Det glimmar i guld

Det glimmar i gul och i klaraste rött,

det prasslar så sakta i parken,

ty hösten är kommen, och björkar och lönn

de fäller nu bladen till marken:

"Så fall våra blad, fall mjukt och lätt

vi väver ett täcke så varmt och så tätt,

vi väver ett täcke till marken."

Detta är första versen av Elsa Beskows Höstvisa. 

Både Alice och hennes syster Kerstin skrev om hur grått det var på Öland, igår tror jag. När jag tittade ut genom vårt sovrumsfönster var det gult och orange på många håll. 

Jag tog en liten promenad runt kvarteret. Det duggregnade lite och jag kunde konstatera att många av de vackra löven redan hade börjat väva täcket till marken.

…… Så här avslutas visa

Se vintern är nära, och vädret är grått, 

nu måste vi värma och lysa!

Vi väver ett täcke så varmt och gott,

att blombarnen icke må frysa.

Sov gott, alla blombarn, sov gott, sov sött,

vi väver ett täcke i guld och i rött, 

vi väver ett täcke åt marken.