Jag, en pensionär

Idag har jag slutat mitt arbete. Det lilla arbete jag hade nu på slutet. Jag har sagt "hej då" till alla och lämnat ifrån mig nycklarna. Och jag tycker att det är så skönt!!!

Men det låter lite konstigt det där ordet pensionär. Jag känner mig inte gammal utan fortfarande lite som en flicka. Jodå, kroppen är trött och stel ganska ofta men inuti känner jag mig ung.

Jag minns när mina föräldrar pensionerades, båda ett par år tidigare än jag. Min far blev lite irriterad när det en kväll ringde på dörren och en man frågade om han fick föreslå olika aktiviteter för honom. Både far min och jag är av den typen av människa som är alldeles utmärkt duktiga på att själva aktivera oss, dvs tiden räcker inte till.

Säkert är det en bra tid att pensioneras så här års. Bara den eländiga tjälen snart vill gå ur jorden så har Lars och jag dagarna fulla av trädgårdsarbete. Jag har äntligen börjat väva trasmattor så smått. Och nu i påsk får vi besök av barnbarnen. Förhoppningsvis alla fyra någon dag. Stackars Astrid fick vattenkoppor ett par dagar innan hon och Elliot skulle följa med Fred till Kanada så det blev inte något med det. Nu hinner hon bli av med kopporna i slutet av veckan så kusinerna kan träffas något.

Väckarklockan kommer jag inte att behöva ställa nu.  Det är så härligt att få vakna av sig själv. Så här års är det ju inga problem att skutta upp. Särskilt som solen strålat tidigt på morgnarna den senaste veckan.