Ganska mycket att ta rätt på men ett kärt besvär. Kommer ni på besök och äter mat hos oss kan det nog vankas något med kantareller.
Barnen behövde förstås springa av sig lite efter den långa resan som hade gått såå bra. Tur att vi har lekplats på nära håll.
Signe är mycket förtjust i bär så hallonlandet fick många besök. Varje morgon tassade Signe upp till mig innan de andra var vakna och så gick hon och jag ut i landet för att plocka lite bär till frukostyoughurten. -Mormor dom är inte solbrända ännu, sa hon om de ännu inte mogna.
Våra vinbärsbuskar har också mogna bär och Signe plockade. De svarta gav hon bort men åt gärna av de röda.
Här sitter hon och rensar de röda bären precis som hennes mamma också satt på kökstrappan hos sin mormor och rensade röda vinbär en gång i världen. Lätt att bli lite nostalgisk.
Lite imponerade var de allt över vår nya robotgräsklippare. Åtminstone till att börja med. I garaget hittade Vidar vår också nya handklippare och den blev genast en slåtterkross. Konkurrensen mellan de båda klipparna var stor och vi har aldrig haft så välklippt gräsmatta.
Vidar är mycket intresserad av hur saker och ting fungerar så Lars fick vända upp och ner på Robban så att Vidar fick se de små vassa bladen som sköter klippningen.
Hur fungerar en segelbåt? Den har ju ingen motor. Lars lyfte ner sin gamla segelbåt som vi har på en hylla i uterummet. Den gjorde hans farbror Ludvig någon gång på 30-talet.
Något riktigt badväder var det inte den här veckan men som Sara sa, är man i Halmstad så ska man väl ändå... Hon dök från bryggan i Grötvik i det 16-gradiga vattnet. Signe gillar också att bada och det blev tillfälle både i Grötvik och vid Vita bandet. Ny baddräkt har hon också och den måste ju användas.
Krabbmete försökte vi oss också på. Inspirerade av Gunillas barnbarn. Det gick inte alls bra trots att vi hade både prinskorv och lökkorv som bete. Men det var roligt ändå och så fick vi ju tillfälle att ta med oss fikakorg till stranden.
Ingen har det väl undgått att Sara nu är bibliotikarie. Barnen är också mycket glada i böcker och visst är det härligt med högläsning. I min bokhylla hittade jag en gammal sagobok som jag fick som åttaåring när vi skulle vistas i Magnarp en sommar. Vidar var helt uppslukad av historien om Rulle Räka, Kalle Krabba och Pelle Manet. -Fortsätt mormor, sa Vidar när jag försökte pausa lite.
Lotta på Bråkmakaregatan? Jo, det är hon som har besökt oss i Signes gestalt. Precis en sådan liten flicka som Astrid Lindgren skriver om är Signe. Men det är ju inget som jag tar upp här. Hon har i alla fall inte klippt hål på sin tröja.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar