de höll på. Vidar lärde sig sothöna och skrattmås.
Väl hemma igen kom fågelböckerna fram, bl a den med fägelläten. När vi, Vidar och jag, gått igenom halva boken gav vi upp........ Några känner vi igen och det får räcka tills vidare.
Vilken fin påsk ni haft - kallt väder kan inte förta glädjen att vara med de sina.
SvaraRaderaDet där med fågelskådning är ju en hel vetenskap - för mig är den vetenskapen inte att kunna alla fåglar, deras läten och rörelse i luften utan att få se dessa tvåbenta varelser i sin rätta miljö. Fast, med handen på hjärtat, visst är det kul att känna igen en eller annan pippi. Just nu går jag dagligen ner i Vallgatan och kollar in storspoven, min favorit och inte så svår att känna igen. Skärfläckor hoppas jag kunna bjuda när ni kommer till ön.Kram