Sådärja

Igår stöpte vi ljus. Första omgången. I morgon blir det en ny omgång. Ja, sen kan det bli jul - nästan. Tidigt ute. Ja, jag är medveten om detta - men om någon tror att det ska bli lättare att få ihop ett gäng vänner för, som här ljusstöpning, bara för att de flesta är pensionärer så är det helt fel. Jovisst är det ofta barnbarnen som ställer till det. De godingarna! I det här fallet är det ett barndop i New York som gjorde att vi fick tidigarelägga vårt ljusstöp. Men jag måste säga att vi fick upp riktigt bra stämning i alla fall. Glögg blev det, stora julduken fram och t o m julporslinet. Låter inte som du mamma, hade Sara sagt om hon vetat. Gränsen gick vid julmusiken. Den får allt vänta lite till.

Att vi är tidigt ute i år förstår man ju när jag gick ut för att se om det fanns några blommor kvar att ta in. Och det fanns det. Ringblommor finns fortfarande, vita och rosa rosor och så julrosor som fick sällskap av en vit höstvädd. Så har vi en mild höst också.

Vi har tagit fram våra fågelrestauranger och fåglarna behöver då inte trugas. - Som de äter!! Men vi bjuder gärna in dem. Förutom de vanligaste i vår trädgård som blåmes och talgoxe och vår lilla rödhake, har vi haft besök av steglits och bergfink. De kommer bara hit när det vankas mat.

I fredags var det alldeles fantastiskt väder. Och det var bra för vi var på begravning i Glumslöv. Jag tycker att begravningar blir ännu sorgligare när det regnar. Det var Curt, min kusin Anitas man, som i ganska många år kämpat med sin parkinson och som nu har somnat in. Det var en mycket fin begravning och skam till sägandes så var det roligt att träffa kusiner och kusinbarn.......... Det händer inte så ofta. Det kunde ju varit under andra omständigheter.