Regnmätaren havererar

Det har varit en fin helg. Särskilt igår, söndag var det riktigt sommarväder och många tog ett sensommarbad. Vi var på Bolmsö och hämtade ved hos Mats och Makiko.Och hos lilla Isabella förstås. När man nu kommer till Stapeled möts man av en stor skylt Ekogrönsaker. Makiko har verkligen odlat med framgång. Där finns förutom japanska kryddväxter som jag inte minns namnet på, squash, pumpa, fänkål, svartrötter..
Dessutom stod skelettet till ett blivande växthus på 96 kvadratmeter och väntade på att täckas. Vi håller tummarna att tyskar, danskar och även Bolmsöbor ska göra affärer med Makiko.

Denna gången nöjde vi oss med ved. Lammet får vänta. Lars har haft att göra med att stapla. Ett roligt jobb säger han och jag förstod på dig Alice att du också tycker att det är ett ganska trevligt jobb.

Vi fortsätter att plocka trattkantareller och det luktar så gott i tvättstugan när vi torkar dem. Så mycket åt gången blir det inte men lagom till den elektriska torken och så lite att bre ut på strykbrädan.

Din marmelad låter jättegod, Alice. Man kan ju äte lite med sked! Jag ska göra marmelad med tomater och äpplen. Marmelad har stor åtgång i vårt hus. Lars lever efter devisen: Man blir glad av marmelad!

I somras köpte jag tre klänningar i Enpöping. Jo, det är stört omöjligt att hitta sådana i Halmstad. En av klänningarna hade nog mor Ing-Marie kallat städrock men jag föll för den av nostalgiska skäl. Visst känner ni igen den! Marimeko 70-tal. Riktigt roligt är det att storlek 36 passade perfekt- Lite lång så jag la upp den. Men när köpte man ett klädesplagg i 36? Det kan ju tom vara ett x framför någon annan bokstav numera.

Just nu ser jag att det slutat regna. Tack för det. Nu räcker det. Lyssnade på lokalmeterologen nyligen som lovade en liten högtrycksrygg men ändrade sig ganska snabbt till en ynkrygg. Ja, ja det är bara att vänta och se. Småfåglarna i grannens trädgård, som jag har utsikt över, bl a nötväcka, rödstjärt och rödbröst, en liten lövsångare, verkar må bra.

Min hälseneinflammation är på tillbakagång så jag har börjat gå små halvtimmeslånga promenader. Så härligt!
Men vad är väl det... Lördagen blev en dag i eftertänksamheten tecken. Jag satte bokstavligen frukosten i halsen när jag så småningom förstod att de många dödsannonserna i HP var för att tala om att Lena, Kjell-Åkes och Gunnels dotter inte längre finns. Hon hade två små barn, åtta och fem år gamla. Så smått allt verkar, tankar om regn, storlekar och andra trivialiteter. Låt oss ta vara på våra liv.