Dofterna

Tack och lov för att man har näsan i behåll! Då menar jag egentligen förmågan att lukta. Mitt luktsinne är ganska välutvecklat tycker jag. På ont och på gott.
Idag har det luktat gott. På förmiddagen bakade vi pepparkakor. Jo, vi gör det. Igår gjorde Lars degen och idag passade han plåtarna så att jag kunde helt ägna mig åt utbakandet.

I stort sett en plåt av varje figur blev det; grisar, rävar! tuppar, gummor, hästar, granar, bockar och så förstås stjärnor och hjärtan. En del formar kommer från Lars hem och en del från mitt. Räven i gänget kan kännas lite udda kan jag tycka. Så tyckte nog Lars mor också eller så tyckte hon att den var lite meckig att hålla ihop, enligt Lars, så det blev oftast inga rävar. Just därför måste jag ju göra några.
Redan efter första plåten spred sig en ljuvlig doft. Jo då, de blev goda. Gamla receptet blev det i år.

Lars var och klippte sig i eftermiddags och när han kom hem hördes ett förvånat. Men nu luktar det ju saffran. Mycket riktigt. Jag hade bakat saffransskorpor.

Till helgen tog vi förstås fram de elektriska ljusstakarna och stjärnorna. En elljusstake är riktigt gammal och det kan man minsann se på originalförpackningen. Den minns jag från min barndom. Hur gammal den är vet jag minsann inte men den får alltid vara med.

Lite pö om pö smyger jag fram ett och annat som hör julen till. Lite minnen finns det kring nästan varje sak. Visst har du också en sån här duk Alice. Vi som under några år tyckte om att brodera. Ja, det gillar jag fortfarande men det är svårt att få avsättning för den typen av hantverk. Förspilld kvinnokraft, säger många men man har visst kommit fram till att i vår stressade värld är det nyttigt med denna kontemplativa sysselsättning.

Närmast på agendan står inköp av gran. Jo, den får först bo i uterummet innan den på lillejulafton får komma in.  Och så ska det stoppas korv. Två nya sorter i år.