Jag skulle ju inte, men....

I veckan har det varit bokrea. Fortfarande är hyllorna fulla av böcker men o vad det är frestande när katalogerna kommer. Inte är bokreorna som förr inte, men en tradition som har lite vår över sig är allt bokrean för mig.
Som barn blev jag mycket läst för och mor Ing-Marie köpte i alla fall barnböcker på rean. På Mariadagen fick jag alltid en bok och det har hon skrivit i flera av mina barnböcker. "Till Lena på Mariadagen" alltså.

Bokhandlarna ska ju gynnas tänkte jag och bestämde mig för följande:

Det blå mellan himmel och hav är skriven av samma författare som Morgon i Jenin, en bok som jag tycker är såå bra. Om boken står att det är en vacker och sorglig berättelse om palestinskt kvinnoliv, om uppbrott och förflyttningar, separationer och hjärtesorger, men också om överlevnad, familjesammanhållning trots enorma avstånd och om kärlek.

Om Lila står det att vi befinner oss på 1920-talet i den amerikanska mellanvästern. en fyraårig flicka försvinner från farstubron till det slitna hus där de som kanske är hennes föräldrar, eller kanske bara avlägsna släktingar, bor. Den lilla flickan plockas upp av Doll, en hemlös kvinna. Tillsammans driver de runt på vägarna och söker arbete för dagen. Många år senare kommer Lila till det lilla samhället Gilead. Vid ett häftigt regn tar hon skydd i kyrka och möter där den gamle prästen och änkemannen John Ames. En osannolik och för dem båda omtumlande kärlekshistoria tar sin början
 Författaren lär vara en av Obamas favoriter!!

Och så en bok som så många rekommenderat, en tegelsten: Ljuset vi inte ser. En liten fransk flicka som nyligen har blivit blind kan bara tolka krigets fasor genom ljud, dofter och beröring. I Tyskland drömmer barnhemspojken Werner om att bli radiotekniker, men kan bara undslippa ett hårt liv i kolgruvan genom Hitlerjugend. Deras öden kommer att förenas i Saint-Malo en stad som kommer att totalförstöras av kriget.
En fängslande berättelse om den grymhet som en gång slog klorna i Europa och om den godhet som göms i våra hjärtan.

Något att läsa såna här dagar som aldrig ljusnar och med fnudder utanför fönstret.