måndag 1 februari 2016

På fönsterbrädan

Nu är det februari. Vart januari tog vägen vet jag inte riktigt men det känns bra att den ligger bakom nu. Jag tycker inte om att prata om och ännu mindre skriva om mina krämpor men nu kommer det: Redan den 9:e vaknade jag med en axel som var såå öm. Inflammation i axlarna har jag haft några gånger så jag vet vad det är. Kortisonspruta på rätt ställe, några dagar med riktig smärta och sen bättrar det sig så småningom . Nu tänkte jag hoppa den där sprutan men käre tider vad det tar tid att bli bra. Inte en enda gång har jag kunnat gå på min gympa denna terminen. Och i morgon blir det ingen heller.

Inte nog med axeln. Förra lördagen vaknade jag hes som en kråka och det är jag fortfarande..... och hostar. En vecka till får jag väl ge förkylningen eller vad det nu är. Man blir lite handlingsförlamad och trött av sina krämpor så den senaste veckan har jag sett mycket på TV. Även dagtid. Skidor och konståkning. Sämre underhållning kan man ha.


I köket blommar amaryllisarna som jag köpte till advent med tredje stängeln. Och nog har ljuset gjort en hel del även inomhus. I höstas tog jag skott från våra stora växter som står i uterummet. Det har blivit för stora. En del plantor rotar sig snäll men andra är kinkigare. Jag har googlat och läst på hur stora möjligheterna är. Alla har velat sig och nu har de börjat växa till sig på fönsterbrädan. I "kupan" är det nog extra ljust.


Passionsblomman, vars moder blommade med mer än 200 stora fina blommor i somras har fått nytt liv.


Dipladenian lär vara svår att föröka men ett skott "tog" sig. Mamman kommer från våra vänner i Hässleholm och har glatt oss i två år redan.


Den här lilla stackaren ska bli en blyblomma.  Den mamman bodde tillsammans med oss redan på Palettgränd och det är Lars favorit.


När Alice och Job hälsade på i höstas frågade Alice om det var något särskilt hon skulle ta med från Öland. Hon har en stor hibiscus, sådana som de såg ut förr och den ville jag gärna ha skott från. Länge hände ingenting men så för bara något vecka sedan vaknade den riktigt till liv.

Att sen regnet vräker ner just nu och det blåser ordentligt får man väl ta.




1 kommentar:

  1. Snacka om att ha gröna fingrar! Till en som kan - är det dags att titta till alla "övervintrare" i Lillstugan kanske? Och du, man får prata om sjukdomar, i alla fall de där som är envisa och inte vill ge med sig.
    Krya på dig och stor kram.

    SvaraRadera