Att ta sig tid

Vi har hunnit vänja oss vid livet som pensionärer. Så skönt att allt får ta sin tid, i lite långsamt tempo. Idag fick vi sätta klockan så vi säkert skulle komma upp i tid för att hämta skinkan mm i Mostorp. Där brukar man få vänta sådär en timma på sin tur. Idag tog det knapp en halv timma. Men vi hade ju hela dagen på oss invänder någon. Nej inte idag, för idag var det dags för sista träffen i bokcirkeln, här hos mig och innan dess skulle jag baka en brun pepparkaka......

De fina julrosorna som annars trivs bäst i uterummet fick komma in och visa upp sig. Visst är det ändå härligt att man kan ta sig tid att i lugna och ro sitta ner ett par timmar och prata om böcker och annat också. G ska tidigt i morgon åka till Norge för att fira jul men tar sig ändå tid. Jo, vi har trevligt på våra träffar. Till idag hade vi läst Selma Lagerlöfs Kejsaren av Portugallien. Jag lyssnade också på den, inläst på värmländska, så härligt. Nu ska vi läsa Ensam i Berlin av Hans Fallada till nästa träff.

Igår hade vi besök av Agneta och Bosse. Det var mörkt ute när A kom cyklade från arbetet men vi hade tänt många ljus så det blev ett varmt sken som mötte dem.
Att ta sig tid så här någon av de allra sista dagarna före jul för att dricka kaffe och smaka på julkakorna är riktigt stämningsfullt. Vi träffas inte så ofta numera så vi har en del att gå igenom gällande bl a barn och barnbarn.